OF system upphör

En epok är förbi. F:ma OF system som jag grundade 1994 kommer att upphöra vid årsskiftet av åldersskäl. Jag har idag sänt anmälan om nedläggning till PRS.

Webbplatsen https://www.ofsystem.fi kommer att bli kvar på obestämd tid. Uppgifterna om firmaverksamheten kommer att tas bort eller ändras, medan den privata delen och Onos Fatizon, som omfattar litterär produktion, tal och samtal om kyrka och samhälle finns kvar.

Huvudsyftet med firman var att administrera produktutveckling och försäljning av databastillämpningar med FileMaker Pro. Jag blev vid den tiden medlem av Claris Solutions Alliance, sedermera FileMaker Business Alliance, men där avslutade jag mitt medlemskap redan för ett par år sedan. Under årens lopp har jag haft förmånen att samarbeta med många ideella organisationer och skolor, inte minst min forna arbetsgivare Evangeliska folkhögskolan. Jag är oerhört tacksam för allt som detta samarbete har gett mig.

Den FileMaker-server som jag upprättade i anslutning till kundsupporten, och som också har fått tjäna Logosmappens databaser, överlät jag från början av detta år till C-J Data, som vänligen accepterat min önskan att de kristna databaserna skulle få bli kvar till förfogande för potentiella användare.

Vasa, den 11 november 2019
Ola Österbacka

God Jul 2018!

Du strålande Betlehemsstjärna
som ledde de vise en gång,
ditt ljus vill jag följa så gärna
och lyssna till änglarnas sång
om barnet i Betlehemskrubban.

Det barnet min Frälsare blivit,
pris vare Guds salighetsråd!
Sin enfödde Son han oss givit,
att vi skulle frälsas av nåd.
Så må vi då fröjdas och sjunga!

Guds heliga ord, må det vara
den stjärna som leder min gång,
tills jag för Guds ansikte klara
får höja min jublande sång
om barnet i Betlehemskrubban.

(Lina Sandell)

En längre julbetraktelse finns här.

Servern Titus byter ägare – omistajavaihto

Från 1.1.2019 kommer FileMaker-servern Titus att byta ägare. F:ma OF system, som innehas av Ola Österbacka, kommer efter hand att avvecklas av åldersskäl. Ny ägare är F:ma C-J Data i Ekenäs som innehas av Clas-Johan Karlsson. Även serveradressen kommer att ändra. Kunddatabaserna och de databaser som ingår i Logosmappen kommer att fortsätta som tidigare. Den nya adressen meddelas senare.

1.1.2019 alkaen FileMaker-palvelin Titus siirtyy uudelle omistajalle: T:mi C-J Data / Clas-Johan Karlsson. Lisätietoja osoitteesta annetaan myöhemmin.

From 2019/01/01 FileMaker hosting server Titus will be transferred. New owner is C-J Data/Clas-Johan Karlsson. More information about addresses etc will be given later.

 

Hur ställa sig till falsk lära?

Frågan i rubriken utgår från en intressant artikel i Evangeliföreningens (SLEF) huvudorgan Sändebudet från 1954, nr 2. Den skrevs av tidningens huvudredaktör, pastor Håkan Bäck, en centralgestalt i föreningens verksamhet ända till 1990-talet. Frågeställningen är intressant just nu ur två synvinklar:

  1. När artikeln nu publiceras på min webbplats (19.7.2018) står vi inför åttonde söndagen efter Trefaldighet som bär temat Sanning och sken. Artikeln tar upp just sådana frågor som hör samman med denna söndag.
  2. I diskussioner på Facebook har det ifrågasatts om SLEF numera undervisar på ett bibliskt sätt om dessa frågor. Därför är det intressant ur ett kyrkohistoriskt perspektiv att jämföra undervisningen för mer än 60 år sedan med den som förs ut i dag.

Artikeln kan läsas här i original språkdräkt.

Äktenskapet – bilden av Kristus och bruden

Morfar Anders Reinhold Nygårds tal till mina föräldrar vid deras bröllop 1.8.1937. Nedtecknat från handskrivet manuskript.

Äktenskapet är tvivelsutan det starkaste av alla jordiska band. Det är t. o. m. starkare än bandet som förenar föräldrar och barn. När Gud säger: En man skall övergiva fader och moder och bliva när sin hustru och de två skola varda ett.

Ofta förliknar Guds ord föreningen mellan Kristus och hans troende församling här på jorden vid ett äktenskapsförbund.

Jesus Kristus, Guds enfödde Son, himlarnas och jordens Herre, gick ut för att söka sig en brud. Men var finna en sådan brud, som var värd hans kärlek, att stå såsom brud vid hans sida. I himlarna fanns ingen sådan. Hans ögon sågo nedåt jorden. Där fann han den (sic!) i Adam förlorade barn. Men bruden då? War hon värd en sådan brudgums kärlek? Nej, och åter nej! Ack huru bruden ändå såg ut! Hon hade råkat i den allra djupaste förnedring. Hon hade råkat i fattigdom och vanära. Brudgummen han älskade likväl en sådan ovärdig brud, älskade för sin egen skull så att han korade oss till sin brud.

En sångare sjunger: Wisst har du valt en fattig brud men valet var ju fritt. Brudgummen var emellertid rik och ärad. Han ville och kunde också lyfta bruden ur sin fattigdom och förnedring till sin egen upphöjda ställning. Men, o vad det kostade honom dyrt. Han måste sänka sig ner till brudens ställning, måste bliva ännu mera fattig och föraktad än bruden. Aposteln säger: I kännen vår Herres och Frälsares människokärlek, att han ehuru rik blev fattig för eder skull på det att I genom denna hans fattigdom skullen bliva rika. Jesus Kristus aktade icke för rov att vara jämlik Gud utan utblottade sig själv och tog på sig en ringa tjänares skepnad. Han som var lagens Herre föddes under lagen. Han blev vår synd, ja en förbannelse för oss. Profeten säger: Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet. Jes 53:2–3.

Genom denna brudgummens djupa förnedring blev bruden upphöjd till rikedom och ära. Bruden blev rik. Hon fick syndernas förlåtelse, rättfärdighet, evigt liv och salighet. När Jesus blev gjord till synd för oss blevo vi Guds rättfärdighet genom honom. Han verkställde vår rening från synderna genom sig själv. Han som älskade oss tvådde oss av våra synder med sitt blod. Upp 1:5. I det heliga dopet kommer brudgummen till sin brud och giver henne Andens pant till besegling på sin kärlek och trofasthet.

Nu är det inte nog med att brudgummen giver bruden sitt hjärta. Brudgummen vill även nödvändigt äga brudens hjärta om förhållandet skall bliva gott. Den himmelska brudgummen har givit oss alla sitt brudgumshjärta, sitt hjärtas kärlek, när han gav för oss sitt liv och blod.  Men han blir inte nöjd om han ej även får våra hjärtan. Han säger: Giv mig min son, min dotter ditt hjärta och låt mina vägar behaga dina ögon. Han himlabrudgummen har väl rätt till våra hjärtan som offrat för oss sitt eget dyra blod.

Jag är glad att få tro att även I unga, dotter och svärson, som ju i dag lovat varandra kärlek och trohet intill döden, lämnat himlabrudgummen edra unga hjärtan. När han, Frälsaren, ställt till Eder frågan: Giv mig ditt hjärta, så tro vi att ni svarat honom jakande. I dag på bröllopsdagen förnyar han åter sin fråga. Alla dagar vill han äga hand om era hjärtan. Han vill komma såsom den tredje i edert äktenskap, helgande och välsignande. Endast så skall edert äktenskap såväl i andeligt som lekamligt avseende bliva välsignelsebringande.

Huru önskade vi ej att eder levnadsväg skulle gå över solbelysta höjder att ni skulle få leva endast på livets solsida. Men tyvärr vittnar den kristna erfarenheten att livet även för hans egna har sina skuggsidor, att solen även kan fördöljas bakom mörka moln. Men om Jesus alltfort går äga edra hjärtan och leda eder väg, så skolen I finna och lära att alla Guds vägar äro nåd och sanning.

En gång skall ett saligt bröllop firas hemma hos Gud. Då skall bruden stråla i samma rättfärdighet som brudgummen. Aposteln säger: När Kristus varder uppenbar skola vi bliva honom lika. Intill dess ljuder maningen till oss: Behåll vad du har så att ingen tager din krona. Himlabrudgummen säger: Se jag kommer snart.

Sorg.

SorgDet ordet skrev jag på Facebook med länk till en bild på kyrkpressen.fi från prästvigningen i Borgå 27.5.2018. Varför?

En notis i SLEF:s huvudorgan Sändebudet nr 6/2018 hjälper till att förklara. (Samma notis finns på http://www.slef.fi/aktuellt/slef-aktuellt/1999-slef-s-styrelse-3-2018.) Den notisen är också orsaken till varför jag skriver detta offentligt. Notisen berättar om att teologie magister Samuel E:s tjänstebenämning ändras från distriktsteolog till distriktspräst under förutsättning att han blir prästvigd, och att han beviljats tjänstledighet 1.8.2018–31.7.2019 under förutsättning att han blir prästvigd och av domkapitlet förordnas till tjänst i Vörå församling för nämnda tid. Sedan noteras inom parentes att han verkligen blev prästvigd 27.5.2018.

Jag har haft förmånen att känna Samuel sedan han var barn och han har alltid varit min gode vän, och det är mitt hopp att han förblir det. Detta riktar sig alltså inte i första hand personligt mot honom, även om han är föremål för min sorg. Det handlar i första hand om ett kyrkopolitiskt spel med stora konsekvenser. Hans samvete har offrats för SLEF:s överenskommelse med Borgå stift, vilket gjorde prästvigningen till en tung dag för honom (tydligt uttryckt på bilden), i stället för att den skulle vara en kraftkälla och inspiration för inträdet i den viktiga tjänsten som Herrens profet och kyrkans lärare. Notisen gör det fullständigt klart att det arrangemang som nu offentliggjorts har planerats noggrant.

Folkkyrkans biskopar ser massutträde ur kyrkan som det största hotet, och det hotet verkar nu vara avvärjt när det gäller SLEF. Biskop Björn Vikström, som har utmärkt sig som den ledande nytänkaren – i klartext villoläraren – i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, har vunnit en seger genom att binda SLEF till lojalitet och underordning. Han har i gengäld erbjudit SLEF möjlighet att få en ung och populär präst i sin tjänst, med undantag för ett år då han – för att uppfylla normal praxis på förordnande till församlingstjänst – ska tjänstgöra i en ur den evangeliska rörelsens synpunkt central och ”lätt” församling utan krav på samverkan med kvinnliga präster.

SLEF har i gångna decennier ansetts vara en bastion för bekännelsetrohet. Detta har kommit till uttryck i att man vid officiella arrangemang inte anlitat kvinnliga präster. År 1989 gav styrelsen ut Råd och anvisningar, där man förmanade medlemmarna att uppsöka rätta predikstolar och kalla rätta lärare. Då var det aktuellt med förhållandet till de kvinnliga präster som börjat vigas från 1988. Däremot nämnde man inte att samma förmaningar borde gälla också manliga präster som inte lär enligt Bibeln. Dessa råd har förtigits under de senaste 20 eller 25 åren. Eftersom fokus har legat på kvinnliga präster har man inte haft några problem med att engagera manliga präster som genom sitt eget handlande understött samma villfarelse. SLEF har mig veterligen inte undervisat sina medlemmar om hur man ska förfara och har därmed underlåtit att förkunna allt Guds ord.

Nu har SLEF:s ledning – och även Samuel – genom sitt öppna samarbete offentligt gjort sig medskyldig till Björn Vikströms läror, 2 Joh v 9–11:

Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till er och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Denna lära gäller inte bara Björn Vikströms syn på äktenskapet, där han varit spjutspetsen i arbetet för att samkönade par ska kunna vigas till kyrkligt äktenskap, utan också andra uttalanden. Han har exempelvis offentligt omvittnat att han inte vet vad som händer efter döden, dvs själva kärnan i frälsningsläran (Yle Fem: Efter nio, 3.11.2016). Man försvarar samverkan bland annat med att den situation som rådde när Andra Johannesbrevet skrevs inte är tillämplig i dagens situation. Därför kan man helt öppet samverka med en irrlärande biskop och ser inte vilken förförande verkan detta har som exempel för andra.

Också i andra bibelord ser vi allvarliga förmaningar att bevara en sann endräkt i läran och inte samverka med eller tolerera falsk lära ibland oss (se även slutorden):

1 Kor 1:10: I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening.

Tit 3:10–11: En villolärare ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv.

Upp 2:14–15: Men jag har en sak emot dig: att du har några där som håller fast vid Bileams lära, han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels barn så att de åt kött från avgudaoffer och var otrogna. På samma sätt har också du några som håller fast vid nikolaiternas lära.

Upp 3:20: Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa och undervisar och förleder mina tjänare till att vara otrogna och äta kött från avgudaoffer.

Upp 18:4: Gå ut från henne [Babylon, den stora skökan], mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor.

Det är min innerliga bön, för alla oroade vänners skull, att SLEF:s ledning och Samuel själv omvänder sig. Risken är annars att flera unga teologer följer detta exempel, till stor skada både för dem själva och för de människor de är satta att undervisa och vägleda i Guds ord och vilja med oss. Råd och anvisningar avslutas med följande ord: ”Inför knepiga situationer kan du alltid vända dig till föreningens präster och predikanter för råd och hjälp!” Hur ska någon med förtroende kunna vända sig till Samuel och andra präster och predikanter i SLEF för att få råd och hjälp, när de själva så öppet handlar emot Guds klart uppenbarade vilja?

Jag uppmanar er, bröder, att se upp för dem som skapar splittring och väcker anstöt mot den lära som ni har fått undervisning i. Håll er borta från dem, för sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor (Rom 16:17–18).

Stilla söndagsmorgon med fåglarna

Söndagsmorgonen den 29 april var stilla och perfekt för en vandring i naturen. I Vasa finns en perfekt fågelmiljö på promenadavstånd: utanför Sandviksstranden. Isen har nästan smultit bort. (Om du klickar får du en något större bild.)

I den lilla viken innanför den konstgjorda halvön bortom sjukhusets parkering trivs skäggdoppingarna. Jag såg minst ett tiotal, oftast parvis.

Man känner sig nästan som en paparazzo när man genom kameralinsen bevittnar hur ett par skäggdoppingar parar sig. Den spännande parningsleken är sevärd.

Ute på fjärden är det stilla. Men i bakgrunden svärmar tusentalet skarvar på Jukkasgrynnan. Svanarna och doppingarna låter sig inte störas.

Oräkneliga, eller?

Ett par sångsvanar flyger förbi på susande vingar, för en gångs skull ganska tysta.

Storskrakarna flyger runt i större och mindre grupper.

Inte lika snyggt flygande, men under ljudlig sång, kommer en grupp strandskator.

Avslutningsvis ännu en stilla bild av doppingarna.

© Ola Österbacka

Till Matts Österbackas minne

Vid jordfästningen 14.1.1951 av Adi Sjöblom.

Så kom till sist den stilla stund
Den gamle länge väntat.
Den blev så skön, en ljuvlig blund,
En dörr, som länge gläntat
Till fridens ljusa, sälla hem,
Guds helga stad, Jerusalem,
Dit här i tron han skådat.

På växling rik var här hans stråt
I trånga jämmerdalen.
Än var det fröjd, än klagolåt
Och ofta tärde kvalen.
Och mörkret sänkte sig alltmer
Utöver levnadsvägen ner
För trötte vandringsmannen.

Men fastän släckt var ögats ljus
Dock anden såg i hoppet
Det underbara Fadershus –
Mot det han styrde loppet. –
Ty under livets nöd och strid
Han funnit invid korset frid –
Den frid – som Jesus vunnit.

Ja, Kristus här hans liv städs var
Och därför blev ock döden
En vinning rik och underbar,
Ett saligt slut på nöden –
Svart i sig själv –varenda stund,
Men vit och skärpå blodets grund,
Det var hans trosförvissning.

Och uti denna tro han sist
Den sälla hamnen hunnit
Där fri från sjukdom, synd och brist
I Jesu famn han funnit
En ostörd vila, ro och frid
Som skall förbli till evig tid.
O, fröjdefest i Salem!

När ansikte mot ansikte
Han ser – med öppnat öga
Sin brudgum, sin Förlossare,
I bröllopssalen höga. –
Och glömd är nu all jordens strid
Emot den sälla sabbatsfrid
Ibland Guds helgonskara.

Vad jubelsång och harpors brus,
Vad glädje utan like!
Vad klarhet i Guds anlets ljus
I himlens sälla rike!
För blodets skull – o Jesus kär,
Låt oss – som ännu vandra här –
Din salighet åtnjuta!

A. S-m.

Databaser och levande Ord