I Vasa flaggar man den här veckan med regnbågsflaggan. Min associering av ordet pride går till Rom 1:30 som talar om Guds dom över orättfärdighet: ”De skrävlar och skryter”, samt till Rom 2:29: ”Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.” Nu brukar det sägas att det inte är bort från någon att man framhäver människors jämlikhet genom att stöda pride-rörelsen. Jag hävdar det motsatta, och ska ge ett exempel.
Men först ett klargörande: Jag har vänner som är homosexuella, och det stör mig inte alls. Jag är inte homofob. Var och står själv i ansvar inför Gud, likadant som vänner som lever tillsammans utan att vara gifta. Men jag kan inte tiga om att det är Skaparens mening att äktenskapet hör till en man och en kvinna, Matt 19:4f och Hebr 13:4: ”Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare.” Det är ingen likgiltig sak att jag framhåller detta, för det är av omsorg och kärlek som Bibeln förmanar.
Så till mitt exempel. För två år sedan gjordes några videointervjuer med släktingar och vänner med syfte att presentera min farmor utifrån boken Maijasdotter i form av en filmdokumentation. Hon var en seg och tuff kvinna, och vi som var med ville hedra henne. Ett ekonomiskt stöd hade utlovats från Svensk-Österbottniska Samfundet för detta projekt. Eftersom producenten fick andra uppdrag som gick före sköts det här projektet på framtiden.
För ca två månader sedan fick jag så ett mejl av producenten med rubriken ”Glädjande”. Han hade fått finansiering för färdigställandet av projektet ”tack vare förtjänsten att det ger en känsla av och visar på en troende kvinna som ett slags ledande släktöverhuvud, en ledargestalt inom kyrkan”. Finansiären ställde vissa krav.
Nej, Alina var inte ett ledande släktöverhuvud och ingen ledargestalt inom kyrkan. Hon var en vanlig kvinna, som fann frid i Guds förlåtande nåd. Visst var hon ju ovanligt seg och driftig men skulle nog ha protesterat mot den här bilden. Jag läste vidare i mejlet (några skrivfel rättade):
”För att slutföra projektet behöver jag ett skriftligt intyg från dig som intygar följande:
a) ingen inblandad i produktionen medverkande eller upphovsman har sympatier för eller verkar till fördel för Putin eller Rysslands krig mot Ukraina (ett uttalat avståndstagande krävs)
b) ingen inblandad i produktionen eller upphovsman har eller är inblandad i penningtvätt gällande östra Europa och tredje land i förhållande till EU
c) ingen inblandad i produktionen medverkande eller upphovsman har tagit ställning mot jämställdhet mellan könen eller verkar i ett sådant samfund, eller på annat sätt drivit antijämlikhetsfrågor, vare sig det rör myndigheter, kyrkan (som motstånd mot kvinnopräster) eller i annat sammanhang (som rösträtt osv).”
De två första villkoren ger inga problem. Det tredje villkoret förutsätter att jag (och andra medverkande) inte varit aktiva kvinnoprästmotståndare eller hävdat t ex att inte personer av samma kön på ett jämställt sätt kan förenas i äktenskap. Detta skulle innebära att en del av det jag skrivit offentligt under årens lopp måste makuleras och en skriftlig deklaration upprättas som går stick i stäv mot min övertygelse. Naturligtvis är det inte svårt att välja väg.
Låt mig ännu förtydliga: man och kvinna har samma värde, likaså har en homosexuell samma värde som en heterosexuell. Men om jämställdhet innebär att man och kvinna ska utföra samma uppgifter, och att en full jämställdhet kräver att en man kan gifta sig med en man och en kvinna med en kvinna, då kommer Bibeln med sitt veto. Även om det skulle kännas attraktivt att anpassa sig till det politiska korrekta och tacka ja till erbjudandet är det omöjligt. Mitt val tar ifrån mig möjligheter till inkomster och ”beröm”.
Så säger Herren: ”Den som vill berömma sig, han ska berömma sig av att han har insikt och känner mig” (Jer 9:23).
12.6.2023