Sökningen efter fadern till Alina, huvudpersonen i boken Maijasdotter, har nu krönts med framgång efter många års arbete. Fadern har hittats i en granngård till den gård i Paloperä där Alinas mor Maija (Maria Andersdotter Katajamäki) tjänstgjorde som piga fram till hösten 1877, ungefär nio månader innan Alina föddes. Faderns namn är Johan Eric Andersson Palomäki (namnet står på finska från 1880-talet i kommunionboken: Juha Erkki Antinpoika). Han använde senare även namnet Leppäkynnäs.
Hur kan vi veta att det var han som var fadern? Jag försöker kort beskriva processen bakom upptäckten.
I Soinis församlings kommunionbok (rippikirja) från 1870–1879 finns skattehemmanet Katajamäki nr 4 i Laasala by på sidan 231. Där står en blyertsanteckning ovanför noteringen: ”o.ä. Alina Mariasdotter 18/7 1878″. Alina var född utom äktenskapet (”oäkta”). Noteringen lyder: ”Inh. Gustaf Puntala”. När Hannu Lehtonen, pastor bosatt i Soini och tidvis vikarie för kyrkoherden, först gjorde mig uppmärksam på detta trodde vi att noteringen avsåg Gustaf Johansson Puntala i Kronoparken, f 1821, som var Marias far Anders svärfar i hans andra äktenskap. Det här gjorde att jag beslöt inleda forskning med DNA, så kallade autosomala tester, eftersom det inte gick att få fram skriftliga dokument. Jag hade sökt vid riksarkivet då jag forskade inför min bok Maijasdotter. Under den tid jag har sysslat med detta har testningar blivit mycket vanligare.
Jag beställde mitt första test sommaren 2018. Sedan fick jag också mina två syskon intresserade, liksom två av mina kusiner på fars sida. Det gällde nu att börja analysera träffarna och lära sig något om DNA. Det mått med vilket man mäter släktskap heter centimorgan, och skrivs cM. Värdet blir större om området har mycket ingifta släkter, så kallad endogami, vilket gäller överlag i Finland och inte minst i min hembygd Terjärv, men även i Soini och närliggande kommuner. Man talar också om anförluster. I mina släktträd har jag noterat många familjer där man är släkt flera gånger om.
Sedan påpekade Lehtonen att noteringen kan ha avsett hans son, som också hette Gustaf, eftersom den äldre Gustaf var kronotorpare och inte kunde beskrivas som inhysing. Vi bad om och fick DNA-test av en av Puntalas ättlingar. Det visade sig att det inte kunde vara han, eftersom träffen var för liten, och inte heller hans son. Tack vare detta blev dock Puntala-ättlingen Annikki Rannanpää intresserad av forskningen och blev min oerhört sakkunniga och ivriga medarbetare.
Nu frågade vi oss vilken annan man i närheten som kunde ha varit tänkbar. Vi fick testa ättlingar till bönder och drängar i gårdarna i Paloperä, ungefär två kilometer från Katajamäki. Maija hade under åren 1876–1877 tjänat som piga i Jokelas gård. Även Herneaho i närheten där pigorna brukade bo intresserade oss.
En detalj som väckte frågor var också varför Christian Honkola (född 1852) blev en av Alinas dopfaddrar. Den andra faddern var en granne, men vi såg ingen släktkoppling mellan Honkola och Katajamäki. Kunde det vara så att Christian var god vän med fadern, och därför agerade som något slags ställföreträdare? Ytterligare test gjordes med kopplingar till familjen Honkola. Totalt gjordes ett femtontal tester.
Då det ena testet efter det andra måste läggas åt sidan utvidgade vi kretsen längre bort. Eftersom det visade sig finnas ett kluster av DNA-matchningar även i Alajärvi började jag kartlägga Sjönejden-släkter som kunde ha kopplingar till Soini. Särskilt byarna Möksy, Pynttäri och Kurejoki var föremål för undersökningar. Jag byggde ett parallellt släktträd med inemot 2000 poster. Arbetet sammankopplades delvis med att jag samtidigt blev engagerad i ett Y-DNA-projekt, Anders Ranks härkomst, där det visade sig att Terjärvsläkten Rank har rötter i Sjönejden.
Vid trettondagstiden 2024 noterade jag en DNA-matchning som var iögonenfallande. Jag använder här initialerna JR. Då de flesta undersökta träffarna låg på nivån 50-100 cM, vilket oftast kunde förklaras med släktskap på många generationers avstånd, hade en av oss kusiner matchningen 234 cM. Jag hittade inga ”papperskopplingar” närmare än ca 7-8 generationer, och förklaringen måste vara en anknytning till den okända fadern. Jag satte igång med att kartlägga JR:s familj utifrån Geni (en stor världsvid släktdatabas) och Kejsarsläktens digitala databas. Hans farmors släktlinje hade jag inga uppgifter om, och genom att jämföra hans träffar med mina kunde jag utesluta hans farfars linje. I slutskedet arbetade jag med fjärde och femte generationerna av hans mors släktlinje. Då märkte jag att JR:s morfars morfar var från Palomäki i Soini, en av de gårdar där vi tidigare hade undersökt drängarnas ättlingar. Men Johan Eric var son i huset, och honom hade vi missat!
Johan Eric var född 1.7.1849, sex år före farmors mor. Men han var i kommunionboken 1855–1861 försedd med anteckningen ”bräcklig”. Nästa bok hade anteckningen ”bräcklig på högra armen”. Han var alltså handikappad, invalid. Och han stannade hemma och tog inte anställning som dräng. Först 14.12.1883 gifte han sig, och fick så småningom sex barn. Vid den tiden när Alina kom till bodde han alltså granne med den gård där Alinas mor var piga! Torsdag kväll den 25 januari 2024 kunde jag notera i min dagbok: ”Jag tror jag har hittat honom!”
Nu följde jag upp Johan Erics övriga barn. JR är ättling till det femte barnet Hilma. Den äldsta sonen Juha (tredje i ordningen) var farfar till en som jag en tid haft bland mina DNA-träffar, men som inte översteg 100 cM. Däremot noterade jag nu att min syster hade 134 cM och en av kusinerna 131 cM. Stämmer perfekt med att vara halv småkusin, enligt det kända DNA-verktyget DNA-painter, när man räknar att det ska vara högre än det vanliga på grund av anförluster. Ytterligare hittade jag en träff som var ungefär lika stor, och som visade sig vara barnbarn till Johan Erics yngste son. Sannolikheten att alla dessa tre skulle ha så höga värden med oss fem rent slumpmässigt är i det närmaste obefintlig. Då dessutom den fysiska platsen stämde kan faderskapet anses bevisat.
2.2.2024/Ola Österbacka
Bild: Del av Soini med Paloperä och Katajamäki. Från Kartplatsen, Lantmäteriverket.
Mera om boken Maijasdotter