Nya testamentet börjar med en släktutredning. Matteus återger på judiskt vis en rad män, som ”födde” söner. Listan slutar annorlunda:
Jakob födde Josef, Marias man. Av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.
Det finns andra undantag i listan. Fyra gånger nämns en kvinna. Det var inte praxis bland judarna, som normalt räknade bara männen i sin stamtavla.
Första gången noteras att ”Tamar var deras mor”. Vem var hon?
Hon dyker upp i den bibliska historien i 1 Mos 38. Tamar var hustru till Er, den förstfödde av Judas söner. Efter att Er hade dött barnlös omtalas hur hon ställde det så att Juda begick otukt med henne. Genom en av de tvillingar hon då födde kom hon in i Jesu släktregister.
Den andra som nämns är Rahab. Hon var en sköka som räddade de israelitiska spejarna i Jeriko (Jos 2) för att hon trodde på Gud.
Den tredje kvinnan är den hedniska kvinnan Rut, som har fått sin egen bok i Bibeln. Hon blev farfars mor till kung David.
Den fjärde kvinnan nämns inte vid namn. Hon kallas Urias hustru. Det var med henne som David begick otukt, och det var Uria som David lät mörda. Hon blev mor till Salomo. David kallas den rättfärdige kungen. Inte för att han själv var rättfärdig, långt därifrån, utan för att hans tro räknades honom till rättfärdighet.
Varför tar Matteus in sådana tvivelaktiga kvinnor i Jesu släktregister? Varför inte några ärbara kvinnor?
Hebreerbrevet 2:11 ger en vink: ”Därför blygs han inte för att kalla dem bröder.” Jesus blev en sann människa. Han föddes in i ett syndigt släkte. Men han var själv utan synd. Därför kunde han bli vår Frälsare.
Min farmors mor fick fyra barn utom äktenskapet. Hon måste ha varit en hånad kvinna. Ändå blev hon senare hederligt gift med en ansedd man. Hennes liv slutade dock året efter giftermålet. Hon dog i barnsäng.
Kanske hade hon gjort offentlig avbön för sina synder. Kanske var det med henne som med synderskan i fariséns hus, att den som fått mycket förlåtet också älskar mycket. Vi vet inget om henne. Men hennes äldsta dotter blev en troende bondehustru i Terjärv och förde sin kristna tro vidare till sina nio barn, till välsignelse för generationer.
Jesus skämdes inte för att kalla oss bröder. Jag skäms inte heller för att min farmor föddes som samhällets olycksbarn.
Det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam. (1 Kor 1:27)