Bekännelse och gemenskap

Munsala 25.10.1997, Ola Österbacka

1 Definitioner och frågeställningar
2 Lära och liv
3 Grundförutsättningarna för kyrkogemenskap
Artiklar och tal, index

2 Lära och liv

2.2 Vad hotar vår gemenskap?

Köttslig söndring

Det finns tre saker som historien om och om igen har visat på som orsak till söndringar: Maktkamp, penningbegär och sexuella synder. Paulus säger att penningbegäret är en rot till allt ont och varnar för dispyter om ord för att hävda den egna visheten. Sexuell omoral har ofta lett till kyrkoledares fall.

Martin Luther säger i Stora galaterbrevskommentaren, att livet är vårt, i motsats till läran, som är Guds. När det gäller livet skall vi ödmjuka oss till det yttersta och om så behövs avstå från yttre fördelar bara vi kan bevara enheten.

Läran är himlen, livet är jorden. I livet finns synd, villfarelser, orenhet och bittert elände. Där skall kärleken ha överseende, finna sig i åtskilligt, låta sig bedragas, tro, hoppas och uthärda allt, där skall syndernas förlåtelse regera, bara inte synden och villfarelsen försvaras.

Stora galaterbrevskommentaren (SGK, 1939), s. 474

Falsk lära

Läran däremot har vi inte rätt att härska över. Vi har inte rätt att ändra läran för att undvika söndring. Luther säger:

Läran är inte vår utan Guds. Vi är endast hans kallade tjänare. Därför kan vi inte uppge eller förändra en enda prick i den.

SGK, s. 470

Vi är beredda att bevara frid och kärlek gentemot alla, om de bara låter oss behålla läran om tron hel och oskadd. Lovar de inte detta, så kräver de förgäves kärlek av oss. Förbannad vare den kärlek, som upprätthålls på bekostnad av trons lära!

SGK, s. 471

Luther tar fram bilder av lärans odelbarhet:

Läran är nämligen att jämföra med en matematisk punkt, den är inte delbar.

Läran bör alltså vara som en enda, obruten och cirkelrund guldring utan någon som helst fog. Den minsta spricka gör nämligen att ringen inte längre är hel.

SGK, s. 470,

471

2.2 En rätt söndring

Det är alltså den falska läran som hotar gemenskapen. Den sanna läran ger inte upphov till söndringar, men den måste bittert konstatera den söndring som den falska läran medför, som Luther säger i anslutning till orden om hur tjänstekvinnan och hennes son Ismael förföljde löftessonen Isak:

Vi se överallt oroligheter, förföljelser, sekter och förargelse. Om vi därför inte stålsatte våra sinnen med detta tröstens ord från Paulus och andra liknande, och om vi inte hade en säker insikt i artikeln om rättfärdiggörelsen, skulle vi icke kunna uthärda Satans våld och list. ... Förvisso smärtar det oss djupt, då vi måste höra, att allt var lugnt och fredligt, innan evangeliet kom, men att nu, sedan det blivit känt och spritt, allt är i uppror, att hela världen är i rörelse och hotar störta samman. Då en köttslig människa hör sådant, tager hon genast anstöt, i det att hon anser, att undersåtarnas uppstudsighet mot överheten, uppror, krig, pest, hunger, omstörtningar av städer, länder och riken, sekter, förargelse och allt möjligt sådant ont kommer av denna lära. Mot denna förfärliga anstöt böra vi låta oss upprättas och styrkas av denna ljuvliga tröst, att de fromma i denna världen måste ha namn och rykte om sig att ställa till uppror och splittring och allt möjligt ont.

SGK, s. 428

Och när Luther längre fram talar om glädjen i förföljelsen säger han:

Kyrkan tillåter icke, att denna glädje tas ifrån henne. Därför skulle jag icke gärna vilja, att påve, biskopar, furstar och svärmeandar vore överens med oss. Sådan endräkt skulle nämligen vara ett säkert tecken på att vi förlorat den rätta läran. Kort sagt, kyrkan måste lida förföljelse, när hon lär evangeliet rent.

SGK, s. 476

Jesus förutsäger att sådana söndringar skall uppstå, när han sänder ut sina lärjungar:

Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

Kyrkan måste vara på vakt mot den falska läran och ta avstånd från den oberoende varifrån den kommer, för att den inte skall få förstöra tron och gemenskapen. Den finns alltså en rätt söndring, även om den för det köttsliga sinnet är frånstötande.

Matt 10:34-38

2.3 Dra gränser mot villfarelsen

Jesus själv undervisar oss klart om nödvändigheten att vara på vakt mot de falska lärarna och dra sig ifrån dem:

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.

Matt 7:15

Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.

Matt 24:24

En främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.

Joh 10:5

Både Paulus och Johannes ger oss allvarliga förmaningar. Först ett citat från Paulus avskedstal till de äldste i Efesus:

Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Apg 20:29-31

Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

Rom 16:16-17

Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk, Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.

2 Kor 6:14-18

Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

2 Joh v. 9-11

Den falska läran kommer vanligen smygande (se illustration), inifrån kyrkans egen krets, som Paulus säger i citatet ovan. Han säger till korintierna:

Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.

2 Kor 11:13-15

Den falska läran väcker intresse. Ibland använder den sig av alla tänkbara kraftgärningar, tecken och under för att förvilla också de trogna.

Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.

2 Kor 11:4

Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.

2 Tim 4:3

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

2 Tess 2:9-11

Här har vi verkligen oerhört starka ord, som påminner om talet om Guds utlämnande till synd i Rom 1. Villfarelsen är alltså ett resultat av att människor inte tagit emot sanningen! Det finns verkligen skäl att noggrant studera sådana allvarliga vittnesbörd i denna tid.

Rom 1:24-28

Sammanfattning

Den falska läran kommer sällan med tydliga attacker mot det bibliska budskapet. Den erbjuder ett lockande alternativ, och kommer med smygande förändringar i kyrkans egen förkunnelse. Det gäller för Guds folk att ha goda fåraöron, så att vi kan ta avstånd från sådant när det kommer.

Den falska läran vill ofta hävda en skenbar enhet. Den drar inga gränser. Det är Guds rena lära som måste dra gränserna, men det är den falska läran eller köttsligheten som är orsak till söndringen.

Till början
Avsnitt 1: Definitioner och frågeställningar
Avsnitt 3: Grundförutsättningarna för kyrkogemenskap
Tal och föredrag

2.2 Vad hotar vår gemenskap? Köttslig söndring Det finns tre saker som historien om och om igen har visat på som orsak till söndringar: Maktkamp, penningbegär och sexuella synder. Paulus säger att penningbegäret är en rot till allt ont och varnar för dispyter om ord för att hävda den egna visheten. Sexuell omoral har ofta lett till kyrkoledares fall. Martin Luther säger i Stora galaterbrevskommentaren, att livet är vårt, i motsats till läran, som är Guds. När det gäller livet skall vi ödmjuka oss till det yttersta och om så behövs avstå från yttre fördelar bara vi kan bevara enheten.
Läran är himlen, livet är jorden. I livet finns synd, villfarelser, orenhet och bittert elände. Där skall kärleken ha överseende, finna sig i åtskilligt, låta sig bedragas, tro, hoppas och uthärda allt, där skall syndernas förlåtelse regera, bara inte synden och villfarelsen försvaras.	Stora galaterbrevskommentaren (SGK, 1939), s. 474
Falsk lära Läran däremot har vi inte rätt att härska över. Vi har inte rätt att ändra läran för att undvika söndring. Luther säger:
Läran är inte vår utan Guds. Vi är endast hans kallade tjänare. Därför kan vi inte uppge eller förändra en enda prick i den.	SGK, s. 470
Vi är beredda att bevara frid och kärlek gentemot alla, om de bara låter oss behålla läran om tron hel och oskadd. Lovar de inte detta, så kräver de förgäves kärlek av oss. Förbannad vare den kärlek, som upprätthålls på bekostnad av trons lära!	SGK, s. 471
Luther tar fram bilder av lärans odelbarhet: Läran är nämligen att jämföra med en matematisk punkt, den är inte delbar. Läran bör alltså vara som en enda, obruten och cirkelrund guldring utan någon som helst fog. Den minsta spricka gör nämligen att ringen inte längre är hel.	SGK, s. 470, 471
2.2 En rätt söndring Det är alltså den falska läran som hotar gemenskapen. Den sanna läran ger inte upphov till söndringar, men den måste bittert konstatera den söndring som den falska läran medför, som Luther säger i anslutning till orden om hur tjänstekvinnan och hennes son Ismael förföljde löftessonen Isak: Vi se överallt oroligheter, förföljelser, sekter och förargelse. Om vi därför inte stålsatte våra sinnen med detta tröstens ord från Paulus och andra liknande, och om vi inte hade en säker insikt i artikeln om rättfärdiggörelsen, skulle vi icke kunna uthärda Satans våld och list. ... Förvisso smärtar det oss djupt, då vi måste höra, att allt var lugnt och fredligt, innan evangeliet kom, men att nu, sedan det blivit känt och spritt, allt är i uppror, att hela världen är i rörelse och hotar störta samman. Då en köttslig människa hör sådant, tager hon genast anstöt, i det att hon anser, att undersåtarnas uppstudsighet mot överheten, uppror, krig, pest, hunger, omstörtningar av städer, länder och riken, sekter, förargelse och allt möjligt sådant ont kommer av denna lära. Mot denna förfärliga anstöt böra vi låta oss upprättas och styrkas av denna ljuvliga tröst, att de fromma i denna världen måste ha namn och rykte om sig att ställa till uppror och splittring och allt möjligt ont.	SGK, s. 428
Och när Luther längre fram talar om glädjen i förföljelsen säger han: Kyrkan tillåter icke, att denna glädje tas ifrån henne. Därför skulle jag icke gärna vilja, att påve, biskopar, furstar och svärmeandar vore överens med oss. Sådan endräkt skulle nämligen vara ett säkert tecken på att vi förlorat den rätta läran. Kort sagt, kyrkan måste lida förföljelse, när hon lär evangeliet rent.	SGK, s. 476
Jesus förutsäger att sådana söndringar skall uppstå, när han sänder ut sina lärjungar: Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och en man får sina egna till fiender. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. Kyrkan måste vara på vakt mot den falska läran och ta avstånd från den oberoende varifrån den kommer, för att den inte skall få förstöra tron och gemenskapen. Den finns alltså en rätt söndring, även om den för det köttsliga sinnet är frånstötande.	Matt 10:34-38
2.3 Dra gränser mot villfarelsen Jesus själv undervisar oss klart om nödvändigheten att vara på vakt mot de falska lärarna och dra sig ifrån dem: Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.	Matt 7:15
Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.	Matt 24:24
En främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.	Joh 10:5
Både Paulus och Johannes ger oss allvarliga förmaningar. Först ett citat från Paulus avskedstal till de äldste i Efesus: Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.	Apg 20:29-31
Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.	Rom 16:16-17
Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk, Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.	2 Kor 6:14-18
Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.	2 Joh v. 9-11
Den falska läran kommer vanligen smygande (se illustration), inifrån kyrkans egen krets, som Paulus säger i citatet ovan. Han säger till korintierna: Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten.	2 Kor 11:13-15
Den falska läran väcker intresse. Ibland använder den sig av alla tänkbara kraftgärningar, tecken och under för att förvilla också de trogna. Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.	2 Kor 11:4
Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.	2 Tim 4:3
Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.	2 Tess 2:9-11
Här har vi verkligen oerhört starka ord, som påminner om talet om Guds utlämnande till synd i Rom 1. Villfarelsen är alltså ett resultat av att människor inte tagit emot sanningen! Det finns verkligen skäl att noggrant studera sådana allvarliga vittnesbörd i denna tid.	Rom 1:24-28
Sammanfattning Den falska läran kommer sällan med tydliga attacker mot det bibliska budskapet. Den erbjuder ett lockande alternativ, och kommer med smygande förändringar i kyrkans egen förkunnelse. Det gäller för Guds folk att ha goda fåraöron, så att vi kan ta avstånd från sådant när det kommer. Den falska läran vill ofta hävda en skenbar enhet. Den drar inga gränser. Det är Guds rena lära som måste dra gränserna, men det är den falska läran eller köttsligheten som är orsak till söndringen.