Inlägg på SLEF:s årsmöte i Karleby 27.6.2003
Ola Österbacka

"Inom föreningen vill vi grunda vår verksamhet på Bibeln och den lutherska bekännelsen. Vi strävar efter att förkunna allt Guds ord, både lag och evangelium."

Det här står att läsa i Sändebudet nr 6, på s. 27. Det är väldigt bra sagt. Det här vill jag ta fasta på och frimodigt inleda mitt inlägg med ett kort bibelstudium. Först Apg 20:28-31:

Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Det här säger aposteln Paulus till de äldste från Efesus, som han hade kallat till sig i Miletus innan hans resa mot fångenskapen i Jerusalem och Rom inleddes. Det måste ha varit ett oerhört gripande tillfälle, och vållade Paulus stor smärta. Det mest smärtsamma var säkerligen att få se in i framtiden, när Gud lyfte av slöjan, och se att rovlystna vargar, män ur församlingens egen krets, skulle komma in bland dem och förvränga sanningen.

Den här förmaningen har styrelsen säkert tagit till vara och gett akt på. Vi behöver i dag ställa frågan, hur man under år 2002 har försökt skydda hjorden mot dessa rovlystna vargar. Vi behöver också fråga, hur styrelsen har tillämpat Paulus förmaning i Rom 16:17-18:

Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.

Har styrelsen gett akt på dem som vållar splittring och vänt sig bort ifrån dem?

Vi kan ytterligare läsa vad aposteln Johannes säger om falska lärare i 2 Joh. 911:

Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Till det här frågar jag: Vem eller vilka har styrelsen nekat tillträde till sina lokaliteter för att undvika samverkan kring utbredande av evangelium?

Nu är jag knappast den rätta personen att göra den här granskningen, eftersom jag märker att jag inte är riktigt objektiv. Jag tycker mig nämligen finna, att de åtgärder som mest synligt har vidtagits gäller mig själv och den förening som jag är sekreterare i, som både har anklagats för att vålla splittring och förvränga sanningen och som har nekats gemenskap kring verksamhet i SLEF:s utrymmen. Dessutom har man indirekt varnat medlemmarna att beblanda sig med vår verksamhet. Och vi kommer ju verkligen från SLEF:s egen krets!

Om det är så som min bedömning verkar leda till, att det är jag och Föreningen Logos som är de företeelser som svarar emot apostelns varningar, så vill jag fråga om vi i övrigt har behandlats enligt Bibelns föreskrifter. Det står så här i 1 Tim 5:20:

Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning. Har jag och Föreningen Logos begått en offentlig synd?

I så fall måste jag fråga: Var och när vi har blivit tillrättavisade inför alla, med Bibelns egen undervisning? Jag kan åtminstone inte påminna mig att man skulle ha försökt leda mig rätt med Skriftord. Den tillrättavisning som nyss har gjorts offentligt i en cirkulärinsändare har minsann inte skett med Bibeln som stöd, även om det fanns ett bibelcitat i slutet.

Om det inte har skett någon offentlig synd, utan synden har begåtts enskilt, borde väl Jesu egna anvisningar i Matt. 18 ha tillämpats: först enskild tillrättavisning, sedan en eller två till, sedan förmaningar inför församlingen, och slutligen uteslutning ur gemenskapen.

Nu är tiden inne, kära vänner, för att gå till rätta med varandra. Vårt mål är att vi, och om möjligt alla våra medmänniskor som Gud låter komma i vår väg, skulle bli frälsta. Vi är alla syndare och behöver Guds nåd och barmhärtighet i Jesus Kristus för att ha något hopp om frälsning från dom och helvete. Men vi behöver också varandra, vi behöver förmaningar, varningar och upprättelse i kärlek. Därför får vi inte ha överseende med sådant som kan leda till evig olycka för en medmänniska. Vi behöver kunna tala uppriktigt, men vi ska komma ihåg att vi hela tiden står inför Herrens ansikte och ska ställas till ansvar för varje ord vi säger. Vårt ansvar är stort.

Jag vill påminna om, att det har gått 30 år sedan SLEF och SLEY delvis gemensamt firade 100-årsminnet av LEF:s grundande. Det skedde i Åbo. Vid årsmötet den 29 juni 1973 utspelade sig en hård strid. Året innan hade den nytillträdde Borgåbiskopen John Vikström gett ut sitt herdabrev, Tro i kris. Det blev föremål för hårda angrepp vid bibelseminarier i Vasa och i en serie artiklar i Sändebudet, eftersom herdabrevet förde ut bibelkritiken till församlingarna.

Från styrelsen började så småningom höras kritik mot diskussionerna. Bland annat menade några att angreppen började urarta till rena personförföljelsen.

Årsmötet intog en fast hållning och kan sägas ha betytt en reformation. En deklaration Skriften och sanningen antogs. Tack vare Åbomötet kom SLEF att inta en ledande position bland de konservativa krafterna i den lutherska kyrkan för en lång tid. År 1989 utgav styrelsen Råd och anvisningar i en svår tid, där det gavs klara förmaningar till medlemmarna hur man ska agera när kvinnopräster börjar komma in i församlingarna.

Denna tid är nu förbi. Under år 2002 har Sändebudet deklarerat, att den hårda vägen, med ställningstaganden i ord och handling, är en orätt väg. I stället förespråkas en nästan gränslös gemenskap. En anställd som lyder Bibeln mer än den linje som föreningens ledning anvisar ställs åt sidan. Någon verklig diskussion tillåts inte, allt tystas ner. De som försöker väcka en diskussion kring denna utveckling sägs syssla med smädelse av tjänsteman och klappjakt.

Vänner, pröva själva vad som står i de bibelord som jag citerade! Hur har man tillämpat dem? Har det funnits sådana som kommer med ett annat evangelium eller tillåter ett annat evangelium att stå sida vid sida med sanningens ord? Finns det sådana som inte håller fast vid Guds ord i allt? Det är viktigt att avslöja detta, i enlighet med den deklaration som styrelsen nu har avgett.

När jag prövat detta har jag funnit att jag inte som medlem i SLEF kan ta på mig ansvar för det som styrelsen har gjort under 2002. Det kan hända att det under diskussionens gång kommer fram uppgifter som övertygar mig om att jag bedömer sakerna fel, men just nu ser jag ingen annan möjlighet än att styrelsen bekänner sin synd och vänder om, offentligt, här och nu.

Jag vill inte på något sätt jämföra mig med Paulus. Men en viss anspelning måste jag få göra till sist, och det blir mycket personligt. Paulus hade i tre års tid varnat var och en personligen, under tårar, inför den hotande katastrofen med de rovlystna vargarna. För min del känner jag stor skam över att jag, under den långa tid jag varit en lärare inom den evangeliska rörelsen och både undervisat många av er som elever och predikat för de flesta av er, inte har förmått förmana och varna på ett bättre sätt. Jag kan inte som Paulus säga, att jag inte bär skuld till någons blod, för jag har inte förstått "att predika för er hela Guds vilja och plan". Jag känner en stor skuld för detta, och detta måste jag nu få be om förlåtelse för, inför Gud och er alla, eftersom jag mycket sannolikt inte mera ges möjlighet att tala inför er.

Jag ber till Gud att det inte ska vara så med oss, att vi inte längre står ut med den sunda läran, och vägrar lyssna till sanningen. Jag vill med Paulus varna för den pågående förförelsen och överlämna er "åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla dem som blivit helgade."


Till början | Tal, index | Onos fatizon

27.6.2003 / Ola Österbacka