Offret och helgelsen

Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Gal 4:4-5.

Vi firar Kyndelsmässodagen, eller med en äldre benämning jungfru Marie kyrkogångsdag. Enligt Mose lag skulle varje förstfödd pojke överlämnas åt Herren och lösas tillbaka med offer, och för moderns rening skulle bäras fram ett offer. Jesus skulle i allt ställas under lagen. Därför måste också Maria offra för honom åt Herren.

Då Paulus talar om att Sonen blev född av kvinna, anknyter han till protoevangeliet i 1 Mos 3:15: han är kvinnans säd. Men det betyder också att han är sann människa, som i allt ska bli frestad som vi.

Vi skall läsa om hur Jesus bars fram i templet i Luk 2:22-24:

När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren." De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.

Låt oss se vad som står i Mose lag, 3 Mos 12. En kvinna som födde en son skulle vara oren i sju dagar och sedan på den åttonde dagen skulle hans förhud omskäras. Sedan skulle kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar. För en flicka gällde dubbla tiden. Efter denna tid skulle hon föra ett årsgammalt lamm till uppenbarelsetältets ingång (det representerade templet under ökenvandringen) som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. Men om hon inte hade råd med ett får skulle hon ta två turturduvor eller två unga duvor.

Vi lägger märke till att Josef och Maria inte hade råd med ett får, utan fick hålla sig till de fattigas offer: två turturduvor eller två unga duvor. Jesus föddes alltså i ett fattigt hem. Han kom inte till någon furstlig familj, utan skulle lida umbäranden och nöd allt från sin barndom. En tid efter det här måste han ju också fly med sina föräldrar till Egypten, efter att de vise männen hade uppvaktat med sina gåvor.

Det ställe som Lukas citerar är från 2 Mos 13:2, 12, där Gud ger föreskrifter åt Mose i samband med uttåget ur Egypten:

Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig. &endash; Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra HERREN.

Två gånger upprepas detta med att allt förstfött, eller det som öppnar moderlivet, tillhör HERREN. Det är invävt i anvisningarna om påskfirandet, som sker när Israels folk lämnar Egypten.

Utifrån dessa anvisningar skall vi begrunda två saker: offret och helgelsen.

1. Offret

Påskmåltidens instiftelse återges i 2 Mos 12. Tidpunkten anges noga: man skall välja ut ett felfritt, årsgammalt lamm på den tionde dagen i den första månaden, som kallas Nisan (mars-april), och det skall förvaras till den fjortonde dagen, då man skall slakta det i skymningen. Blodet skall strykas på båda dörrposterna och på det övre dörrträet till skydd för mordängeln. Och man skall steka lammet ostyckat över eld och äta upp allt kött, inget får lämnas kvar.

Här är avbilden av det sanna offret: Jesus själv, som måste offras för världens synder. Han var utan synd, likt det felfria lammet. Men all vår synd lades på honom, för att han skulle lida och dö för den. Han blev vår ställföreträdare. Han skulle offras till ett brännoffer. När han hängde på korset var det som om hela världens alla synder drabbade honom som en brännstråle genom ett brännglas.

Här finns också en bild till: man skulle äta lammets kött. Jesus ger oss sitt eget kött att äta i nattvarden. Där får vi hans sanna kropp och blod, och därmed hans rättfärdighet, till liv och salighet.

Till detta offer invigdes Jesus redan när han omskars på den åttonde dagen, och nu offras han åter, när han bars fram i templet av sin mor och sin styvfar, i form av svaga bilder av det verkliga offret: ett par duvor. Han skulle ställas under lagen för att friköpa oss som stod under lagen.

Vem stod under lagen? I första hand var det judarna, eftersom de hade fått Mose lag. Det fanns judar som påstod att de höll hela lagen. Men av berättelsen i Matt. 23, när Jesus bestraffade fariseerna och de skriftlärda, ser vi att de inte förmådde det.

Det fanns också sådana som grovt bröt mot lagen, och som antingen blev fördömda i sin synd eller som kom till Jesus och fick nåd och barmhärtighet, som synderskan och rövaren på korset.

Hur är det med oss? Behövs det något offer för oss? Kanske vår kollekt och vårt ulandsbistånd, vår kyrkogång och vårt hederliga liv är tillräckligt?

I den nyss avslutade presidentvalskampanjen har båda kandidaterna upprepade gånger intygat sin kristlighet. De har hänvisat till bergspredikan, med den gyllene regeln, och intygat att den är deras kristna grundval. Men vad säger bergspredikan egentligen? Låt oss höra några stycken, enligt Matt 5: 20, 27-32, 48:

Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte kommain i himmelriket.

Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.

Det är sagt: Den som skiljer sig från sin hustru skall ge henne skilsmässobrev. Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Vad är det för kristlighet, när man väljer ut en sådan bit som passar in på ens egen moralfilosofi, men lämnar bort det som man inte förmår leva upp till? Om man har bergspredikan till sin livsgrund ska man väl ta allt och verkligen bemöda sig om att följa den? Den kristlighet vi ser i dag är på sin höjd religiositet, men ingen kristendom. Har man inte Jesus med, finns det ingen välsignelse i att låtsas vara kristlig.

Och hur är det med oss själva? Har saltet mist sin sälta? Är vårt liv sådant att det är en återspegling av Jesus? Kan vi säga som Mose anvisar (2 Mos 13:9f):

Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna, att HERRENS undervisning skall vara i din mun.

Just tecknet på handen och pannan är ett uttryck som Uppenbarelseboken använder om den yttersta tiden, när i stället vilddjuret ska tvinga sitt märke på mänskornas hand och panna. Vad är det som präglar vår tanke och vårt handlande i dag? Är det Herrens undervisning eller något annat?

Vi får skämmas, och vi måste skämmas. Vi behöver gå till offerplatsen, till Golgata, och se på påskalammet som blev slaktat för vår skull, och vi behöver anropa Gud om förbarmande för att vi har syndat och gjort illa.

Och därifrån behöver vi inte gå tomhänta. Offret räcker till, det är ett evigt offer för alla människor i alla tider. Vi sjunger i en sång:

Se, nu är det öppet för vilka som helst
att in i det helgaste gå,
ty blodet har runnit och världen är frälst.
O syndare, akta därpå!
(Sionsharpan 167:2)

Här handlar det inte om våra andliga övningar, vår egen insats, vår egen tro. Nej, vill du bygga på din egen tro eller dina egna övningar kommer du för sent. Allt är färdigt, nu får du ta emot den välsignelse som vår store överstepräst offrade för dig och mig, och för hela världen.

2. Helgelsen

Varje förstfödd skulle räknas som helgad åt HERREN. Den förstfödde var representanten för familjen. Men alla skulle på ett annat sätt helga sig: i sju dagar skulle man äta osyrat bröd. Ingen surdeg skulle få finnas, och det var belagt med dödsstraff att äta syrat bröd under denna vecka, 2 Mos 12:15.

I NT ser vi flera gånger hänvisningar till och uttolkningar av detta.

I Matt 16:6 med parallellställen uppmanas lärjungarna att akta sig för fariseernas och sadduceernas surdeg. Av fortsättningen ser vi att det gäller läran.

I 1 Kor 5:6 gäller det dåligt liv, otukt. Också här hänvisar Paulus till påskalammet, och säger att vi skall hålla högtid med renhetens och sanningens osyrade bröd.

I Gal 5:9 tar Paulus kraftigt avstånd från judaisternas surdeg, dvs den falska läran att man behöver lite också av egna insatser för att bli frälsta. Paulus försvarar med kraft rättfärdiggörelsen av nåd allena genom tron. Han gör det rentav så att han offentligt och med stor skärpa träder upp mot Petrus, som har varit svag och gett efter för de falska apostlarna.

Vad det betyder att helgas åt HERREN förklarar Luther i Lilla katekesen, första bönen:

Guds namn är heligt i sig självt, men vi ber i denna bön, att det skall hållas heligt också bland oss. När sker det? När Guds ord lärs rent och klart och när vi som Guds barnlever efter det.

Helgelsen till Kristus innebär inte att vi visar upp ett fromt yttre liv, utan först och främst att vi är helgade i hans offerdöd och uppståndelse, och därmed växer in i gemenskapen med honom, så att allt vi gör styrs av hans ord. Då kan vi inte heller förbli i yttre synd och hänvisa till att man gör så och så i dag, eller att det som står i Bibeln är gammalmodigt. Nej, då är vi villiga att göra upp med synden, var den än tränger sig in, vore det i vår bokhylla, i vår TV, vid vår familjs matbord eller i vårt dagliga tal med våra arbetskamrater.

Vi lever under ett starkt hot i vår tid. Må Herren själv bevara oss i sitt ord och göra oss fasta intill vår levnads slut, så att vi blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.