En fri luthersk
gudstjänstverksamhet

1 Inledning 2 Det traditionella alternativet: bönehusmöten 2.1 Historiskt komplement, inte alternativ 2.2 Den falska lärans farlighet förträngs 2.3 Den viktiga vanan att gå i söndagsgudstjänsten faller bort 3 Vilken gudstjänst kan jag gå till? 3.1 Att fly falska herdar 3.2 Vår egen kraft är här för svag 3.3 Ett par exempel 3.4 Vad är falsk lära? 4 Rätten att ordna gudstjänster 4.1 Reformatorernas råd 4.2 Några exempel från vår tid 5 Praktiska lösningar 5.1 Egna präster 5.2 Modern teknik 5.3 Egna församlingar 1 Inledning Förbliv hos oss, o Jesus Krist, ty aftonen har kommit visst. Din helga läras klara ljus låt alltid lysa i vårt hus. (2 Tim 3:14-4:5) När Jesus var verksam här på jorden gick han på sabbaten, som hans sed var, till synagogan. Apostlarna höll fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Vid bönetiderna gick de till templet. Det är viktigt med utvärtes ramar för vårt fromhetsliv - orsaken är att den onde går omkring som ett rytande lejon för att söka vem han skall sluka. En krigshär som splittras hit och dit och som inte håller ihop faller snart offer för fienden. Det är Guds ord som kan föda tro och bevara oss i tron. Om Guds ord förmörkas, något som Uppenbarelseboken talar om att skall ske särskilt i de yttersta tiderna, tas kraften som beskyddar oss för fienden bort. Och Guds ord är inte det samma som andligt tal. Det är allt Guds ord, enligt de heliga skrifterna som vi har förmånen att ha så rikt ibland oss. Särskilt viktigt är det att barnen och de unga tidigt vänjs vid att gå till Guds hus och får en yttre inramning för sitt andaktsliv, även om det självfallet är den personliga tron som är det viktigaste. Men vart skall vi gå?   2 Det traditionella alternativet: bönehusmöten 2.1 Historiskt komplement, inte alternativ När Evangeliföreningen grundades skedde det för att evangeliet skulle predikas rent och klart. Då fanns ingen officiell möjlighet att utträda ur kyrkan och bilda nya församlingar, även om Hedberg ändå rekommenderade detta för de så kallade norrlandsseparatisterna då de inte tilläts använda den gamla, bibelenliga handboken. Man ordnade möten i bönehusen och bibelsamtal för att väcka, stärka och bevara tron, som var satt på undantag i en sekulariserad eller pietisiskt färgad tid. Men det var tvång att gå i kyrkan tillräckligt ofta, och läsförhören såg till att upprätthålla en yttre ordning och tillräcklig kunskapsnivå.   2.2 Den falska lärans farlighet förträngs Fortfarande är det i dag vanligt att gå till församlingens gudstjänst även om prästen inte predikar klart, och om möten ordnas i bönehuset är det ett komplement till församlingens gudstjänst. Det nya problemet för vår tid är dels att grundkunskaperna är mycket mindre än förr, och att det sällan ges något komplement: möten där det klara evangeliet predikas är undantag, och de är allt färre som kommer dit. Därmed kommer den falska läran att bli ännu mera farlig. Jag återkommer till detta.   2.3 Den viktiga vanan att gå i söndagsgudstjänsten faller bort För min och min familjs del har det under en lång tid varit svårt att hitta regelbundna gudstjänster att gå till. Någon söndag har man kunnat besöka en kyrka i hemförsamlingen, en annan har man kunnat åka till en grannförsamling eller till en större fest lite längre bort. I Vasa har vi haft förmånen att under senare år ganska ofta ha kvällspredikan i Luthersalen på söndag kväll med både gemenskap och god undervisning. Men vi har inte kunnat fira nattvard där. Alltför vanligt har det ändå varit att det inte funnits nånting alls, särskilt under sommarmånaderna. Det kan gå en tid på det här sättet. Man kan överleva också med Guds ord hemma i familjekretsen, om man har disciplin att verkligen låta Guds ord bo rikligt ibland oss. Men lättjan tar så ofta överhanden, det blir inte tid, eller så känns det så avigt och konstigt, så man avstår. Så småningom blir det självklarhet att en vanlig söndag ägnas åt allt möjligt annat än gudstjänst och Guds ord. När de unga skall bilda eget hem hör gudstjänsten inte mera till rutinerna. Följden blir ett avtynande trosliv. Djävulen firar triumfer.   3 Vilken gudstjänst kan jag gå till? 3.1 Att fly falska herdar Men varför går man då inte till gudstjänsten i sin församling? Ibland uppmanas vi rakt upp att vara flitiga gudstjänstbesökare och att alltid gå till nattvarden när det ges tillfälle, utan att ställa frågan om vi verkligen kan göra det. Bibeln lär oss allvarligt att fly falska lärare. SLEF har tagit detta på allvar när det gäller kvinnopräster, och samverkar inte med sådana. I slutet på 1980-talet, när FELK gick in för att viga kvinnor till präster, var det en självklarhet att SLEF gav ut råd och anvisningar hur medlemmarna skulle förfara när en kvinna förrättade gudstjänst. Vart skall man då gå? Jo, rådet var att söka upp andra gudstjänster i nejden. Men kan man då utan vidare besöka en gudstjänst som förrättas av en man? Nu står det ingenting i Bibeln om att vi ska ta oss till vara för falska profeter om de är av kvinnligt kön. Jag har inte hittat något som skulle uppmana oss att se upp för vad som predikas av kvinnor, men att vi kan ta emot allt som sägs av män! Nej, på Bibelns tid var det otänkbart att någon kvinna skulle uppträda i predikoämbetet. Därmed gäller alla varningarna manliga predikanter. Bibeln lär oss klart att vi skall dra oss ifrån falska herdar. Jag hänvisar här endast till skriften Sekten som blir motsagd, föredraget Bekännelse och gemenskap. Är det att fly undan en falsk herde om vi går till hans gudstjänst och hälsar "Med dig vare ock Herren"? Eller står sida vid sida med honom i en gudstjänst, där man låtsas visa upp en enhet som inte finns? Men vem är då en sådan falsk herde, som vi borde fly undan? Vi behöver lägga märke till hur Bibeln definierar en sådan som vi bör dra oss undan. Paulus säger i Rom 16: Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. Lägg märke till att de falska lärarna använder milda ord och vackert tal. De framstår som fina mänskor, de talar vackert och gudfruktigt och de vinner förtroende. Det är inte lätt att kritisera dem - då framstår man som en hoppplös mörkman, som en som söker fel överallt och inte kan uppskatta nånting för det positiva som finns där.   3.2 Vår egen kraft är här för svag Ibland sägs det: "Nog kan man alltid hitta något guldkorn i varje predikan." Det skulle då försvara rätten att gå till en falsk lärares gudstjänst, eftersom man skall pröva allt och behålla det som är gott. Då tilltror man sin egen förmåga för mycket. Visst är det så att vi behöver pröva allt vad som sägs för att inte bli bedragna. Det gäller mer än nånsin i denna sista tid. Vi kan också behöva lyssna till falska lärare nån gång för att analysera deras läror och kunna varna för dem. Men det är en helt annan sak om vi vecka efter vecka uppsöker falska lärare för att ta till oss deras undervisning för vår uppbyggelse. Och det är ju det som gudstjänsten är till för. Det är stolthet om vi då menar att vi nog vet vad vi behåller. Risken är stor att vi blir vilseförda, eftersom vi är svaga får, som behöver en god herde för att hållas på vägen. Vi handlar då direkt i strid med Jesu egna ord i Joh 10:4-5, 10: När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst. ... Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, ja liv i överflöd. När vi inser att en präst inte förkunnar i enlighet med evangeliet bör vi försöka föra honom till rätta. Lyssnar han inte, skall vi inte lyssna till hans förkunnelse. Eftersom vi är svaga kan vi nämligen föras vilse. Och det vill inte Gud, han som har frälst oss och kallat oss för att vi skall höra honom till. Han vill ha oss hem, och därför ger han oss i sin godhet sina anvisningar som vi skall följa. Att inte följa dem är att trotsa honom.   3.3 Ett par exempel Finns det då sådana gudstjänster, som vi inte ska delta i? Är det inte mera så, att prästerna ibland har en svag förkunnelse, men inte egentligen falsk lära? Var går gränsen? Jag vill ta konkreta exempel på sådant som inte kan anses vara en rätt förkunnelse. Jag vill inte göra någon katalog. Det kommer an på varje kristen att i sin egen situation dra sina slutsatser, utifrån den ton som predikanten anslår. Är det den sanne herdens röst, eller en vargs röst? I fjol intervjuade Vasabladet fyra kandidater till kyrkoherdetjänsten i Vasa svenska församling. Den som sedan blev vald till kyrkoherde, Henry Byskata, uttalade sig så här: Jag är helt solidarisk med kyrkomötets beslut om kvinnopräster, jag ser inget hinder i Bibeln för dem. Registrering av homosexäktenskap är en samhällelig lagstiftningsfråga. Det är klart att också sådana par behöver ha de arvsrättsliga och praktiska frågorna ordnade.Det ser jag som präst inget hinder för. Men om ett homosexuellt par kom till mig och bad dem viga dem, då skulle jag nog fundera. Någon form av förbön eller välsignelse kan man dock säkert diskutera, om samhället går in för det. Liknande tankegångar framförde två av de andra kandidaterna, Bror Träskbacka och Anders Kronlund. Men är det som jag citerade den rätte herdens röst? Stämmer det till alla delar med Bibeln? Det måste var och en som känner Bibeln svara nekande på. Det går klart emot Bibelns klara undervisning. Då måste vi också ta Bibelns ord på allvar, när den uppmanar oss att fly en sådan röst. Det spelar då absolut ingen roll om denna röst är en manlig röst. Om någon tänker så, är det fråga om ren och skär könsdiskriminering. Det gäller vårt eviga väl, ingenting mindre! Mitt andra exempel har jag refererat i EBF 5/99. Det var en radiopredikan där det fanns varken lag eller evangelium, utan endast ett luddigt tal om att Gud vill att vi skall nå fram till att leva rätt. Tror vi att Gud vill att vi skall söka "guldkornen" i en sådan predikan? Nej, "litet surdeg syrar hela degen", säger Paulus i Galaterbrevet.   3.4 Vad är falsk lära? I dagens predikningar och andakter talas det många vackra ord. Det talas om trygghet, om Guds vilja och lag, och om efterföljelse. Ibland framställs Guds kärlek "som stranden och som gräset, som vind och vidd och ett oändligt hem". Guds kärlek jämförs med oändligheten, den finns överallt och gäller alla. Den har ingen förankring i Jesus. Visst talas det också om Jesus, och om hans kärlek. Den är så stor att den besegrar all ondska, också vår synd, ja rentav den onde själv. Synden framställs ofta som svagheter, som vi med Jesu hjälp kan bekämpa. Men var blev talet om korset? Det finns ockå de som talar om korset. De beskriver Jesu väldiga pina i Getsemane, hans tålmodighet inför Pilatus och under bödlarna, och framställer korsdöden i skarp kontrast mot påskmorgonens ljus. Men vad betydde korset? Att Jesus måste ta på sig mänsklighetens syndaskuld och träda in som ställföreträdare under den som som rättmätigt skulle drabba oss syndare, det talet är sällsynt. Lika sällsynt är det att tala om dopet, som frälsar från synd, död och helvete och för oss in i ett sammanväxande med den korsfäste, så att hans död och hans uppståndelse blir vår. Likaså den allmänna rättfärdiggörelsen, som är ett härligt vittnesbörd om det som skett utanför och före oss, till vår frälsning. För att inte tala om människans trälbundna vilja och Guds utkorelse till frälsning, denna enastående pärla av läror, som skall framhållas om Guds ära hotas av en mänsklig medverkan i omvändelsen. Det är allvarligt att blanda ut detta budskap så, att trons folk blir nedsövt och inte mera reagerar när falsk lära ljuder. Ännu allvarligare blir det när en dylik blandning okritiskt serveras i den egna rörelsens mitt. Jag menar nu inte att man skall bemöta sina medkristna med en sådan inställning, att man måste försöka hitta deras sannolika felsteg och villolära, och att man utgår från att ingenting är rätt utanför den egna lilla kretsen. Jag menar inte heller att man alltid kan ha med hela trosläran i predikan. Dikena är åtminstone två. Men vi behöver Guds rena ord för att överleva i denna yttersta tid. Och det har blivit ytterst sällsynt. Därför behöver vi se till att vi har gudstjänster att gå till, där detta ord förkunnas. Och vi behöver ha Herrens heliga nattvard ibland oss, det hör till Guds folk. Det är de kristnas rätt och skyldighet att se till att det finns sådana gudstjänster.   4 Rätten att ordna gudstjänster 4.1 Reformatorernas råd Låt oss se på vad Martin Luther och bekännelseskrifterna säger om rätten att ordna gudstjänster och kalla tjänare till dessa. I sitt herdabrev till de böhmiska bröderna skriver Luther (BV:s förlag 1984): Men nu kanske någon av er frågar: "Vilken metod skall vi använda för att utse församlingens herdar? Nöd bryter lag. Vi har inga präster, och vi kan icke vara dem förutan." ... Vi måste inse hur saken ligger till, att vi ofrånkomligen måste välja ettdera: antingen får vi, frigjorda från påvens tyranni, lära oss att själva förse oss med herdar, eller - om vi inte vill göra detta, fast vi mycket väl kan det - ge oss i fångenskap, villigt och utan motstånd, för att fullt medvetet och av fritt val träda i tjänst hos fördärvets konung, vilket vår Herre Kristus i nåd förbjude! (s. 46) Och om påvliga biskopar inte vare sig vill eller kan sätta några andra till Ordets tjänst än sådana som utrotar det och ödelägger kyrkan, så måste vi följaktligen antingen stå och se på, hur kyrkan i brist på Ordet går under eller också låta dem som kommer samman rösta för att ur sin egen krets utvälja en eller flera, allt efter behov, som är skickade att vara Ordets tjänare. Sedan måste vi installera dem som blivit valda i församlingen och i dess åsyn stadfästa deras kallelse under bön och händers påläggning. (s. 87f) Ni skall välja den (eller dem), som ni anser värdig och duglig till tjänst. Därefter skall de äldste bland er lägga händerna på denne och sålunda stadfästa honom i tjänsten och överlämna honom åt församlingen. Det är endast på det här sättet ni skall skaffa er herdar och biskopar! Amen. (s. 95) Det finns inga utsikter till att ni skall kunna utföra denna sak under yttre fred och ro. Därför bör ni förbereda er på det starkaste motstånd och så fruktansvärda stormar att det ser ut som om det lilla kyrkskeppet skulle bli så överfyllt av vågorna att det börjar sjunka och gå till botten. (s. 100) I bekännelseskrifterna, Om påvens makt och överhöghet, står det: Därför då de, som äro förordnade att vara biskopar bli fiender till evangeliet och vägra meddela vigning, behålla församlingarna sin rätt därtill. Ty där kyrkan är, där är också rätten att förvalta evangeliet. Därför behåller kyrkan nödvändigtvis sin rätt att kalla, välja och viga sina tjänare. (SKB, s. 351) Av allt detta är det uppenbart, att kyrkan innehar rätten att välja och viga sina tjänare. Därför då biskoparna antingen omfatta falsk lära eller vägra att meddela vigning, äro församlingarna nödgade på grund av gudomlig rätt att genom sina i tjänst varande präster viga och förordna åt sig nya. Men det är biskoparnas ogudaktighet och våldsregemente, som vållat kyrkosöndringen och tvedräkten. Ty Paulus föreskriver, att de biskopar, som driva och försvara falsk lära och orätt gudstjänst, skola anses såsom ställda under förbannelse. (s. 352)   4.2 Några exempel från vår tid Det för här för långt att gå in på hela bredden av exempel som kunde uppbådas för att visa att andra kristna rörelser har insett att man måste tillse att det finns rätta gudstjänster. Jag hänvisar till mitt föredrag om församlingsmodeller, som finns i boken "Var är den sanna lutherdomen i dag?" och till Evangeliskt Brevforum. Kort vill jag bara nämna, att SLEY länge har ordnat egna gudstjänster på söndagsförmiddagen på flera orter. I Sverige har de rosenianska väckelserörelserna ordnat gudstjänster med nattvard utan en tanke på att man först skulle fråga församlingen. Likaså höjs allt starkare röster i Norge för att man i bönehusen behöver både Guds ord och sakramentsförvaltningen (se Sändebudet nr 10/99).   5 Praktiska lösningar Vilka möjligheter har vi då att ordna en gudstjänstverksamhet på biblisk grund? Jag vill nämna några lösningsmodeller, som ingalunda är nya, men som trots det knappt har prövats hos oss. 5.1 Egna präster Den första modellen är att använda oss av tillgänglig arbetskraft, dvs. SLEF:s egna präster. Just nu finns bara en, men om prioriteringen sätts på att ordna egna gudstjänster kunde han likväl klara av att ordna en gudstjänst per månad i varje region. Vi har utrymmen, det som behövs är insikten om att vi inte till vilket pris som helst måste hålla fast vid samarbetet med församlingar som inte vill veta av Guds ord. Dessutom finns det möjligheter att kalla nya förkunnare, bara vi inte låser oss fast vid kravet på att en villfarande biskop måste lägga sin hand på prästen för att han skall vara rätt ordinerad. Det finns goda prästkandidater som tvekar att låta prästviga sig - kalla dem till ämbetet och anställ dem! Här är vi fast i katolicismen. Finns det iver att höra Guds ord finns nog också pengar till lönen. Vi ska inte heller hänga oss fast vid kravet på att en pastor måste vara anställd. Sedan länge brukar vi tala om fritidspredikanter, "löshästar". Det samma är kutym i de flesta små bekännelsekyrkor: man sköter gudstjänstverksamheten vid sidan om det borgerliga arbetet. Det är tungt, men det måste gå när det inte kan ordnas på annat sätt. Jag vill framhålla en historisk svaghet, som egentligen är en synd: att vi inte förmår resa ens så långt med bil i dag, som man förr gick till fots för att höra Herrens ord! Ska vi verkligen kräva att pastorn skall komma till vår egen by för att vi ska orka masa oss till gudstjänsten? Nej, vad är 50 eller 100 km om man får delta i en god gudstjänst? Gör bättring - detta säger jag också till mig själv!   5.2 Modern teknik Under en lång tid har vi diskuterat att ta i bruk kassettmission, där det erbjuds kassettband med inspelningar från gudstjänster, som man kan sända runt och lyssna till i hemmen. Ännu har ingen sådan etablerats, endast en kassettmission med en delvis mycket god förkunnelse, som tyvärr blir ytterst farlig genom en uppblandning med klart falska läror. Under en tid har vi i vår familj då och då kunnat lyssna till goda lutherska gudstjänster från Sverige, som förmedlas via högtalande telefon. Till och med över Internet kan man sända gudstjänster i dag. Om vi inte tvekar inför nymodigheter finns det fina hjälpmedel. Jag inbjuder till att komma med i lyssnarskaran vid telefongudstjänsterna!   5.3 Egna församlingar När vi inte längre kan ta del av gudstjänstlivet i vår hemförsamling finns det inte heller någon orsak till att inte sluta oss samman till egna församlingar. Tvärtom, det är nödvändigt av två skäl: dels har Gud påbjudit att vi skall sluta oss samman med andra kristna, och dels förbjuder han oss att utöva andlig gemenskap med dem som lär falskt. Det är bara fråga om en historisk belastning att vi så benhårt håller fast vid yttre ramar, där vi måste bli beroende av villfarande präster för att kunna döpa, konfirmera och vigas till äktenskap. Detta är inte ämnet för idag, men jag hänvisar till nämnda bok med föredrag från sommarkursen, och hoppas att vi kan lämna fördomar, traditioner och känslor som hindrar, och i stället att söka Guds vilja och ställa oss till förfogande för Guds kallelse. Gud, låt ditt ord oss lysa så att vi i mörker ej må gå, men genom denna jämmerdal får vandra till din himmels sal.

Till början | Tal, index | Onos fatizon