|
Herre Jesus, min käre Frälsare! Jag vet inte hur jag skall kunna tacka och prisa dig för all din nåd och kärlek, som jag nu får uppleva så påtagligt och starkt. Många gånger har jag upplevt stor ängslan, men du har alltid tagit hand om mig, så att jag inte skulle gå under. Nu får jag riktigt smaka och känna hur ljuvlig du är, Herre Jesus. Du har fört mig upp på förklaringsberget och visat dig för mig i din härligaste frälsargestalt. Nu känner jag i min själ, att jag är din och du är min. Mina synder är borta, de ligger i havets djup, och i dig är jag helt rättfärdig och salig. I dig är jag ett Guds barn och arvinge till himlen, och väntar bara på att du, min själs brudgum, snart skall kalla din dyrt köpta brud hem till dig. Nu ber jag, Herre Jesus, att du ville ge mig nåd att medan den goda dagen varar bli allt starkare i nåden och ta på mig Guds vapenrustning, så att jag när den onda dagen kommer är beredd till strid. 1 Och när stormen bryter fram över mig och det mörknar inom och utom mig, hjälp mig då att tro att du i den stunden är lika nära mig som nu. Ge mig nåd att ta vara på det fasta profetiska ordet, som lyser som ett ljus på en mörk plats, 2 och som både i onda och goda tider alltid är lika fast och värt att tas emot. Hör mig, min Frälsare, enligt ditt eget fasta löfte. Amen. |
|
1) Ef. 6:10ff |
|
|
|