Bön i anfäktelse och frestelse

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Herre Jesus Kristus!

Det står verkligen nu så illa till med mig, att jag inte mera vet hur jag ens skall våga närma mig dig i bönen. Men eftersom jag inte har någon annan utväg måste jag ändå göra det &endash; ja, jag vill också göra det, eftersom du är den ende som nu kan hjälpa mig.

Jag har nu, min käre Frälsare, som du nog vet, kommit i svår anfäktelse och frestelse. "Dödens band omslöt mig, dödsrikets ångest grep mig, jag kom i nöd och bedrövelse." 1 &endash; "Ty min själ är mättad med lidanden, mitt liv har kommit nära dödsriket. Jag räknas bland dem som far ner i hålan, jag är som en man utan livskraft. Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligger i graven, dem som du inte längre tänker på, och som inte mer är i dina händer. Du har sänkt mig längst ner i hålan, ner i mörkret, ner i djupet. Din vrede ligger tung på mig, alla dina böljors svall låter du gå över mig. Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig, du har gjort mig förhatlig för dem, jag ligger fången och kan ej komma ut." 2

Så måste jag nu klaga, då frestelsen hotar att fördärva mig och Satan anfäktar mig. Jag ser ingen ljusglimt mera, utan allt är mörker inom och utom mig. Du också, Herre, har helt och hållet gömt bort ditt ansikte för mig, så att jag med Asaf måste fråga: "Skall då Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd? Är det slut med hans godhet för alltid, har hans ord blivit till intet för alla tider? Har Gud glömt att vara nådig, eller har han i vrede stängt inne sin barmhärtighet?" 3

Ja, Herre, det känns som om allt vore förlorat. I mitt onda, fördärvade kött brinner syndens lusta och den tycks vilja förbränna mig. Jag finner ingen kraft hos mig att dämpa dess låga. I min själ rasar anfäktelsens stormar och jag kan inte stilla dem. Jag finner ingen tro, ingen kärlek, ingen kraft, ingen lust hos mig till det som tillhör dig, men väl motsatserna till allt detta.

Satans ängel slår mig i ansiktet och lämnar mig ingen ro. Först retar han till synd och väcker upp den ena begärelsen efter den andra och sedan kommer han i samma andetag och frågar: "Var är nu din Gud?" Han säger att Gud har övergett mig, att jag har fallit ur nåden, då jag frestas så hårt.

Herre Jesus, varför tar du inte bort det onda? Du ser ju, att jag inte vill synda, utan helst ville vara fri från frestelsen till synd, varför skall jag då plågas så svårt av den? Jag frågar än en gång så, men får inget annat svar än det du en gång gav åt ditt utvalda redskap: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." 4

Herre Jesus, du är verkligen en underbar Frälsare och ditt sätt att leda de dina är obegripligt! Du kallar det nåd, som jag tycker är ett bevis på den största onåd. Men det återstår väl inget annat än att följa ditt råd och vara nöjd med din ledning. Hjälp mig bara att kunna göra det.

Befall som förr stormarna att lägga sig och gör ett slut på frestelsen! Lugna mitt bedrövade hjärta med den trösten att du själv har blivit frestad i allt, precis som jag, dock utan synd, och att du därför kan hjälpa dem som frestas. Överbevisa mig med kraft om att jag mitt under mina frestelser frimodigt får gå fram till nådastolen för att få barmhärtighet och finna nåd just när jag behöver hjälp. Hjälp mig att tro att de onda tankar och begär, som jag smärtsamt känner och bekänner som synder mot min Gud, redan är förlåtna och utstrukna i ditt dyra blod, så att de inte kan fördöma mig.

Bevara mig, Herre, så att Satan inte vinner sitt syfte med sina frestelser och syndiga lockelser. Då mitt syndiga kött vrider sig av förargelse över att inte få som det vill, visa mig då klart att jag inte är slav under köttet. Jag är ju din, min käre Frälsare, och som din egen vill jag också korsfästa mitt kött med dess lidelser och begär. Ge mig kraft till det och hjälp mig igenom både denna och andra frestelser, som ännu kan drabba mig i denna onda värld.

Jag är din tjänare, din tjänarinnas son, du har lossat mina band. Åt dig vill jag offra lovets offer, HERRENS namn vill jag åkalla. 5

Hör mitt bedrövade hjärtas bönesuckar, min trofaste Gud och Frälsare! Amen.

1) Ps. 116:3
2) Ps. 88:4ff
3) Ps. 77:8ff
4) 2 Kor 12:9
5) Ps. 116:16f


[Innehåll] [Onos fatizon] [Logos-mappen]

23.1.1999 Ola Österbacka