Bön på påskdagen

från Johannes Bäck: Främlingarnas hemliv.

Innehåll

Herre Jesus, högt ärade Segerfurste! Då mörkrets makter smidde sina ränker mot dig, då helvetets härskaror angrep dig i Getsemane och på Golgata och då de slutligen med Guds tillåtelse jublande fick bevittna din död, då trodde de att de hade vunnit en avgörande seger över dig. De tänkte, att det liv som upphörde på förbannelsens trä, skulle förbli evigt borta och att den kropp, som lades i Josefs grav, skulle förbli där för alltid. Men deras triumf var kort.

Du som hade gett ditt liv tog det tillbaka i graven och steg genast ned till helvetet för att förkunna din seger och uppenbara dig som den allsmäktige "kvinnans avkomma" som nu hade krossat den gamla ormens huvud. 1 Och då den tredje dagen bröt in visade du dig också för de dina vara den allt övervinnande segerfursten. Du som har "nycklarna till döden och helvetet" 2 sprängde gravens sigill och uppstod från de döda, obehindrad av de vakthavande soldaterna.

Du hade blivit lagd i graven synd- och skuldbelastad. Du steg upp därifrån utan synd och skuld. Herre Jesus, det var vår synd du bar, och det var den du lämnade i graven. Då du led och dog gjorde du det i vårt ställe och för vår skull, och på samma sätt uppstod du i vårt ställe och för oss. Du blev utlämnad för våra synders skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull. 3 Nu har vi en evig och fullkomlig rättfärdighet i dig. Ty genom att uppväcka dig från de döda ville din Far inför änglar och människor framställa dig som alla fattiga syndares enda och evigt gällande rättfärdighet. Genom uppståndelsen ville han också besegla det ord som du mitt i din ångest uttalade på korset: "Det är fullbordat".

Nu behöver alltså inte mitt tvivelsjuka hjärta mera ifrågasätta om försoningen verkligen har skett och om den lösepenning som erlades också räcker till för mig, ty din uppståndelse bevisar bättre än något annat att Fadern antog och godkände den lösen som du erlagt för mig. Det enda han nu vill är att också jag å min sida i tron måtte godkänna samma lösen och trösta mig med den mot lagens domar, känslan av Guds vrede och mitt samvetes anklagelser. Och eftersom du också vill det samma och vill se det som din lön för ditt arbete, så gör jag det. Jag vågar inte låta bli att göra det. Hur skulle jag kunna förringa din möda och ditt arbete så?

Hjälp mig nu att uppstå med dig, så som du har uppstått för mig. Du har sagt, att du är "uppståndelsen och livet" 4, var därför min uppståndelsekraft och mitt liv. Jag äger inget annat liv än dig, och jag behöver och bör inte heller äga något annat. Då jag har dig, då har jag livet. Men låt det även visa sig att du är mitt liv, så att även världen måtte se att jag lever i tron på dig. Ge mig nåd att varje dag och varje stund uppstå med dig, som själv är uppståndelsen.

Redan i dopet blev jag begraven med dig, och genom tron, som Gud verkade, uppstod jag, klädd i delaktighet med din död, för att vandra i ett nytt liv. Men eftersom den gamla människan ännu inte är död och den nya ännu inte fullkomligt utvecklad, så behöver jag hela tiden både dö och uppstå med dig. Jag behöver dö från den gamla människan med dess lustar och begärelser, egenrättfärdighet och skrymteri, och jag behöver uppstå i den nya människan, som genom dig är död från synden, lagen och fördömelsen. Ge mig nu din uppståndelses underbara kraft till detta!

Ge mig även nåd att fira denna påskhögtid som det anstår en kristen, "inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg". 5 Jag har ju ett påskalamm att äta av och det är du, Herre Jesus, men du vill att jag skall äta det med osyrat bröd, så som jag också själv är osyrad. Jag är ju helig, rättfärdig och salig i kraft av din död och uppståndelse. Men då det i mitt kött finns så mycket av den gamla surdegen, såsom ondska, onda lustar, egenrättfärdighet och skrymteri, så vill du att jag genom din nåd skall kasta bort sådant. Och för att ha kraft till det vill du att jag både under denna påskhögtid och även annars i tron och i nattvarden på ett sakramentalt sätt skall äta av dig, som är mitt sanna påskalamm. Gör mig därför på ett rätt sätt hungrig efter dig och mätta dagligen min hungriga själ, så att jag efter det är villigare att lägga av den gamla surdegen som ännu sitter fast i mig!

Då jag ofta måste utstå ångest och lidande, frestelse och anfäktelser just för den gamla, inneboende surdegens skull, och därför ibland grips av missmod och tvivel, så kom du och vältra bort den tunga stenen som vilar på mitt hjärta. Tala till mig som du gjorde till Maria Magdalena. Säg mig, som du sade till henne, 6 att jag får vara din bror, trots att jag är så syndig och dålig. Jaga bort all min ofrid med din ljuvliga påskhälsning: "Frid vare med er!" 7 Förkasta mig inte för min svaga tros skull även om du måste straffa mig för den, utan behandla mig i mildhet och nåd, så som du behandlade den tvivlande Thomas. 8

Slutligen ber jag dig, min käre Frälsare, att du ville låta din fröjdefulla uppståndelse och seger över dina fiender vara en garanti för mitt ofta nedslagna hjärta, att jag inte bara här nere i jämmerdalen skall övervinna mina fiender genom din allsmäktiga seger. Låt den också bli en borgen för att min kropp, som bryts ner i döden och förmultnar i graven, en gång skall uppstå härlig och oförgänglig, så som du själv uppstod med en förhärligad kropp ur din grav. Föröka detta hopp i mig och hjälp mig att övervinna den dysterhet som tanken på min förestående förgänglighet väcker i mitt hjärta. Du, som var död men som lever som Gud och människa i all evighet, har ju sagt att också de dina skall leva. 9 Förr skall himmel och jord förgå än att detta löfte skall bli om intet. Till det håller jag mig och jublar under min uppståndne och förhärligade segerfurstes korstecknade och blodfärgade fana: "Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? 10

1) 1 Mos 3:15
2) Upp 1:18
3) Rom 4:25
4) Joh 11:25
5) 1 Kor 5:8
6) Joh 20:17
7) Joh 20:19
8) Joh 20:27
9) Joh 14:19
10) 1 Kor 15:55


[Onos fatizon] [Logos-mappen] [Sök i Folkbibeln]

3.4.1999 Ola Österbacka