|
Högt ärade, treenige Gud, Fader, Son och helige Ande! Genom din obegripliga nåd har jag, som är så fattig och svag, ändå har fått rätt att vara tillsammans med dig. Därför tvekar jag inte att använda mig av denna förmån. Herre, om du ville gå till rätta med mig, så skulle jag inte ha något att försvara mig med, eftersom jag är full av synd. Men jag vet också, att din nåd överflödar mycket mer där synden är stor. Därför vågar jag nu också komma till dig, treenige Gud, och samtala med dig i barnslig förtröstan. Allra först måste jag få tacka dig, min Herre och Gud, för att du också i natt har låtit din nåd beskydda mig. Fastän jag inte såg det vet jag, att du höll sin starka vinge över mig och täckte över mig med dina vingfjädrar. Tänk, så gott det ändå är att både få sova och vaka i dina vingars skugga. Du, som är Israels väktare, blir aldrig sömnig eller trött, så att du inte skulle veta av dina barn. Du har tecknat dem alla på dina händer och deras murar är alltid inför dig.1 Det är så tryggt att alltid få lita på dig. Då skall jag aldrig komma på skam, hur svag min förtröstan än är. Och visst är den svag, denna min förtröstan. Jag måste ju förlikna den vid en tynande veke och ett brutet strå. Men du har lovat att inte krossa det brutna strået eller släcka den tynande veken.2 Jag tror på detta löfte och ber dig: "Herre, hjälp min otro, Herre, gör min tro starkare."3 Din förbarmande nåd unnade mig i går en dyrbar dag, en vilodag för kropp och själ. Sedan den dagen nu är förbi och mina andliga och kroppsliga krafter har blivit starkare får jag åter i ditt namn börja en ny arbetsvecka. Herre, det är en stor välsignelse att ha ett arbete, så hjälp du mig att finna min rätta uppgift. Gör mig villig och skicklig att tjäna på den plats där du ställt mig. Jag behöver inte som hedningen ängsligt bekymra mig för min utkomst, för du har ju lovat att ha omsorg om mig. Jag litar på detta löfte och tänker barnsligt så här: när jag är trogen och flitig i den uppgift du ger mig och väntar välsignelsen av dig, så behöver jag inte lida någon nöd. Du, min Gud, skall aldrig överge ditt barn eller glömma dess behov. Min Gud och Far! Jag ber dig ännu att du ville ge mig ett helgat sinne som i det jordiska arbetet avskyr all orättfärdighet som pesten. Låt aldrig orättfånget gods finnas i min hand. Låt det vara fjärran från mig att önska bedra min nästa i handel och vandel. Skulle djävulen någon gång fresta mig till egennytta och bedrägeri, så hjälp mig att stå emot och övervinna frestelsen, så att jag också i min jordiska verksamhet lever som det anstår dina barn. Till sist ber jag: låt mig aldrig glömma himlen för det jordiska. Påminn mig alltid om det allra nödvändigaste, vad jag än är och vad jag än gör. Visa mig framför allt, att jag utan allt eget arbete och utan någon förtjänst genom mina egna gärningar har fått nåd och förlåtelse, barnaskap och rättfärdighet, himmel och salighet som fria gåvor. Det är ju du, högt ärade Frälsare, som med ditt arbete förvärvat dem och sedan gett dem åt mig. Låt mig aldrig glömma dessa det eviga livets oförgängliga skatter. Väck också i dag hos mig genom din helige Ande den tro, med vilken jag tar emot dem. Tala till mitt hjärta det eviga livets ord och bered mig tillfälle att också tala med dig. Jag får ju också mitt under arbetet vara med dig. Nu överlämnar jag mig, min Gud och Frälsare, till kropp och själ i dina händer. Sköt om mig i dag och varje dag som jag bäst behöver, och ta mig till sist till dig med ära. Amen. |
|
1) Jes 49:16 |
|
|
|