Jämförelsen ingick i en bulletin från arbetsgemenskapen Kyrkligt Forum nr 2/1989 (ISSN 0786-6380). Huvudredaktören Helge Hildén hade försett artikeln med följande ingress:
Rektor Ola Österbacka, Vasa, har utarbetat följande åskådliga och talande tablå på, å ena sidan vad vår evangelisk-lutherska kyrka av idag enligt sin gamla ordning och lag tror, bekänner och i sin förkunnelse håller sig till, å andra sidan hur "Finlands folkkyrka" - dvs. samma kyrka i praktiken - under klart medvetande både hos sin ledning och i sina djupa led handlar och fungerar. Jesu ord måste här få sitt utslag: "Vart rike, som har kommit i strid med sig själv, bliver förött, och intet samhälle eller hus, som har kommit i strid med sig självt, kan hava bestånd." Har månne någon öron till att höra?
Anm. Kyrkolagen återges enligt 1976 års upplaga. Kyrkolagen har under 1990-talet förnyats, varför många av de paragrafer som citeras inte längre är aktuella. Det gäller t. ex. paragraferna om kyrkotukt.
Finlands evangelisk-lutherska kyrka |
Finlands Folkkyrka |
|
1 |
|
|
5 |
|
|
29 |
|
|
37 Barnets
faddrar och nära släktingar äro skyldiga att var
för sig stödja barnets kristliga uppfostran och undervisning. |
Faddrarna bör komma ihåg att det ställs särskilda förväntningar på dem beträffande födelsedagsuppvaktningar o. dyl. |
|
77 |
|
|
78 Framhärdar
han i sin obotfärdighet, skall kyrkorådet förklara
honom förlustig behörigheten att vara fadder eller kyrklig
rösträtt och valbarhet. |
|
|
79 |
|
|
80 |
|
|
81 |
|
|
96 Jag
N.N. lovar och svär vid Gud den allsmäktige och allvetande,
att jag vid utövningen av predikoämbetet i Guds församling,
det jag nu står färdig att mottaga, troget och oförfalskat
skall hålla mig till Guds heliga ord, uppenbarat i Gamla och
Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, samt till
den evangelisk-lutherska därpå grundade bekännelse,
så att jag varken offentligt förkunnar och utsprider
eller hemligt främjar och hyllar däremot stridande läror.
Jag vill ock med all flit och trohet vinnlägga mig om att mina
åhörare uti Guds ord rätt undervisa och de heliga
sakramenten enligt Kristi instiftelse förvalta samt gudaktighetens
övning uti inbördes kärlek och en i allo måtto
god, fridsam och ärbar umgängelse med lära och föresyn
styrka och främja. Desslikes vill jag kyrkans lag och gällande
stadgar troget efterleva och handhava, vad mig i ämbetet åligger
sorgfälligt fullgöra, mina förmän skyldig hörsamhet,
mina medtjänare broderlig välvilja, mina åhörare
beredvillig tjänst och all billighet bevisa. Allt detta vill
jag redligt efterkomma såsom en rättskaffens präst
ägnar och anstår, så att jag kan svara därför
inför Gud och människor. Härtill förhjälpe
mig Gud. |
Prästen
är villig att gå in under den uråldriga traditionen
att bära en särskild prästdräkt och därmed
axla ett särskilt ansvar. Till prästansvaret hör
att i den mån domkapitlet förordnar och prästen
själv önskar sköta gudstjänster och förrättningar
samt övrig verksamhet som församlingen arrangerar. För
gudstjänster och förrättningar bör gällande
handbok i tillämpliga delar följas. Prästen bör
inte framföra sådana tankar från predikstolen,
som kan väcka anstöt, men han kan som privatperson eller
som lärare i vetenskaplig utbildningsanstalt fritt framföra
sina åsikter och de vetenskapliga teorier han omfattar utan
att anmärkningar kan resas. Präst bör särskilt
vinnlägga sig om att inte gå ut i offentligheten med
ställningstaganden i känsliga frågor, i synnherhet
om sådant kan uppfattas som diskriminering av kön eller
ras. Ifall präst önskar ändra på vedertagna
normer eller kyrkliga traditioner, bör han, innan han går
ut i offentligheten med kritik, betänka sitt ansvar, risken
att bli till anstöt och att bli kallad till samtal av biskopen.
Allt detta bör ske i full samvetsfrihet och med församlingsmedlemmarnas
bästa för ögonen. |
|
101 |
|
|
108 |
|
|
397 Biskop
skall övervaka, att Guds ord rent och oförfalskat predikas
i enlighet med kyrkans bekännelse, sakramenten rätteligen
utdelas efter Kristi instiftelse, gudstjänsterna i enlighet
med gällande bestämmelser förrättas, kristendomsundervisningen,
så i församlingarna som vid läroinrättningarna,
troget skötes, god tukt och sedlighet upprätthålles,
missions- och diakoniarbete utföres, församlingarnas ekonomi
behörighen förvaltas samt kyrkans och församlingarnas
förvaltning även i övrigt handhaves enligt lag, att
präster och övriga tjänsteinnehavare i församlingen
förhålla sig oförvitligt i lära samt värdigt
och kristligt i leverne, så ock att med allt annat, som till
själavården och kristlig ordning inom kyrkan hör,
rätt förhålles. |
Biskop
skall ingripa i prästs förkunnelse eller leverne, när
någon av kyrkans medlemmar i vederbörlig ordning anmäler
om missförhållande. Dessutom kan ha själv ta initiativ
utgående från vad som publicerats i massmedia eller
nått hans öra andra vägar, men han bör noggrant
pröva vilka följder ett ingripande kan få och vara
beredd att försvara sitt handlande i offentligheten. Han bör
iaktta samhällets krav på öppenhet och insyn, även
om själavårdsaspekten inte får glömmas. Kritik
bör tillåtas med hänsyn till kyrkans öppna
folkkyrkokaraktär. I förhållandet till felsteg,
som påtalas gentemot präst, bör framhållas
att även prästerna är syndare och står under
den universella, alla omfattande syndaförlåtelsen. Allt
bör ske med ordningen och friden i kyrkan som högsta mål.
|