Vasabladet 5.5.1998, Ola Österbacka
Denna vecka kommer Finlands evangelisk-lutherska kyrkas kyrkomöte att stå inför det kanske viktigaste beslutet i vår nationella kyrkas historia. Det skall då rösta om godkännande eller förkastande av en gemensam deklaration (i det följande GD) med den romersk-katolska kyrkan om rättfärdiggörelsen. Lutherska Världsförbundet har bett sina medlemskyrkor ta ställning till dokumentet inom detta år. För att godkännas av vår kyrka måste 80 av kyrkomötets ombud rösta för, vilket betyder att 27 ombud kan fälla förslaget.
Kyrkomötets konstitutionsutskott (i det följande KU) har i sitt digra betänkande föreslagit att GD godkänns. Fyra av medlemmarna har anmält två olika reservationer. Borgå stifts representant Svante Österbacka hör till dem som har reserverat sig. Biskopsmötet har enhälligt omfattat deklarationen.
Trots frågans vikt har det inte förmärkts någon större debattlust i tidningspressen. En förklaring är kanske att dokumentet tar upp teologiska frågor på en sådan nivå, att de inte alldeles enkelt kan följas av dagens kyrkfolk. En annan förklaring kan vara att dokumentet följer tidsandan, och att godkännandet därför rullar vidare med sin egen tyngd, trots att allvarlig kritik har framförts.
Till kritikerna hör bland annat 150 framträdande tyska teologer. Också våra inomkyrkliga väckelserörelser har med en mun vädjat om att deklarationen inte skall antas. Representanter för dessa rörelser var nyligen samlade till seminarium om frågan om Helsingfors. Från finlandssvenskt håll var Svenska lutherska evangeliföreningen (Slef) officiellt representerad.
I nummer 18 av Sanansaattaja, språkrör för den finska evangeliföreningen, behandlas GD utförligt från flera synvinklar. Där finns bland annat en utmärkt sammanfattning av de kritiska argumenten mot ett godkännande, gjord av tidningens huvudredaktör, teol. dr Seppo Suokunnas. Sammanfattningen utgår från ett inlägg på det nämnda seminariet med granskning av KU:s betänkande och återges här i fri översättning från finska.
1. GD ger ingen frälsningsvisshet, eftersom dess lära om synden är dunkel.
2. Rättfärdiggörelse och helgelse blandas samman. Rättfärdiggörelsen framställs felaktigt som en process, en utveckling till det bättre, och inte som syndernas förlåtelse i Kristus. KU har inte fäst tillräcklig uppmärksamhet vid detta och betänkandet tolkar bekännelseskrifterna på ett märkligt sätt. Det sägs under hänvisning till bekännelseskrifterna (s. 29) att rättfärdiggörelsen samtidigt är en engångshandling, grundad på Jesu Kristi förtjänst, och en gradvis pågående förnyelse verkad av den helige Ande. Detta har inget stöd i de ställen i bekännelseskrifterna som åsyftas.
3. Goda gärningar får inte blandas in i frälsningen. Kärleken hör inte till läran om rättfärdiggörelsen. Luther säger att Kristi rike inte upprätthålls med kärlekens lag, utan med Ordet, tron och Anden. Konkordieformeln åter säger, att man i läran om rättfärdiggörelsen inte får blanda in något, som går före tron eller följer efter den.
4. Läran om nåden får inte framställas på katolskt sätt (utgjutande, förvandling, något i människan).
5. Den finns ingen partiell aspekt av rättfärdiggörelsen, eftersom allt är fullbordat i Kristus.
6. GD får inte bli en tolkningsnyckel till de lutherska bekännelseskrifterna.
7. Läran om rättfärdiggörelsen måste få vara kriteriet för all lära och inte bara en måttstock bland andra.
8. Inför beslutet måste man granska den katolska kyrkans verkliga undervisning (bland annat den katolska katekesen) och inte avgränsa behandlingen till GD.
På några punkter vill jag ge en ytterligare kommentar.
Enligt Martin Luther och den lutherska bekännelsen är rättfärdiggörelseläran den lärofråga, med vilken kyrkan står och faller. Den handlar om hur en syndare blir salig, eller rättfärdig inför Gud. Läran brukar kallas den lutherska kyrkans materialprincip. Den andra bärande principen är formalprincipen: Skriften allena är domare över läran.
Den lutherska bekännelsen, i synnerhet den grundliga slutsammanställning som bär namnet Konkordieformeln, är noga med att framhålla rättfärdiggörelsen som en forensisk handling. Detta innebär att den skall betraktas som ett domslut, där Gud förklarar en ovärdig syndare fri från sin skuld och ger full förlåtelse. Grunden till detta är Jesu död och uppståndelse, och den enskilda människan blir delaktig av detta domslut genom tron, utan några som helst egna gärningar eller medverkan.
Den romersk-katolska kyrkan lär att rättfärdiggörelsen dels ger oss syndernas förlåtelse, dels även att människan med nådens hjälp får förmågan att vända sig bort från synden och rätta sig efter Guds vilja. Därmed flyter den forensiska aspekten ihop med helgelsen. Denna tolkning är framträdande i GD. Nåd sägs i den katolska katekesen (1992, stycke 1996) vara den välvilja, den oförskyllda hjälp som Gud ger oss för att vi skall kunna svara på hans kallelse att bli Guds barn. Det är alltså frågan om en samverkan i frälsningshandlandet. Detta problem har man nu lyckats gömma bort genom skickliga formuleringar.
Ett annat problem är arvsynden eller den onda begärelsen, som enligt katolikerna helt försvinner i dopet. För lutheranerna är det viktigt att hävda Skriftens lära att även en kristen människa fortfarande är behäftad med arvsynd, samtidigt som hon inför Gud är rättfärdig genom tron.
Det mest problematiska är att reformationstidens lärostrider utmynnade i skarpa fördömanden från vardera lägret. Lutheranerna fördömer dem som till någon del gör människan medverkande till rättfärdiggörelsen, eftersom det tar ifrån Gud äran. Den romerska kyrkan har genom kyrkomötet i Trient (1545-63) å andra sidan fördömt dem, som lär att tron allena rättfärdiggör utan att människan bidrar.
GD har nu funnit formler som gör det möjligt att förklara att lärofördömandena inte längre träffar motparten, när den skriver under de nya formuleringarna man svarvat ihop med stor möda. Därmed går man, enligt många kritiker, Roms ärenden och skjuter den lutherska kyrkans grundpelare i kras.
KU:s betänkande finns på Internet (på finska) på adressen: http://www.evl.fi/kirkolliskokous/valiokunnat/peruste/yhjmie.htm. Den lutherska kyrkans bekännelseskrifter kan läsas på http://www.logosmappen.net/bekskrifter.