Vasabladet 13.2.1997, Ola Österbacka

Kyrkan, staten och förföljelsen

I de senaste mediadebatterna har kyrkan haft en central roll. Det gäller inte endast debatten om vigsel av frånskilda, utan även en sådan samhällsfråga som söndagsöppet i butikerna.

Hur skall kyrkan egentligen hantera samhällsfrågor? Skall samhället - och särskilt då den massmedierna - lägga sig i kyrkliga frågor?

Det har under olika tider och i olika samhällssystem funnits en mängd olika svar på den frågan. Variationer finns från en maktutövande statskyrka till rena förföljelser. Vilken situation har vi i dag?

Först några anteckningar om de begrepp jag rör mig med. För enkelhetens skull använder jag beteckningen "staten" för samhället. Begreppet är naturligtvis mycket omfattande och kan täcka in allt från den allmänna opinionen, återspeglad av massmedierna, till folkets representation i stat och kommun. Termen kan naturligtvis kritiseras, men lika väl kan man ifrågasätta begreppet "kyrkan", som jag med den lutherska bekännelsen låter beteckna den världsvida skaran av dem som tror på Kristus och försvarar hans ord och inte någon halvstatlig organisation. Därmed kommer kyrkans röst att bli identisk med Guds ord, vilket inte är självklart med dagens gängse språkbruk.

Vi kan beskriva alla alternativ för statens förhållande till Guds bud i schemat här invid med några tänkta exempel.

	Staten påbjuder	Staten tillåter	Staten förbjuder
Gud påbjuder	Ta hand om barn, åldringar	Läs Bibeln, gå i gudstjänsten	* Tala om Jesus för barnen
Gud tillåter	Parkeringsbestämmelser	Äga bostad, resa	Äktenskap under viss ålder
Gud förbjuder	* Utlämning av judar till dödsläger	Samboende utan äktenskap	Mord

De alternativ som försetts med *) har inträffat i vissa skeden av historien, även om de inte förekommer hos oss i dag. Det är här fråga om direkta förföljelsesituationer. Här gäller det för en kristen att Iyda Gud mer än människor. Samvetet är bundet av Guds ord.

tminstone ett exempel hos oss kan föras till denna kategori, nämligen frågan om kristna läkares rätt att vägra utföra aborter. Enligt läkaren förbjuder Gud abort, medan läkarens uppdragsgivare (staten) kräver att aborten skall utföras. €ven här kan situationen leda till personlig förföljelse för trosövertygelses skull.

Alternativen där Gud och staten påbjuder, tillåter eller förbjuder samma sak är inte intressanta här och förbigås därför. Inte heller är situationen särskilt spännande när Gud tillåter det som staten påbjuder eller när staten förbjuder det som Gud tillåter. Då har den kristne ett påbud om att underordna sig överheten.

Söndagsöppet

Det mest brännande alternativet är när staten tillåter det som Gud förbjuder. Det är om detta debatten handlar just nu, men det fnns olika uppfattningar om Guds verkliga åsikt. I vissa frågor ger Bibeln ett klart besked, medan det ofta handlar om frågor där vi själva måste dra slutsatser. Mitt exempel om samboende grundar sig på ett klart bud.

Hur är det då med söndagsöppet? Finns det ett klart bud som förbjuder detta?

Några menar att det tredje budet gör det. Men det är inte så enkelt. I så fall skulle vi inte alls kunna ha några samhällsfunktioner i gång på söndagarna.

De stränga bestämmelser om arbete på sabbaten som gällde för judarna i Gamla testamentet gäller inte oss som kristna. Sabbaten börjar på fredag kväll och avslutas på lördag kväll och den tidsperioden kan inte överföras till söndagen med stöd av något påbud i Bibeln. Nya testamentet utsäger nämligen tydligt att frågor om att hålla olika dagar och fester heliga hör till skuggbilderna av Kristus, som har lämnats fritt. Därför ifrågasätter kyrkan inte söndagsarbete på sjukhus eller i trafiken.

Den som motsätter sig söndagsöppet med hänvisning till tredje budet om att helga vilodagen skall läsa Luthers utläggning i Stora katekesen, där han visar den verkliga avsikten med detta bud: att helga predikan och Guds ord. Man citerar Jesu ord till frestaren i öknen: "Människan skall leva icke allenast av bröd", men glömmer ofta fortsättningen: "...utan av allt det som utgår av Guds mun." Det är glädjande om man vill återinföra vilodagens helgd genom att återvända till gudstjänstfirningen och läsningen av Guds ord i hemmen!

Det som debatten handlar om är främst ett allmänmänskligt behov av en vilodag, något som är verkligt viktigt som livsregel och som det tredje budet stöder. Förbudet mot söndagsöppet är ett skydd för de svaga. De kyrkliga inläggen i debatten vill helt riktigt visa på de samhälleliga och personliga följderna av att jämna ut veckorytmen och göra alla dagar lika. De kyrkliga debattörerna för alltså fram en etisk åskådning, grundad på en kristen mänskosyn, inte en lärofråga. Naturligtvis kan detta bli en samvetssak för en kristen, beroende på vars och ens tolkning.

Om lagförslaget går igenom är en möjlig väg att försöka undvika att utnyttja butikernas öppethållning på söndagarna. Om ingen går och handlar vill ingen butiksägare.använda sig av friheten som samhället gett att hålla öppet! Däremot är det inkonsekvent att fördöma öppethållning som synd mot tredje budet om man inte bryr sig om gudstänsten eller vill höra och leva efter Guds ord.

€ktenskapet

Frägan om samboende och äktenskap, vigsel av frånskilda och en legalisering av homosexuella parförhållanden är av en annan art. €ktenskapet är en samhällelig institution, som är grundlagd i skapelsen och därför universell. Varje samhälle borde därför värdera äktenskapet högt. Vårt samhälle har numera valt en annan väg i strid mot den naturliga lagen, framställd i det sjätte budet.

Som kristna har vi fått förmaningar att leva rent i sexuellt avseende även om omgivningen lever i hor. Kyrkan förväntas därför ha en annan syn på sådana frågor än ett sekulariserat samhälle. Det är bäddat för konflikt.

När det gäller vigsel av frånskilda gäller frågan prästens skyldighet att välsigna ett förhållande, som inte grundar sig pä ett kristet liv, innefattande syndabekännelse och avlösning. Det bör observeras, att Bibeln inte innehåller nägot kategoriskt förbud mot frånskilda att gifta om sig i särskilda fall, vilket de förföljda prästerna också påpekat. Jesus anser att hor redan i princip utgör skilsmässa, varvid den oskyldiga parten (om en sådan finns) inte träffas av förbud mot omgifte. Den som kommer till prästen för kyrklig vigsel förväntas därmed också reda upp sitt förflutna inför Gud och människor samt be om förlåtelse och kraft att kunna leva som en kristen.

Eftersom samhället har möjlighet att viga till äktenskap via borgerlig vigsel borde detta vara ett naturligt val för den som inte vill följa Bibelns väg.

Förföljelsen i dag

Dagens problem är att folkkyrkan är en institution som mera liknar staten än Kristi kropp. Den omfattar de breda folklagren, vars majoritet öppet gått ifrän en kristen etik. Den är mera Iyhörd för vad massmedia tycker än för vad Bibeln säger. Den följer inte sitt huvud, Kristus, utan den allmänna opinionen.

Av denna orsak kommer kristna som följer Guds ord och sitt samvete att framstå som avvikande och blir därmed förföljda.

Om staten vore präglad av den kristna tron, vilket gällde ännu för nägra årtionden sedan, skulle den i sin lagstiftning inte tillåta det som Gud förbjuder. Men när den inte längre har Guds ord som norm måste de kristna dra slutsatsen att de måste agera annorlunda än den stora massan. Vår tid borde alltså påminna om den första kristna tiden, när de kristnas kärlek och omsorg om varandra föll i ögonen som ett eftersträvansvärt föredöme.

Det är högst sannolikt att vårt samhälle blir allt mer fientligt till genuin kristendom. Jag vill avsluta med några citat, som visar att det inte är normalt att Kristi efterföljare är populära i samhället. De två första är ord av honom; för vars skull vi fått ärenamnet kristna. Det andra är ett citat av den person som gett vår största folkkyrka dess namn.

"Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, Ijuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er. Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor." (Matt. 5:11-13)

"Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna." (Luk 6:26)

"På detta sätt tröstar även Kristus de sina, Matt. 5, 11f [citatet ovan]. Kyrkan tillåter icke, att denna glädje tas ifrån henne. Därför skulle jag icke gärna vilja, att påve, biskopar, furstar och svärmeandar vore överens med oss. Sådan endräkt skulle nämligen vara ett säkert tecken på att vi förlorat den rätta läran. Kort sagt, kyrkan måste lida förföljelse, när hon lär evangeliet rent." (Martin Luther i Stora galaterbrevskommentaren, kommentar till Gal. 5:11)