| En viktig bok om bibelöversättning
För fem år sedan, året innan Bibel 2000 utkom, gav docent Seth Erlandsson ut en bok med titeln ”Hur skall Bibeln översättas?” Då hade Svenska Folkbibeln med Erlandsson som en av huvudöversättarna nyss utkommit med en alternativ översättning, till en del en revision av 1917 års översättning. I det skedet hade man endast tillgång till vissa delar av Bibel 2000 enligt de provutgåvor som den statliga bibelkommissionen (BK) delgett. I en nyutkommen bok granskar Erlandsson BK:s översättningsprinciper utifrån Bibel 2000 inklusive notapparat. Han tar exempel från ett antal bibelställen främst i Gamla testamentet. Ca 40 sidor av boken utgörs av artiklar som tidigare har publicerats i olika tidningar, men som nu är lätt reviderade. Ett 60-tal sidor är nyskrivna och har tyngdpunkten på Jesajaboken, Danielsboken och Nya testamentet. Både Jesajaboken och Danielsboken är illa åtgångna av bibelkritikerna. Jesajaboken anses vara sammanställd av två eller tre olika författare från olika epoker. Egentligen borde författarna vara ännu flera, eftersom man menar att det finns många fragment som är inlagda från olika källor. Erlandsson hävdar att Jesajaboken är en välkomponerad enhet och allt annat än ett oenhetligt vittnesbörd. Detta visar han med att grafiskt illustrera en komposition av bokens båda huvuddelar, kapitlen 2–35 resp. 40–66. Det är en fantastisk symmetri som tonar fram genom en analys av texten. Mitt i det senare avsnittet, i Jes 53:5, finns de välkända orden om Messias ställföreträdande lidande, som läses i kyrkorna på långfredagen som det allra klaraste evangelium. BK tror inte att den lidande tjänaren är Jesus Kristus. För att kunna bortförklara detta menar man, utan sakliga skäl, att avsnittet är svårtolkat, att texten sannolikt är skadad och att översättningen är osäker. Danielsboken gör själv anspråk på att ha tillkommit under 500-talet före Kristus i Babylonien och Persien. Dess upphovsman verkade vid hovet och var en ansedd jude. Men eftersom boken uttalar synnerligen konkreta profetior flera hundra år framåt i tiden har man menat att författaren måste vara en okänd jude under det andra århundradet före vår tideräknings början. Erlandsson tar upp några påståenden om fel som enligt noterna till Bibel 2000 skulle finnas i Danielsboken. Han tar också fram exempel på exakta historiska uppgifter, som skulle vara helt obegripliga om de skulle ha nedskrivits av en anonym jude ungefär 160 före Kristus. Även i Danielsboken finns profetior om Messias, också sådana som Jesus själv hänvisar till (se t.ex. Matt 24:30). Eftersom BK utgår från att det inte kan finnas sådana hänvisningar till Jesus i Gamla testamentet, omtolkas sådana profetior genomgående. I avsnittet om Nya testamentet hänvisas till ett stort antal profetior om Messias i Gamla testamentet, och som enligt apostlarna sägs ha fullbordats i Jesu verksamhet, försoningsdöd och uppståndelse. Vi kan bara tänka på långfredagtextens ord: ”Ty detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas.” (Joh 19:36) Erlandsson tar också upp sådana centrala bibliska läror som treenigheten och rättfärdiggörelsen och visar hur BK omtolkar dem. Bokens slutord utmynnar i en fråga: ”Bibel 2000 kan ha många förtjänster. Men att i stor utsträckning missa vad GT:s profeter säger om Messias och vad Kristus och apostlarna säger om syndares räddning, det diskvalificerar Bibel 2000 som en tillförlitlig bibelöversättning. Kan kristna kyrkor som sin kyrkobibel anta en översättning som inte ser sambandet mellan Gamla och Nya testamentet och som undergräver kristendomens kännetecken och fasta övertygelse att Nya testamentet är den sanna uppfyllelsen av Gamla testamentet?” Erlandssons svar är naturligtvis nej. Man måste förundra sig över att en kyrka som den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland i stort sett utan diskussion har antagit en bibelöversättning som gjorts på dylika premisser. Artikelmeny | Logosmappen |