Sändebudet 12/1996, Ola Österbacka

Andra budet

Du skall inte missbruka din Guds namn.

När vi i första budet har haft Guds person inför ögonen framträder nu hans heliga namn som objekt för vårt studium. Det andra budet står i en parallell till den första bönen i Herrens bön: Helgat varde ditt namn.

Budet skrivs ofta i sin längre formulering med en allvarlig hotelse som fortsättning: "... ty Herren skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn." Det är det enda budet som innehåller en sådan konkret hotelse. Guds namn är på det intimaste sätt förknippat med honom själv, och vi vanärar Gud själv genom att missbruka hans namn.

I sin förklaring i Lilla katekesen säger Martin Luther:

Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förbannar eller svär vid hans namn eller använder det till vidskepelse, lögn och bedrägeri, utan åkallar det i all nöd, ber, tackar och lovar.

Det finns två sätt att missbruka Guds namn. Dels kan vi direkt förbanna honom i vårt tal eller bruka hans namn lättsinnigt och i gyckel, dels utnyttja hans namn för att förstärka vårt tal eller vårt handlande på ett lögnaktigt sätt.
 

Förbannelser och gyckel

I vår tid har hanteringen av Guds namn urartat på ett oroväckande sätt, inte minst som en följd av att svordomar och gyckel blivit allt mera vanligt i tv, radio och tidningar. Tidigare ansågs det som en hederssak att inte nämna den ondes namn i seriösa sammanhang eller skriva ut det i klartext. Inte heller gycklade man med Guds namn och person. Det finns all orsak för kristna att ta sig till vara för sådant, som hör till kännetecknen på ondskan i de yttersta tiderna (se Ef 5:4 och 2 Tim 3:1ff).

Även om svordomar med (texten bruten ... ska repareras senare)