Om den ogudaktiges rättfärdiggörelse

Juhani Viitala

Föredrag vid ELTK:s temadag i Vasa 1.12.2001.
Översättning från finska: J-E Tiri, reviderad: H Pihlajamaa/OÖ


Gud har förlåtit alla människors alla synder (2 Kor 5:19–21)

"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud for Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

Nu ska vi forska i en viktig lära i Bibeln: läran om hur en syndare blir förklarad rättfärdig inför Gud. Ofta kallar man denna lära den centrala kristna läran och speciellt den lutherska kyrkans huvudlära. Apostel Paulus skriver i sitt brev till romarna (Rom 4:5) att "(Gud) förklarar den ogudaktige rättfärdig". Hela versen lyder: "Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet." Fastän vi har hört och läst orden om den ogudaktiges rättfärdiggörelse många gånger, kanske den fulla betydelsen av apostelns ord ändå inte har beaktats tillräckligt. Ordet ogudaktig som aposteln Paulus använder är ett starkt ord. I Nya testamentet används det bara sju gånger. På de ställen i Nya testamentet där man kan definiera betydelsen av ogudaktig utifrån sammanhanget, är det fråga om otrogna människor som till sist ska hamna i fördömelsen.

  • asebeoo (verb) = vara ogudaktig, leva eller handla ogudaktigt [2 Petr 2:6], göra gudlösa gärningar [Judas brev 15];
  • asebees (adj.) = ogudaktig, den som föraktar Gud, Rom 4:5; 1 Tim 1:9; 1 Petr 4: 18; 2 Petr 2:5; Judas brev 4; Judas brev 15).

När Paulus alltså talar om den ogudaktiges rättfärdiggörelse, menar han med det att Gud förlåter också de icke-troendes synder.

Det kan låta lite egendomligt, därför att vi vanligen säger, att Gud förlåter varje troendes synder, vilket förstås är sant. Men när vi säger att Gud förlåter varje troendes synder, menar vi inte att han inte skulle förlåta de icke-troendes synder. Om vi till exempel säger att varje bankdirektör i Finland vet att marken övergår till euro vid årsskiftet, menar vi inte, att endast de vet om det. Också många bankkunder vet det. När vi således i förklaringen till den tredje trosartikeln säger att Gud förlåter mina och alla troendes synder menar vi inte att han inte skulle förlåta också varje icke-troendes synder. Bibeln lär att Gud förlåter, och alltså förklarar den ogudaktige rättfärdig. Den säger att Gud verkligen har förlåtit alla människors synder. 2 Kor. 5:19–21, som jag läste tidigare, lär klart denna sanning.

 

Gud anklagar oss inte längre för våra synder

Paulus skriver: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser" (2.Kor5:19).

  • När något affärsföretag debiterar oss för någonting, måste vi betala.
  • När Gud inte längre debiterar oss för våra synder, betyder det
    • att han inte väntar att vi skulle betala för våra synder
    • att han inte hyser agg för våra synders skull
    • att han faktiskt har förlåtit våra synder
    • att han har raderat bort (förklarat ogiltig) hela skulden, som vi har såsom underställda lagen.

Att Gud inte debiterar eller inte tillräknar oss synderna är samma sak som att synderna är förlåtna. Det ser vi av Romarbrevet 4 där Paulus säger att Gud förklarar den ogudaktige rättfärdig (4:5). Direkt efter detta anför Paulus (Rom 4:7) Psaltaren 32:1–2, som säger: "Salig är den som fått sin överträdelse förlåten, sin synd övertäckt. Salig är den människa som HERREN ej tillräknar synd".

 

Gud har förlåtit varje människas synder

Verben förlåta synd, övertäcka synd och att inte tillräkna synd är bara tre olika sätt att säga samma sak. Då Paulus säger att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv och inte tillräknade människorna deras överträdelser (2 Kor 5: 19), berättar han mycket klart för oss att Gud har förlåtit varje människas synder. Han har försonat världen med sig själv. Otvivelaktigt innehåller världen alla människor. När Johannes Döparen sade att Kristus är Guds lamm som tar bort världens synd (Joh 1:29), betyder det utan tvivel att han tog bort alla världens människors synder. Profeten Jesaja jämförde den kommande Frälsaren med ett lamm som skulle komma att offras för våra synder. I denna sammanhang skrev han: "all vår skuld lade HERREN på honom" (Jes 53:6). Aposteln Johannes säger: "Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens." (1 Joh 2:2) Återigen innehåller hela världen alla syndare, varje människa som någonsin har levt eller kommer att leva på jorden.

Denna samma människovärld som Gud älskade, vars synder Guds lamm har borttagit, denna värld är försonad med Gud så att Gud inte tillräknar den dess synder. Om detta överhuvudtaget har någon betydelse är betydelsen att hela världens, alla människors synder har blivit förlåtna.

I Romarbrevet 5 skriver Paulus om samma sanning med andra ord: "Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv (18). Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad (19)."

Har lär Paulus att mellan Adam och Kristus finns en motsvarighet. man kan ställa dem bredvid varandra. Så som hela människosläktet har blivit syndigt inför Gud genom Adams olydnad, på samma sätt ar hela människosläktet rättfärdig inför Honom på grund av Kristi lydnad. Det betyder att Kristi rättfärdighet har blivit tillräknad för alla människor. Gud har dömt alla människor som oskyldiga, det vill säga, Han har förlåtit alla människors synder.

Luther lär detta till exempel i förklaringen till femte bönen i Fader vår i Stora Katekesen: " 'Käre Fader, förlåt oss vår skuld.' Icke så, som skulle han ej utan och före vår bön förlåta synden – han har ju, innan vi bedit honom därom eller ens någonsin tänkt därpå, skänkt oss evangelium, varuti är idel förlåtelse – men vad det gäller är, att vi lära känna och taga emot denna förlåtelse." De lutherska bekännelseskrifterna uttrycker samma sak på andra ställen, till exempel i Augsburgska bekännelsens apologi (IV, 103): "... Herren Jesus har kommit och tillgivit alla den synd, som ingen kunde undvika, och har med utgjutandet av sitt blod utplånat den handskrift, som var emot oss...." (Rom 5:20).

Apologin IV, 149. "Om någon tvivlar på huruvida hans synder äro honom förlåtna, så vanärar han Kristus, då han menar, att hans synd är större och mäktigare än Kristi död och hans löfte."

Apologin XII, 94. "Om någon därför icke är övertygad om att han får förlåtelse, så förnekar han, att Guds ed är sann, och en grövre smädelse mot Gud kan man icke tänka."

Gud har förlåtit alla människors synder i Kristus och genom Kristus
Vi får dock aldrig glömma att Gud har förlåtit alla människors synder i Herren Jesus Kristus och genom Honom. Fastän centrum i evangeliet är budskapet om att Gud har förlåtit alla människors synder får vi samtidigt inte åsidosätta vad Gud säger i sin lag. Gud säger så här i sin lag i Bibeln:

  • "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen." (Rom 1: 18)
  • "Under förbannelse står den som inte håller fast vid allt som är skrivet i lagens bok och gör därefter." (Gal 3: 10)
  • "Du är inte en Gud som älskar ogudaktighet, den som är ond får ej bo hos dig. De övermodiga består inte inför dina ögon, du hatar alla ogärningsmän." (Ps 5:5, 6)
  • "HERREN prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ." (Ps 11:5)
  • "Han låter ingen gå ostraffad." (Nahum 1:3)

Vi ska aldrig lära att alla människor kommer till himmelen eftersom Gud har förlåtit alla människors synder. Fast det är sant att varje synd är förlåten, är det också sant att Gud straffar för varje synd. Om du vill tro Bibeln, måste du tro båda sanningarna:

  • dina synder är förlåtna
  • dina synder är bestraffade.

Dessa läror ser motstridiga ut. Men Jesu Kristi död och uppståndelse ger den enda lösningen till denna skenbara motsägelse. I hans död fick hela världens synder sin bestraffning. Paulus skriver: "en har dött i allas ställe, och därför har alla dött." (Rom 5:14) I Kristus har alla människor lidit den bestraffning som deras synder skulle ha förtjänat. Paulus säger att alla har dött i honom. När Kristus uppväcktes från de döda förklarade Gud med detta uppväckande offentligt att de synder, för vilkas skull Kristus fick dö, var betalade. Utan Jesus har ingen människa rätt att tro sina synderna förlåtna. Detta är vad Paulus undervisar när han säger att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.

 

Gud gjorde Kristus till synd för vår skull

Paulus förklarar detta vidare: "Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2 Kor 5:21) Den som inte visste av synd, är förstås Herren Jesus. Bibeln påminner på många ställen om Hans syndlöshet. Han kallas för ett lamm utan fel och lyte (1 Pet 1:19). Petrus säger: "Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun." (1 Pet 2:22) I Hebreerbrevet påstås det att han har blivit frestad i allt liksom vi, men utan synd (Hebr 4: 15).

Fastän Kristus var helt syndfri och oskyldig, gjorde Gud honom till synd för vår skull, i vårt ställe. Våra synder räknades som hans fel, sattes på hans konto. Så blev han räknad bland förbytare (Jes 53:12) som profeten Jesaja hade förutsagt. Eftersom Kristus led bestraffningen för synder som hade tillräknats Honom, räknar Gud nu Kristi oskuld oss till godo. I sin bokföring tillräknar Gud alla Kristi meriter, hans perfekta uppfyllelse av lagen till förmån för oss. Så var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv.

Det finns också i lutherska kyrkan de som motsätter sig läran att alla människors synder har förlåtits i Kristus. De säger att om den här läran är sann då skulle också deras synder vara förlåtna som hamnar till helvetet. De tänker att det är omöjligt.

Men texten som vi läste säger klart att Gud har förlåtit hela världens synder. Aldrig har vi rätt att avvisa någon av Bibelns läror för att vi kan inte förstå hur den kan vara sann. Det som Gud säger år alltid sant, även om det skulle synas omöjligt för oss. Paulus säger att vi ska göra varje tanke till en lydig fånge hos Kristus (2 Kor 5: 19).

 

Gud har anförtrott åt oss försoningens ord

Vår text ger svar på ovannämnda problem. Paulus säger att Gud har anförtrott åt oss försoningens ord (2 Kor 5:19). Försoningens ord är evangeliet. Det är ord som berättar för oss att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, och inte räknade som deras skuld deras förseelser och gav alla människor förlåtelse för deras synder. Detta budskap har Gud befallt oss att predika.
Predikan av evangeliet är att predika syndernas förlåtelse. Vi ska förkunna förlåtelsen för världen. Vi ska inte berätta vad det kommer an på människan att göra för att få sina synders förlåtelse utan vi ska berätta bara det att deras synder för Jesu skull är förlåtna.

Det kan hända två saker när vi på Guds befallning går till människor och berättar för dem – i sig själva fördömda och syndiga människor – att deras synder är förlåtna därför att Jesus har dött och uppstått för dem. Antingen tror de denna förkunnelse eller också tror de inte. Om de oroar sig för sin frälsning och om de tar allvarligt på vad Gud säger till dem i lagen – att de på grund av sina synder har förtjänat fördömelsen – så är de lyckliga när de hör att Gud har förlåtit deras synder. Om de stannar i denna tro kommer deras lycka och salighet att fortsätta ända till evigheten.

Om de inte tror denna förkunnelse, väcker den goda nyheten om syndernas förlåtelse inte glädje och tröst i dem. Om de stannar i otron, kommer de att också i fördömelsen i evigheten vara utan den tröst som den goda nyheten skulle ha kunnat ge dem. Om vi inte har denna glädje och tröst är vi evigt fördömda och det betyder för oss en verklig helvetets plåga.

Därför säger Paulus till oss: "Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud." (2 Kor 5:20) Gud försonade världen med sig när han förlät alla människors synder för Jesu skull. Han befallde sin kyrka att predika denna goda nyhet för hela skapelsen, till varje människa, till alla nationer. Människan är försonad med Gud, när hon tror vad kyrkan berättar för henne.

Denna lära är väldigt trösterik speciellt i tvivlets och desperationens stunder. Vi skall inte först fråga "Är jag en troende?" Denna frågan kan leda till fullständig desperation om människan tänker att Gud förlåter henne om hon ångrar eller tror. Att betrakta sitt eget syndiga hjärta i stället för Guds Ord och löften är fördärvligt. Speciellt i anfäktelsens stund är vi inte nödvändigtvis säkra på att vi är troende, då vårt hjärta anklagar oss för otro. Aposteln Johannes säger i sitt första brev, kapitel 3, vers 20: "Om vårt hjärta anklagar oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt." Eftersom sålunda den befintliga förlåtelsen går före min tro, får jag alltid vara säker på mina synders förlåtelse. Jag kan vara säker på förlåtelsen därför att Gud själv berättar för mig att han för Jesu skull har förlåtit hela världens synder. Jag är en del av världen; alltså är mina synder också förlåtna. Luther säger i Stora katekesen, förklaringen till Fader vår: "Han har ju, innan vi bedit honom därom eller ens någonsin tänkt därpå, skänkt oss evangelium."

Frågor:

1. Kan man säga att också otroendes synder är förlåtna?

Ja, på korset blev alla människors synder förlåtna ("Han tillräknade inte människorna deras överträdelser", 2 Kor 5 19)

2. Kan man säga att alla människor kommer till himlen?

Nej. Den som inte tror att alla synder är förlåtna ska inte komma till himlen.

3. Vilken tröst finns i att alla människors synder är förlåtna?

  • Man behöver inte förtvivla i något enskilt fall. Den ogudaktiges synder är också förlåtna. Han ska bara tro det för att bli frälst.
  • Vi behöver inte basera vår frälsning på vår egen tro utan på ett faktum: allas synder är förlåtna, alltså även mina.

Alpo Aholas artikel

23.2.2002

Till sidans början | Onos Fatizon | Index, andra