Föredrag vid
ELTK:s temadag i Vasa 1.12.2001.
Översättning från finska: J-E Tiri, reviderad: H Pihlajamaa/OÖ
Gud har förlåtit
alla människors alla synder (2 Kor 5:1921)
"Ty
Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv.
Han tillräknade inte människorna deras överträdelser,
och han har anförtrott åt oss försoningens ord.
Vi är alltså sändebud for Kristus. Det är
Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar:
låt försona er med Gud. Den som inte visste av synd,
honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för
att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför
Gud." Nu ska vi
forska i en viktig lära i Bibeln: läran om hur en syndare
blir förklarad rättfärdig inför Gud. Ofta kallar
man denna lära den centrala kristna läran och speciellt
den lutherska kyrkans huvudlära. Apostel Paulus skriver i sitt
brev till romarna (Rom 4:5) att "(Gud) förklarar den ogudaktige
rättfärdig". Hela versen lyder: "Men den som
utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar
den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro
till rättfärdighet." Fastän vi har hört
och läst orden om den ogudaktiges rättfärdiggörelse
många gånger, kanske den fulla betydelsen av apostelns
ord ändå inte har beaktats tillräckligt. Ordet ogudaktig
som aposteln Paulus använder är ett starkt ord. I Nya
testamentet används det bara sju gånger. På de
ställen i Nya testamentet där man kan definiera betydelsen
av ogudaktig utifrån sammanhanget, är det fråga
om otrogna människor som till sist ska hamna i fördömelsen. När
Paulus alltså talar om den ogudaktiges rättfärdiggörelse,
menar han med det att Gud förlåter också de icke-troendes
synder. Det kan låta
lite egendomligt, därför att vi vanligen säger, att
Gud förlåter varje troendes synder, vilket förstås
är sant. Men när vi säger att Gud förlåter
varje troendes synder, menar vi inte att han inte skulle förlåta
de icke-troendes synder. Om vi till exempel säger att varje
bankdirektör i Finland vet att marken övergår till
euro vid årsskiftet, menar vi inte, att endast de vet om det.
Också många bankkunder vet det. När vi således
i förklaringen till den tredje trosartikeln säger att
Gud förlåter mina och alla troendes synder menar vi inte
att han inte skulle förlåta också varje icke-troendes
synder. Bibeln lär att Gud förlåter, och alltså
förklarar den ogudaktige rättfärdig. Den säger
att Gud verkligen har förlåtit alla människors synder.
2 Kor. 5:1921, som jag läste tidigare, lär klart
denna sanning. Gud
anklagar oss inte längre för våra synder Paulus skriver:
"Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig
själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser"
(2.Kor5:19). Att Gud inte
debiterar eller inte tillräknar oss synderna är samma
sak som att synderna är förlåtna. Det ser vi av
Romarbrevet 4 där Paulus säger att Gud förklarar
den ogudaktige rättfärdig (4:5). Direkt efter detta anför
Paulus (Rom 4:7) Psaltaren 32:12, som säger: "Salig
är den som fått sin överträdelse förlåten,
sin synd övertäckt. Salig är den människa som
HERREN ej tillräknar synd". Gud
har förlåtit varje människas synder Verben förlåta
synd, övertäcka synd och att inte tillräkna synd
är bara tre olika sätt att säga samma sak. Då
Paulus säger att Gud var i Kristus och försonade världen
med sig själv och inte tillräknade människorna deras
överträdelser (2 Kor 5: 19), berättar han mycket
klart för oss att Gud har förlåtit varje människas
synder. Han har försonat världen med sig själv. Otvivelaktigt
innehåller världen alla människor. När Johannes
Döparen sade att Kristus är Guds lamm som tar bort världens
synd (Joh 1:29), betyder det utan tvivel att han tog bort alla världens
människors synder. Profeten Jesaja jämförde den kommande
Frälsaren med ett lamm som skulle komma att offras för
våra synder. I denna sammanhang skrev han: "all vår
skuld lade HERREN på honom" (Jes 53:6). Aposteln Johannes
säger: "Han är försoningen för våra
synder, och inte bara för våra utan också för
hela världens." (1 Joh 2:2) Återigen innehåller
hela världen alla syndare, varje människa som någonsin
har levt eller kommer att leva på jorden. Denna samma
människovärld som Gud älskade, vars synder Guds lamm
har borttagit, denna värld är försonad med Gud så
att Gud inte tillräknar den dess synder. Om detta överhuvudtaget
har någon betydelse är betydelsen att hela världens,
alla människors synder har blivit förlåtna. I Romarbrevet
5 skriver Paulus om samma sanning med andra ord: "Alltså:
liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla
människor, så har en endas rättfärdighet för
alla människor lett till en frikännande dom som leder
till liv (18). Liksom de många stod som syndare på grund
av en enda människas olydnad, så skulle också de
många stå som rättfärdiga på grund av
den endes lydnad (19)." Har lär
Paulus att mellan Adam och Kristus finns en motsvarighet. man kan
ställa dem bredvid varandra. Så som hela människosläktet
har blivit syndigt inför Gud genom Adams olydnad, på
samma sätt ar hela människosläktet rättfärdig
inför Honom på grund av Kristi lydnad. Det betyder att
Kristi rättfärdighet har blivit tillräknad för
alla människor. Gud har dömt alla människor som oskyldiga,
det vill säga, Han har förlåtit alla människors
synder. Luther lär
detta till exempel i förklaringen till femte bönen i Fader
vår i Stora Katekesen: " 'Käre Fader, förlåt
oss vår skuld.' Icke så, som skulle han ej utan och
före vår bön förlåta synden han
har ju, innan vi bedit honom därom eller ens någonsin
tänkt därpå, skänkt oss evangelium, varuti
är idel förlåtelse men vad det gäller
är, att vi lära känna och taga emot denna förlåtelse."
De lutherska bekännelseskrifterna uttrycker samma sak på
andra ställen, till exempel i Augsburgska bekännelsens
apologi (IV, 103): "... Herren Jesus har kommit och tillgivit
alla den synd, som ingen kunde undvika, och har med utgjutandet
av sitt blod utplånat den handskrift, som var emot oss...."
(Rom 5:20). Apologin
IV, 149. "Om någon tvivlar på huruvida hans synder
äro honom förlåtna, så vanärar han Kristus,
då han menar, att hans synd är större och mäktigare
än Kristi död och hans löfte." Apologin
XII, 94. "Om någon därför icke är övertygad
om att han får förlåtelse, så förnekar
han, att Guds ed är sann, och en grövre smädelse
mot Gud kan man icke tänka." Gud har förlåtit
alla människors synder i Kristus och genom Kristus Vi ska aldrig
lära att alla människor kommer till himmelen eftersom
Gud har förlåtit alla människors synder. Fast det
är sant att varje synd är förlåten, är
det också sant att Gud straffar för varje synd. Om du
vill tro Bibeln, måste du tro båda sanningarna: Dessa läror
ser motstridiga ut. Men Jesu Kristi död och uppståndelse
ger den enda lösningen till denna skenbara motsägelse.
I hans död fick hela världens synder sin bestraffning.
Paulus skriver: "en har dött i allas ställe, och
därför har alla dött." (Rom 5:14) I Kristus
har alla människor lidit den bestraffning som deras synder
skulle ha förtjänat. Paulus säger att alla har dött
i honom. När Kristus uppväcktes från de döda
förklarade Gud med detta uppväckande offentligt att de
synder, för vilkas skull Kristus fick dö, var betalade.
Utan Jesus har ingen människa rätt att tro sina synderna
förlåtna. Detta är vad Paulus undervisar när
han säger att Gud var i Kristus och försonade världen
med sig själv. Gud
gjorde Kristus till synd för vår skull Paulus förklarar
detta vidare: "Den som inte visste av synd, honom har Gud i
vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom
skulle stå rättfärdiga inför Gud." (2
Kor 5:21) Den som inte visste av synd, är förstås
Herren Jesus. Bibeln påminner på många ställen
om Hans syndlöshet. Han kallas för ett lamm utan fel och
lyte (1 Pet 1:19). Petrus säger: "Han hade inte begått
någon synd, och svek fanns inte i hans mun." (1 Pet 2:22)
I Hebreerbrevet påstås det att han har blivit frestad
i allt liksom vi, men utan synd (Hebr 4: 15). Fastän
Kristus var helt syndfri och oskyldig, gjorde Gud honom till synd
för vår skull, i vårt ställe. Våra synder
räknades som hans fel, sattes på hans konto. Så
blev han räknad bland förbytare (Jes 53:12) som profeten
Jesaja hade förutsagt. Eftersom Kristus led bestraffningen
för synder som hade tillräknats Honom, räknar Gud
nu Kristi oskuld oss till godo. I sin bokföring tillräknar
Gud alla Kristi meriter, hans perfekta uppfyllelse av lagen till
förmån för oss. Så var Gud i Kristus och försonade
världen med sig själv. Det finns
också i lutherska kyrkan de som motsätter sig läran
att alla människors synder har förlåtits i Kristus.
De säger att om den här läran är sann då
skulle också deras synder vara förlåtna som hamnar
till helvetet. De tänker att det är omöjligt. Men texten
som vi läste säger klart att Gud har förlåtit
hela världens synder. Aldrig har vi rätt att avvisa någon
av Bibelns läror för att vi kan inte förstå
hur den kan vara sann. Det som Gud säger år alltid sant,
även om det skulle synas omöjligt för oss. Paulus
säger att vi ska göra varje tanke till en lydig fånge
hos Kristus (2 Kor 5: 19). Gud
har anförtrott åt oss försoningens ord Vår
text ger svar på ovannämnda problem. Paulus säger
att Gud har anförtrott åt oss försoningens ord (2
Kor 5:19). Försoningens ord är evangeliet. Det är
ord som berättar för oss att Gud var i Kristus och försonade
världen med sig själv, och inte räknade som deras
skuld deras förseelser och gav alla människor förlåtelse
för deras synder. Detta budskap har Gud befallt oss att predika. Det kan hända
två saker när vi på Guds befallning går till
människor och berättar för dem i sig själva
fördömda och syndiga människor att deras synder
är förlåtna därför att Jesus har dött
och uppstått för dem. Antingen tror de denna förkunnelse
eller också tror de inte. Om de oroar sig för sin frälsning
och om de tar allvarligt på vad Gud säger till dem i
lagen att de på grund av sina synder har förtjänat
fördömelsen så är de lyckliga när
de hör att Gud har förlåtit deras synder. Om de
stannar i denna tro kommer deras lycka och salighet att fortsätta
ända till evigheten. Om de inte
tror denna förkunnelse, väcker den goda nyheten om syndernas
förlåtelse inte glädje och tröst i dem. Om
de stannar i otron, kommer de att också i fördömelsen
i evigheten vara utan den tröst som den goda nyheten skulle
ha kunnat ge dem. Om vi inte har denna glädje och tröst
är vi evigt fördömda och det betyder för oss
en verklig helvetets plåga. Därför
säger Paulus till oss: "Vi är alltså sändebud
för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi
ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud."
(2 Kor 5:20) Gud försonade världen med sig när han
förlät alla människors synder för Jesu skull.
Han befallde sin kyrka att predika denna goda nyhet för hela
skapelsen, till varje människa, till alla nationer. Människan
är försonad med Gud, när hon tror vad kyrkan berättar
för henne. Denna lära
är väldigt trösterik speciellt i tvivlets och desperationens
stunder. Vi skall inte först fråga "Är jag
en troende?" Denna frågan kan leda till fullständig
desperation om människan tänker att Gud förlåter
henne om hon ångrar eller tror. Att betrakta sitt eget syndiga
hjärta i stället för Guds Ord och löften är
fördärvligt. Speciellt i anfäktelsens stund är
vi inte nödvändigtvis säkra på att vi är
troende, då vårt hjärta anklagar oss för otro.
Aposteln Johannes säger i sitt första brev, kapitel 3,
vers 20: "Om vårt hjärta anklagar oss, så
är Gud större än vårt hjärta och vet allt."
Eftersom sålunda den befintliga förlåtelsen går
före min tro, får jag alltid vara säker på
mina synders förlåtelse. Jag kan vara säker på
förlåtelsen därför att Gud själv berättar
för mig att han för Jesu skull har förlåtit
hela världens synder. Jag är en del av världen; alltså
är mina synder också förlåtna. Luther säger
i Stora katekesen, förklaringen till Fader vår: "Han
har ju, innan vi bedit honom därom eller ens någonsin
tänkt därpå, skänkt oss evangelium." Frågor: 1. Kan
man säga att också otroendes synder är förlåtna?
Ja, på
korset blev alla människors synder förlåtna ("Han
tillräknade inte människorna deras överträdelser",
2 Kor 5 19) 2. Kan
man säga att alla människor kommer till himlen? Nej. Den
som inte tror att alla synder är förlåtna ska
inte komma till himlen. 3. Vilken
tröst finns i att alla människors synder är förlåtna? 23.2.2002
Vi får dock aldrig glömma att Gud har förlåtit
alla människors synder i Herren Jesus Kristus och genom Honom.
Fastän centrum i evangeliet är budskapet om att Gud har
förlåtit alla människors synder får vi samtidigt
inte åsidosätta vad Gud säger i sin lag. Gud säger
så här i sin lag i Bibeln:
Predikan av evangeliet är att predika syndernas förlåtelse.
Vi ska förkunna förlåtelsen för världen.
Vi ska inte berätta vad det kommer an på människan
att göra för att få sina synders förlåtelse
utan vi ska berätta bara det att deras synder för Jesu
skull är förlåtna.