Äktenskapet – bilden av Kristus och bruden

Morfar Anders Reinhold Nygårds tal till mina föräldrar vid deras bröllop 1.8.1937. Nedtecknat från handskrivet manuskript.

Äktenskapet är tvivelsutan det starkaste av alla jordiska band. Det är t. o. m. starkare än bandet som förenar föräldrar och barn. När Gud säger: En man skall övergiva fader och moder och bliva när sin hustru och de två skola varda ett.

Ofta förliknar Guds ord föreningen mellan Kristus och hans troende församling här på jorden vid ett äktenskapsförbund.

Jesus Kristus, Guds enfödde Son, himlarnas och jordens Herre, gick ut för att söka sig en brud. Men var finna en sådan brud, som var värd hans kärlek, att stå såsom brud vid hans sida. I himlarna fanns ingen sådan. Hans ögon sågo nedåt jorden. Där fann han den (sic!) i Adam förlorade barn. Men bruden då? War hon värd en sådan brudgums kärlek? Nej, och åter nej! Ack huru bruden ändå såg ut! Hon hade råkat i den allra djupaste förnedring. Hon hade råkat i fattigdom och vanära. Brudgummen han älskade likväl en sådan ovärdig brud, älskade för sin egen skull så att han korade oss till sin brud.

En sångare sjunger: Wisst har du valt en fattig brud men valet var ju fritt. Brudgummen var emellertid rik och ärad. Han ville och kunde också lyfta bruden ur sin fattigdom och förnedring till sin egen upphöjda ställning. Men, o vad det kostade honom dyrt. Han måste sänka sig ner till brudens ställning, måste bliva ännu mera fattig och föraktad än bruden. Aposteln säger: I kännen vår Herres och Frälsares människokärlek, att han ehuru rik blev fattig för eder skull på det att I genom denna hans fattigdom skullen bliva rika. Jesus Kristus aktade icke för rov att vara jämlik Gud utan utblottade sig själv och tog på sig en ringa tjänares skepnad. Han som var lagens Herre föddes under lagen. Han blev vår synd, ja en förbannelse för oss. Profeten säger: Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad, att vi höllo honom för intet. Jes 53:2–3.

Genom denna brudgummens djupa förnedring blev bruden upphöjd till rikedom och ära. Bruden blev rik. Hon fick syndernas förlåtelse, rättfärdighet, evigt liv och salighet. När Jesus blev gjord till synd för oss blevo vi Guds rättfärdighet genom honom. Han verkställde vår rening från synderna genom sig själv. Han som älskade oss tvådde oss av våra synder med sitt blod. Upp 1:5. I det heliga dopet kommer brudgummen till sin brud och giver henne Andens pant till besegling på sin kärlek och trofasthet.

Nu är det inte nog med att brudgummen giver bruden sitt hjärta. Brudgummen vill även nödvändigt äga brudens hjärta om förhållandet skall bliva gott. Den himmelska brudgummen har givit oss alla sitt brudgumshjärta, sitt hjärtas kärlek, när han gav för oss sitt liv och blod.  Men han blir inte nöjd om han ej även får våra hjärtan. Han säger: Giv mig min son, min dotter ditt hjärta och låt mina vägar behaga dina ögon. Han himlabrudgummen har väl rätt till våra hjärtan som offrat för oss sitt eget dyra blod.

Jag är glad att få tro att även I unga, dotter och svärson, som ju i dag lovat varandra kärlek och trohet intill döden, lämnat himlabrudgummen edra unga hjärtan. När han, Frälsaren, ställt till Eder frågan: Giv mig ditt hjärta, så tro vi att ni svarat honom jakande. I dag på bröllopsdagen förnyar han åter sin fråga. Alla dagar vill han äga hand om era hjärtan. Han vill komma såsom den tredje i edert äktenskap, helgande och välsignande. Endast så skall edert äktenskap såväl i andeligt som lekamligt avseende bliva välsignelsebringande.

Huru önskade vi ej att eder levnadsväg skulle gå över solbelysta höjder att ni skulle få leva endast på livets solsida. Men tyvärr vittnar den kristna erfarenheten att livet även för hans egna har sina skuggsidor, att solen även kan fördöljas bakom mörka moln. Men om Jesus alltfort går äga edra hjärtan och leda eder väg, så skolen I finna och lära att alla Guds vägar äro nåd och sanning.

En gång skall ett saligt bröllop firas hemma hos Gud. Då skall bruden stråla i samma rättfärdighet som brudgummen. Aposteln säger: När Kristus varder uppenbar skola vi bliva honom lika. Intill dess ljuder maningen till oss: Behåll vad du har så att ingen tager din krona. Himlabrudgummen säger: Se jag kommer snart.

Lämna en kommentar