Lovsång i Bibelns ljus

Ola Österbacka, Silverdalen 1.11.2002 (förkortad)

Innehållsförteckning för tal


"Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som kommer." Upp 4:8

 

Huvudtexten är från Uppenbarelseboken, en av allhelgonahelgens huvudtexter: Upp 7:9–17:

9 Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:

"Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet."

11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:

"Amen. Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."

13 En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" 14 Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Här får vi en beskrivning av den nya sången inför Guds tron, den som beskrivs i den kära sången: ”Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattenflod.”

Sju ting nämns i lovprisningen: Lovet, priset, visheten, tacksägelsen, äran, makten, väldet. Allt detta tillskrivs Gud. Ingenting handlar om människor.

Uppenbarelseboken innehåller många lovsånger. När vi granskar vad som kännetecknar dem ser vi att är de fullständigt fria från allt tal om mänskliga gärningar. Jfr 5:9–10; 7:10,12; 11:15–18; 12:10–12; 15:3–4; 19:1–2, 6–8.

Därför kallas den sången "den nya sången". Vad är då den gamla sången? Den är bunden till vår syndiga tillvaro, där finns jämmer och knorrande, klagan och bitterhet. Men i himlen finns inte längre någon klagan. Där finns bara lovsång till vad Gud har gjort. Det finns inte ens någon antydan om att de som sjunger lovsångerna skulle känna sig särskilt glada eller uppleva och beskriva sin kärlek.

Vi ska återvända till denna lovsång. Men först frågar vi, vad det betyder att Gud är helig och att väsendena tillber honom som helig.

Upp

1. Lovsången är en tillbedjan av Helig Gud

Helig = avskild. Gud kan inte blanda sig med synden, han släpper inte synden inpå sig. Därför måste syndaren dö inför Gud. Jes 6:3–5:

3 Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet." 4 Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. 5 Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot."

Jesaja blev renad genom ett glödande kol, som tog bort hans missgärning, hans synd blev försonad. Då kunde han träda fram inför Gud. Så behöver också vi rening från våra synder för att kunna träda fram inför Gud i lovsångskören.

Upp

2. Lovsångens rätta plats

Det första: lovsången är inte till för att vi ska komma upp i varv. Den har inte som uppgift att skapa stämning, att försätta deltagarna i extas eller bereda plats åt förkunnelsen.

Ibland händer det att kristna sammankomster inleds med långa stunder av lovsång. Det sker innan man har läst något Guds ord eller bett tillsammans. Hur kan man komma fram inför den Helige i sin synd, utan att först ha blivit renad från synden?

Därför brukar vi börja med syndabekännelsen i gudstjänsten. Vi behöver veta vår plats, att vi inte kommer inför Gud utan rening i Lammets blod.

Lovsångens plats är efter avlösningen, efter förkunnelsen av Guds väldiga gärningar. Den väller fram ur ett hjärta som fyllts av tacksamhet över att Gud förbarmar sig över syndare. Efter glädjebudskapet om syndernas förlåtelse vill vi sjunga lovsånger! Då prisar vi Honom, som är vår Frälsare och som låter oss träda fram inför Guds tron klädda i Kristi rättfärdighets vita dräkt.

Upp

3. Den gamla sången är ofullkomlig

Här på jorden är vår lovsång ofullkomlig. Den är ännu blandad med den gamla sången, den ljuder inte helt rent, även om det finns en himmelsk ton i den. När den är som bäst kan vi få en föraning om den himmelska lovsången.

Men helt lik den himmelska blir den inte. Det beror på att vi ännu är kvar på jorden, mitt ibland synden, och vi har ett kött som djävulen vill fresta till avfall. Därför måste lagen finnas med. Lagen talar om oss och vad vi ska göra, för att uppfylla Guds vilja. Då blir det nödvändigt att lovsången varvas med varningar och förmaningar. Och också i själva lovsången försöker djävulen föra in främmande element.

På senare tid har många angripits av datorvirus. Det är en väldigt bra bild av de faror vi lever i. Det värsta viruset är synden, den onda begärelsen. Det finns inne i vårt kött, och det blir vi aldrig kvitt här på jorden. Det står i ständig kommunikation med vår fiende och försöker öppna portarna i vår brandmur så snart det kommer åt. Och då blir det farligt.

Guds ord är vårt virusskydd, som alltid behöver vara installerat!

Upp

4. Några bibliska exempel

1. Israels lovsång efter den underbara räddningen från egyptierna, 2 Mos 14.

Ingen hänvisning finns här till egen kraft. Hur skulle det kunna det? Vad hade israeliterna gjort för att föra dem lyckligt över Röda havet och för att dränka egyptierna? Ingenting. Det under Gud gjorde var en oerhörd demonstration av hans makt. Han hade ju sagt till folket, när de greps av fasa inför havet, när egyptierna kom bakom dem: Herren skall strida för er, och ni skall vara stilla därvid.

2. Hannas lovsång, sedan hon hade fött Samuel, 1 Sam 2:1–11

”Herren dödar och gör levande” ... ”ty av egen kraft är ingen stark”.

3. Davids lovsång, sedan arken hade förts till Jerusalem, 1 Krön 16:7–16

Till stor del finns lovsången i Ps 105 och några andra psaltarpsalmer. ”Och allt folket sade: ’Amen!’ och prisade Herren.

4. Hiskias sjukdom och lovsång, Jes 38:1–22

Hiskias bön är människocentrerad, han hänvisar till sina egna meriter. Trots det hör Herren hans bön. När Hiskia blir bönhörd blir lovsångstonen en annan: han berättar hur han förtvivlar, hur han tror att han ska gå under. Men sedan sjunger han en lovsång: ”Se, det som var så bittert för mig blev till nytta. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.” (v. 17) Nu såg han sina synder och hur Gud hade förlåtit honom, och lovsången steg upp till Gud.

5. Marias lovsång efter att ängeln hade bebådat Jesu födelse, Luk 1:46–55

6. Sakarias lovsång efter Johannes omskärelse, Luk 1:68–79

Lovsången innehåller en profetia om Guds väldiga gärning genom Johannes Döparen och Jesus.

7. Guds utvaldas lovsång, Rom 8:31–39

8. Lovsång till den outgrundlige, Rom 11:33–36.

Upp

5. Konklusioner och praktiska aspekter

1. Lovsång är en god och påbjuden verksamhet.

Ps 147:1: Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön.

Jak 5:3: Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger.

2. Lovsången flyter fram ur tacksamheten över Guds frälsning, inte ur mänskliga försök att skapa stämning.

Det är inte fel att söka stämning (ljus, musik), men många lovsångstillfällen strävar till att skapa en sådan musikalisk miljö att kroppen suggereras till sådana aktiviteter som upplevs som Andens tilltal. Anden kommer till oss i Ordet och sakramenten, inte i känsla. Först ska vi alltså predika Guds ord: lag och evangelium. Sedan när Anden har visat på Kristus framkallar han lovsången i vårt hjärta, och det kan mycket väl frambringa starka känslor.

3. Lovsången sker i den kristna församlingen, inte tillsammans med icke-troende och sådana som bekänner en annan tro.

Lovsång är inte ett medel att skapa gemenskap. Gemenskapen kommer från tron, som driver fram en yttre bekännelse. Då vi tar del av denna bekännelse känner vi igen våra medkristna och kan ha gemenskap och lovsjunga med dem.

Någon kanske undrar om inte Paulus och Silas sjöng lovsånger tillsammans med hedningar i fängelset i Filippi. Jo, men de inbjöd dem inte att dela vittnesbörd om sin tro, utan det var Paulus och Silas som var de aktiva och förrättade sin bön och sjöng lovsånger även om det var mitt i natten i fängelset. De evangeliserade alltså, de deltog inte en gemensam lovsångsgudstjänst med de andra. Det är inte alls säkert att det har rätt verkan att ställa sig på torget och sjunga lovsånger. Det som behövs först för världens människor är lag och evangelium.

Lovsång är inte heller något sätt att söka gemenskap med kristna från andra samfund. Genom lovsånger blir det kanske möjligt att glömma olikheterna och uppleva gemenskapskänsla, men då kommer man inte ihåg att Bibeln varnar oss för att gå i ok med dem som inte tror. Vi ska undervisa dem, och om inte vår undervisning bär frukt ska vi dra oss ifrån dem. Jfr budet till Israel att avhålla sig från främmande folk och umgänge med dem.

Notera: ordet ortodoxi betyder egentligen rätt lovsång, fast man brukar använda det i betydelsen rätt lära, renlärighet. I den betydelsen låter det torrt, kanske negativt, men som rätt lovsång är det ett positivt ord. Rätt lovsång hör samman med rätt lära.

4. Bibeln talar också om en annan sorts lovsång: lovets offer.

Hebr 13:15: Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, ty sådana offer har Gud behag till.

Det finns två sidor av en kristen människas tacksamhet över Guds välgärningar: dels att bära fram lovsång, dels att dela med sig av sina ägodelar till dem som lider nöd. Den delen av lovsången ska vi inte glömma bort.

 

Så får vi ta vara på de rika uppmaningarna till lovsång och förebilderna. Vi får tacka Gud för den rika psalm- och sångskatt som vi har, där lovsången har en framträdande plats och så gå ut, utanför lägret och bära hans smälek, och där verka Herrens verk i trohet.

Kol 3:16: Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan.


Till början | Tal, innehåll | Onos fatizon

16.11.2002 / Ola Österbacka