Kristus för rätten till seger

Ola Österbacka, Silverdalen 3.11.2002

Innehållsförteckning för tal


15 När Jesus fick veta det, drog han sig undan. Många följde honom, och han botade dem alla. 16 Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: 18 Se min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. 19 Han skall inte tvista eller skrika. Hans röst skall ingen höra på gatorna. 20 Ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger. 21 Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp. Matt 12:15–21

Vi betraktar den här söndagen ämnet "Det himmelska och det jordiska medborgarskapet". Dagens predikotext bär rubriken "Kristus för rätten till seger".

Upp

1. Jesus söker inte jordisk makt och ära

Bakgrund: Jesus och hans lärjungar går genom ett sädesfält och lärjungarna bryter ax och äter. Det var förbjudet enligt formella bestämmelser i judarnas lagsamling. Man fick ta upp ax som låg på marken men inte bryta växande ax. Jesus undervisar om hur David och hans män åt av skådebröden i ett utsatt läge, och sedan säger han: "Människosonen är sabbatens Herre." Efter det ställer han fariseerna mot väggen med frågor om att göra gott på sabbaten och demonstrerar sin inställning genom att bota en man med en förtvinad hand. Detta ledde till att fariseerna överlade om att döda honom.

Sedan kommer vi in i texten, när Jesus drar sig undan. Folket följde honom och han botade alla. Det var alltså ett väldigt sug, och hans vistelseplats kunde inte förbli hemlig. Men då förbjuder Jesus dem att avslöja vem han var, dvs. att han är den Människoson som Daniel talade om, den som också kallas Messias, den Smorde. Varför vill han vara anonym?

Svaret ges av Matteus i form av ett citat från Jesaja 42. Centrala ord är "Han skall utbreda rätten bland hednafolken" och "Havsländerna väntar på hans undervisning". Jesu uppgift gällde hela världen, alla folk, men just nu kunde han inte nå dem. Hans uppgift var nu att undervisa sina lärjungar, att rusta dem så att de när Anden kom över dem på pingsten sedan kunde gå ut och börja missionsarbetet bland folken.

Det fanns en uppenbar risk att man med våld skulle göra Jesus till en jordisk kung. Man väntade på Messias just som en jordisk kung, och uttryckligen en judisk kung. Han skulle sitta på Davids tron.

Jer 23:5: Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet.

Jer 33:14–18: 14 Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus. 15 I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. 16 I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet 17 Ty så säger HERREN: David skall aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus 18 och de levitiska prästerna skall inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och förbränner matoffer och offrar slaktoffer. (Jfr även fortsättningen.)

Hes 34:23–24: Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde. Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, HERREN, har talat.

Hes 37:24–25: 24 Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. 25 De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste.

Dessa profetior förkunnades vara fullbordade av Jesu apostlar. Jesus var kung David, som skulle ha en evig tron och ett evigt rike. Men det skulle inte vara av denna världen. Därför måste han hålla människohopen tillbaka. Och hans rike skulle inte bara gälla judarna. ”Till hans namn skall folken sätta sitt hopp.”

Upp

2. Jesu rike är ett nåderike

Hur kan man säga att Jesus för rätten till seger? Det finns ju så mycket lidande i världen. Och Jesus talar ju om att vi kristna måste lida i världen:

Matt 5:12: Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.

Jfr Luther, som också säger starka saker om att kristna måste förföljas.
I Stora galaterbrevskommentaren, (s. 428 i utgåvan från 1939, förklaringen till Gal 4:29) säger han:

Mot denna förfärliga anstöt bör vi låta oss upprättas och styrkas av denna ljuvliga tröst, att de fromma i denna världen måste ha namn och rykte om sig att ställa till uppror och splittring och allt möjligt ont. Detta är orsaken till att våra motståndare anse sig ha en alltigenom rättfärdig sak, ja, gör Gud en tjänst, då de hatar, förföljer och dödar oss.

Och på ett annat ställe (s. 476; Gal 5:11):

Därför skulle jag icke gärna vilja, att påve, biskopar, furstar och svärmeandar vore överens med oss. Sådan endräkt skulle nämligen vara ett säkert tecken på att vi förlorat den rätta läran. Kort sagt, kyrkan måste lida förföljelse, när hon lär evangeliet rent.

Den kristna kyrkan har alltså inte att vänta något yttre fridsrike, där allt går väl i händer i yttre mening. Här i världen lider ni betryck, säger Jesus, men jag har övervunnit världen.

Luther skilde mellan två regementen: det världsliga och det andliga. Det världsliga regementet styr och ställer med makt, med svärd. Det kan ha olika utformning: diktatur med kejsardöme eller Der Führer, monarki med mäktig kung eller en demokrati med formell regent, republik med president eller statsminister. Oberoende av styresskicket är det Gud som har gett makt åt regenten, oberoende av om regenten är gudfruktig eller en tyrann. Det värdsliga regementet har fått svärdet, vilket betyder att det har makt att bruka våld, men inte för att skaffa sig mera makt, utan för att bevara fred och ordning i samhället, Rom 13.

Det andliga regementet styr med Guds ord. Där finns ingen jordisk regent, utan regenten är Kristus. Där används ingen yttre makt, utan den makt som brukas är förkunnelsen av lag och evangelium, och det som vi brukar kalla löse- och bindenyckeln, som används på Jesu fullmakt för att bestraffa synden och välsigna botfärdiga syndare med det befriande evangeliet.

Det viktiga är att observera, att Kristus är regent i de båda regementen. Inte ens den värsta jordiska tyrann kan regera utan Guds uppehållande kraft. När Paulus skrev sina förmaningar till romarna att vara underdånig den överhet de har över sig, var det den gudlöse kejsar Nero som var överheten. Även han hade sin makt av Gud. Men det betyder inte, att den orättfärdiga överheten inte kan stå tillsvars för sina onda gärningar. De har fått sin makt för att den ska användas rätt, och en gång ska rättvisan segra där det här har sett ut som om orättfärdigheten skulle ha framgång och segra över rättvisan.

Om Jesus har fört rätten till seger, borde han då inte ha visat sin makt mot sina bödlar? Kunde han inte ha demonstrerat sin makt genom att stiga ner från korset?

Nej, han skulle lida och dö. I sitt nederlag vann han segern. Den bestod i att han betalade för världens syndaskuld med sitt eget liv. I hans blod tvättades synden bort, skulden betalades.

Upp 12:10–11: Och jag hörde en stark röst i himlen säga: "Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden.

Det här är orsaken till att kristna triumferar mitt i det yttre lidandet. De vet att Kristus redan har vunnit segern över djävulen, även om det inte ser så ut.

Därför får jag säga till dig i dag, som är bekymrad och orolig över den onda tid vi lever i: var vid gott mod! Jesus har besegrat den onde, han har tagit bort dina synder och du äger redan nu en arvslott i himmelriket, och den ska aldrig tas ifrån dig när du håller dig till honom och hans ord!

Upp

3. Kraften fullkomnas i svaghet

Ett brutet strå skall han inte krossa.

Det är en anomali, en onaturlig situation om Kristi kyrka blir stor i denna världen. För många år sedan var jag med och ordnade en kurs med arkeologen Aapeli Saarisalo. Han framförde många ovanliga synpunkter på bibeltexterna utifrån sin erfarenhet från Palestina och från seder och bruk på Jesu tid. Till liknelsen om senapskornet hade han en säregen tolkning, som siljer sig från den vanliga förståelsen. Han menade, att det inte kan anses naturligt att förlikna senapsbusken vid ett stort träd, vars grenar himlens fåglar bygger bo på.

Matt 13:31–32: Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."

Saarisalo menade att när Jesus säger att senapsbusken blir som ett träd, så vet alla lyssnare att han uttrycker sig ironiskt. Han talar profetiskt om hur den yttre kyrkan börjar sträva efter yttre framgång och makt. Att fåglar bygger bo på grenarna är en känd symbol: det avser makt. Jfr Nebukadnessars dröm, Dan 4. Kyrkan ska inte ha yttre makt i samhället, då blir det som om senapsbusken skulle tro att det är ett stort träd.

Det här är en allvarlig varning till alla som vill förknippa Kristi rike med yttre strukturer. Det yttre ska tjäna det inre; den yttre kyrkans organisation måste underställas Guds ord.

Det är därmed också en väldig tröst för dem som är få och oansenliga. Det är klart att det är upplyftande att vara många, men också de som är få har löfte om välsignelse: där två eller tre är församlade ...

Jesus säger i sändebrevet till Filadelfia: Din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte föraktat mitt namn. Upp 3:8.

Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket. Luk 12:32.


Till början | Tal, innehåll | Onos fatizon

16.11.2002 / Ola Österbacka