15
När Jesus fick veta det, drog han sig undan. Många
följde honom, och han botade dem alla. 16 Han förbjöd
dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att
det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: 18 Se
min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken
min själ har sin glädje. Jag skall låta min Ande
komma över honom, och han skall förkunna rätten
för folken. 19 Han skall inte tvista eller skrika. Hans röst
skall ingen höra på gatorna. 20 Ett brutet strå
skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka,
förrän han har fört rätten till seger. 21
Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp. Matt
12:1521
Vi
betraktar den här söndagen ämnet "Det himmelska
och det jordiska medborgarskapet". Dagens predikotext bär
rubriken "Kristus för rätten till seger".
1.
Jesus
söker inte jordisk makt och ära
Bakgrund:
Jesus och hans lärjungar går genom ett sädesfält
och lärjungarna bryter ax och äter. Det var förbjudet
enligt formella bestämmelser i judarnas lagsamling. Man fick
ta upp ax som låg på marken men inte bryta växande
ax. Jesus undervisar om hur David och hans män åt av
skådebröden i ett utsatt läge, och sedan säger
han: "Människosonen är sabbatens Herre." Efter
det ställer han fariseerna mot väggen med frågor
om att göra gott på sabbaten och demonstrerar sin inställning
genom att bota en man med en förtvinad hand. Detta ledde till
att fariseerna överlade om att döda honom.
Sedan
kommer vi in i texten, när Jesus drar sig undan. Folket följde
honom och han botade alla. Det var alltså ett väldigt
sug, och hans vistelseplats kunde inte förbli hemlig. Men då
förbjuder Jesus dem att avslöja vem han var, dvs. att
han är den Människoson som Daniel talade om, den som också
kallas Messias, den Smorde. Varför vill han vara anonym?
Svaret
ges av Matteus i form av ett citat från Jesaja 42. Centrala
ord är "Han skall utbreda rätten bland hednafolken"
och "Havsländerna väntar på hans undervisning".
Jesu uppgift gällde hela världen, alla folk, men just
nu kunde han inte nå dem. Hans uppgift var nu att undervisa
sina lärjungar, att rusta dem så att de när Anden
kom över dem på pingsten sedan kunde gå ut och
börja missionsarbetet bland folken.
Det
fanns en uppenbar risk att man med våld skulle göra Jesus
till en jordisk kung. Man väntade på Messias just som
en jordisk kung, och uttryckligen en judisk kung. Han skulle sitta
på Davids tron.
Jer
23:5: Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall
låta en rättfärdig telning växa upp åt
David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall
utöva rätt och rättfärdighet i landet.
Jer
33:1418: 14 Se, dagar skall komma, säger HERREN, då
jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels
hus och Juda hus. 15 I de dagarna och på den tiden skall
jag låta en rättfärdig telning växa upp åt
David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet
på jorden. 16 I de dagarna skall Juda bli frälst och
Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN
vår rättfärdighet 17 Ty så säger HERREN:
David skall aldrig sakna någon som sitter på tronen
i Israels hus 18 och de levitiska prästerna skall inte sakna
någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer
och förbränner matoffer och offrar slaktoffer. (Jfr
även fortsättningen.)
Hes
34:2324: Jag skall låta en herde uppstå, gemensam
för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen
min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara
deras herde. Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare
David skall vara furste ibland dem. Jag, HERREN, har talat.
Hes
37:2425: 24 Min tjänare David skall vara kung över
dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter
mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa
dem. 25 De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare
Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva
bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid,
och min tjänare David skall för evigt vara deras furste.
Dessa
profetior förkunnades vara fullbordade av Jesu apostlar. Jesus
var kung David, som skulle ha en evig tron och ett evigt rike. Men
det skulle inte vara av denna världen. Därför måste
han hålla människohopen tillbaka. Och hans rike skulle
inte bara gälla judarna. Till hans namn skall folken
sätta sitt hopp.
2.
Jesu rike är ett nåderike
Hur
kan man säga att Jesus för rätten till seger? Det
finns ju så mycket lidande i världen. Och Jesus talar
ju om att vi kristna måste lida i världen:
Matt
5:12: Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen.
På samma sätt förföljde man profeterna före
er.
Jfr
Luther, som också säger starka saker om att kristna måste
förföljas.
I Stora galaterbrevskommentaren, (s. 428 i utgåvan från
1939, förklaringen till Gal 4:29) säger han:
Mot
denna förfärliga anstöt bör vi låta
oss upprättas och styrkas av denna ljuvliga tröst, att
de fromma i denna världen måste ha namn och rykte om
sig att ställa till uppror och splittring och allt möjligt
ont. Detta är orsaken till att våra motståndare
anse sig ha en alltigenom rättfärdig sak, ja, gör
Gud en tjänst, då de hatar, förföljer och
dödar oss.
Och
på ett annat ställe (s. 476; Gal 5:11):
Därför
skulle jag icke gärna vilja, att påve, biskopar, furstar
och svärmeandar vore överens med oss. Sådan endräkt
skulle nämligen vara ett säkert tecken på att
vi förlorat den rätta läran. Kort sagt, kyrkan
måste lida förföljelse, när hon lär
evangeliet rent.
Den
kristna kyrkan har alltså inte att vänta något
yttre fridsrike, där allt går väl i händer
i yttre mening. Här i världen lider ni betryck, säger
Jesus, men jag har övervunnit världen.
Luther
skilde mellan två regementen: det världsliga och det
andliga. Det världsliga regementet styr och ställer med
makt, med svärd. Det kan ha olika utformning: diktatur med
kejsardöme eller Der Führer, monarki med mäktig kung
eller en demokrati med formell regent, republik med president eller
statsminister. Oberoende av styresskicket är det Gud som har
gett makt åt regenten, oberoende av om regenten är gudfruktig
eller en tyrann. Det värdsliga regementet har fått svärdet,
vilket betyder att det har makt att bruka våld, men inte för
att skaffa sig mera makt, utan för att bevara fred och ordning
i samhället, Rom 13.
Det
andliga regementet styr med Guds ord. Där finns ingen jordisk
regent, utan regenten är Kristus. Där används ingen
yttre makt, utan den makt som brukas är förkunnelsen av
lag och evangelium, och det som vi brukar kalla löse- och bindenyckeln,
som används på Jesu fullmakt för att bestraffa synden
och välsigna botfärdiga syndare med det befriande evangeliet.
Det
viktiga är att observera, att Kristus är regent i de båda
regementen. Inte ens den värsta jordiska tyrann kan regera
utan Guds uppehållande kraft. När Paulus skrev sina förmaningar
till romarna att vara underdånig den överhet de har över
sig, var det den gudlöse kejsar Nero som var överheten.
Även han hade sin makt av Gud. Men det betyder inte, att den
orättfärdiga överheten inte kan stå tillsvars
för sina onda gärningar. De har fått sin makt för
att den ska användas rätt, och en gång ska rättvisan
segra där det här har sett ut som om orättfärdigheten
skulle ha framgång och segra över rättvisan.
Om
Jesus har fört rätten till seger, borde han då inte
ha visat sin makt mot sina bödlar? Kunde han inte ha demonstrerat
sin makt genom att stiga ner från korset?
Nej,
han skulle lida och dö. I sitt nederlag vann han segern. Den
bestod i att han betalade för världens syndaskuld med
sitt eget liv. I hans blod tvättades synden bort, skulden betalades.
Upp
12:1011: Och jag hörde en stark röst i himlen
säga: "Nu har frälsningen och makten och riket
blivit vår Guds och väldet hans Smordes. Ty våra
bröders åklagare har blivit nerkastad, han som dag
och natt anklagade dem inför vår Gud. De övervann
honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord.
De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig
undan döden.
Det
här är orsaken till att kristna triumferar mitt i det
yttre lidandet. De vet att Kristus redan har vunnit segern över
djävulen, även om det inte ser så ut.
Därför
får jag säga till dig i dag, som är bekymrad och
orolig över den onda tid vi lever i: var vid gott mod! Jesus
har besegrat den onde, han har tagit bort dina synder och du äger
redan nu en arvslott i himmelriket, och den ska aldrig tas ifrån
dig när du håller dig till honom och hans ord!
3.
Kraften fullkomnas i svaghet
Ett
brutet strå skall han inte krossa.
Det
är en anomali, en onaturlig situation om Kristi kyrka blir
stor i denna världen. För många år sedan var
jag med och ordnade en kurs med arkeologen Aapeli Saarisalo. Han
framförde många ovanliga synpunkter på bibeltexterna
utifrån sin erfarenhet från Palestina och från
seder och bruk på Jesu tid. Till liknelsen om senapskornet
hade han en säregen tolkning, som siljer sig från den
vanliga förståelsen. Han menade, att det inte kan anses
naturligt att förlikna senapsbusken vid ett stort träd,
vars grenar himlens fåglar bygger bo på.
Matt
13:3132: Han framställde också en annan liknelse
för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som
en man tar och sår i sin åker. Det är minst av
alla frön, men när det har växt upp är det
störst bland alla köksväxter och blir som ett träd,
så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."
Saarisalo
menade att när Jesus säger att senapsbusken blir som ett
träd, så vet alla lyssnare att han uttrycker sig ironiskt.
Han talar profetiskt om hur den yttre kyrkan börjar sträva
efter yttre framgång och makt. Att fåglar bygger bo
på grenarna är en känd symbol: det avser makt. Jfr
Nebukadnessars dröm, Dan 4. Kyrkan ska inte ha yttre makt i
samhället, då blir det som om senapsbusken skulle tro
att det är ett stort träd.
Det
här är en allvarlig varning till alla som vill förknippa
Kristi rike med yttre strukturer. Det yttre ska tjäna det inre;
den yttre kyrkans organisation måste underställas Guds
ord.
Det
är därmed också en väldig tröst för
dem som är få och oansenliga. Det är klart att det
är upplyftande att vara många, men också de som
är få har löfte om välsignelse: där två
eller tre är församlade ...
Jesus
säger i sändebrevet till Filadelfia: Din kraft är
ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte föraktat
mitt namn. Upp 3:8.
Var
inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge
er riket. Luk 12:32.
|