Bibeln och vår tid

Ola Österbacka, Silverdalen 2.11.2002

Innehållsförteckning för tal


Inledning

Vi tar nu upp ett stort ämne – vi måste välja infallsvinkel. Jag vill först göra en utblick på hur vår tid behandlar några av Guds tio bud, början av andra tavlan, och jämföra detta med hur Bibeln ser på dagens företeelser. Sedan försöker vi avslutningsvis ställa frågan hur vi ska förstå och läsa vår Bibel och använda den.

Efter den första tavlan, som handlar om den lodräta dimensionen med Guds person, Guds namn och Guds ord i fokus, följer den andra tavlan som fokuserar på det horisontella planet. Den börjar från det som står högst, Guds representanter på jorden, dvs. överheten, där våra föräldrar står i en särställning. Dem kommer vi att ägna mest uppmärksamhet. Sedan följer våra egna liv, och vi kunde också säga människovärdet. Det tredje vi ska uppmärksamma är det sjätte budet, med familjen. Var och en av dessa borde få sin egen betraktelse för att vi skulle hinna utreda dem grundligt.

Upp

1. Guds skapelseordning

Läs Ef 6:1–9, om relationen föräldrar-barn samt herrar-tjänstefolk!

Egentligen borde vi ta med också det föregående kapitlet med relationen man–hustru, eftersom den relationen lägger grunden för en rätt ordning i familjen. Men den relationen finns som en självklar förutsättning och nämns inte direkt i fjärde budet.

Varför är det så svårt att få behöriga lärare till skolorna? Varför vill försäkringsbolagen inte försäkra lärarna? Vi kunde räkna upp massor av sånt som är galet med ordningen i vårt samhälle.

Varför är samhället i upplösning?

Därför att djävulen har varit så oerhört framgångsrik med att slå sönder själva grundvalen för samhällets ordning: Guds skapelseordning.

Vi är tvungna att göra en liten idéhistorisk utblick. Vi får gå tillbaka till Karl Marx. På 1960-talet skulle det jag säger nu ha varit nästan farligt att säga i vissa sammanhang. Då vällde jämlikhetsideologin fram på bred front. Den hämtade sin näring från marxismens klasskamp. Är du nedvärderad, förtryckt, har inget att säga till om, ja då ska du kämpa! Vilka var det som var förtryckta? Jo, alla som inte hade samma makt som överordnade: tjänstefolket naturligtvis, men också studenterna, kvinnorna, och också barnen. Proletaritet hade uppviglats till klasskamp för sina rättigheter mot herrarna, arbetsgivarna. De krävde samma rättigheter. År 1968 brukar kallas det galna året, studentrevolutionernas år. Då ockuperade man bl.a. gamla studenthuset i Helsingfors och krävde en man, en röst. Det man inte tänkte på var att professorerna naturligtvis hade ett större ansvar än studenterna!

Hand i hand med klasskampen infördes också dureformen - nu skulle inget herrskap tituleras längre. Man slopade också den gamla fina seden att nia äldre mänskor. Samma väg tog också artigheten, att bocka och niga, att stiga upp för äldre i bussen, osv.

Samma tendens spred sig till skolorna. På 1970-talet genomfördes skoldemokratin. Skoleleverna skulle få inflytande i skolledningen, representation i direktionerna osv. Det skulle rentav bli så demokratiskt att alla elever också skulle bli lika begåvade. Det skulle inte finnas misslyckade elever. Ingen högre undervisning för mera begåvade elever skulle ges, alla skulle gå grundskolan, nivågrupperna som fanns åtminstone i Finland en tid slopades efter en tid.

Men naturligtvis fanns jämlikhetsideologin med långt tidigare. Feminismen hade ställt sig på barrikaderna för att kämpa till sig lika rätt för kvinnorna. Och visst fanns det fog för påståendet att kvinnorna utnyttjades på många håll, fick lägre lön för samma arbete osv. Men nu kom också unisexmodet in: man skulle se lika ut, egentligen skulle det inte vara någon skillnad på könen. Kvinnorna skulle matchas fram i samhället och politiken. I förlängningen kom det krav på könskvotering i politiska styrelser och nämnder på alla nivåer. Och ett uttryck för jämlikhetsideologin var att man införde rätten för kvinnorna att bli präster.

Vad säger då Bibeln? Den verkar ju hopplöst föråldrad. Den talar om underordning, om att lyda och tåla tom. orättvisor.

  • Rom 13:1: Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom.
  • Kol 3:18: Ni hustrur, underordna er era män, för så bör det vara i Herren.
  • 1 Petr 2:18: Ni slavar, underordna er era herrar och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda.
  • 1 Petr 5:5: Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.

Varför är detta så svårt? Svaret på den frågan får vi här i Rom 8:7:

  • Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.

Följden av detta är att Bibeln blivit en farlig bok. Om den går emot det som samhället har funnit vara rätt så måste den tystas. Kan den inte förbjudas, så kan man förlöjliga den, dra tvivel över dess ursprung och så göra den ointressant. Om folk slutar läsa den, så blir den oskadliggjord.

Upp

2. Våra liv

När jag började arbeta med det här föredraget pågick dramat i teaterhuset i Moskva. Hundratals människor förberedde sig på att dö. Tiotals kidnappare utlämnade sig frivilligt att dö. Vi befarade en ny tragedi i samma anda som den 11 september i fjol.

För några veckor sen sprängde en ung man en bomb i en stormarknad i Finland. Han själv och sex andra dödades, tiotals skadades. Nästan varje dag hör vi om självmordsbombare i Palestina.

Det rustas till krig. USA vill ha bort Saddam Hussein med krig, Ryssland fick nu en ny orsak att trappa upp kriget i Tjetjenien. Vi kan ha ett nytt blodbad i världen inom kort.

Det är inte så många som tänker på att tiotals, kanske hundratals liv släcks varje dag på ett annat, mer raffinerat sätt. Det är små, oskyldiga människor, som inte har en chans att försvara sig, som kallblodigt mördas i sina mammors kroppar och sedan slängs bort som köksavfall.

Och i andra ändan av livet vill många också sätta en gräns för livet. Man vill ta saken i egna händer när människor lider i plågor eller när vården tycks bli meningslös. Steget är inte långt till att lösa långvårdsproblemet på det här sättet. Så gjorde man också i forna tider, när man släpade gamlingarna till ättestupan.

Vad är vårt liv värt? Det svarar David på i Ps 139:

13 Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. 14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. 15 Benen i min kropp var inte osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outbildat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.

Men är det då inte så att Gud själv har gett order om att ta människors liv? Hur var det med Israels utrotningskrig vid intåget i Kanaan och delningen av landet under Josua? Var det så att Gamla testamentets Gud var en grym Gud, medan vi i NT har en kärleksfull Gud, som inte godkänner dödsstraff?

Vi måste komma ihåg vad Guds order till Israels folk grundade sig på. Israel var Guds egendomsfolk, som skulle bevaras åtskilt från andra folk för att inte beblandas med deras avgudadyrkan. Gud förbjöd männen att ta hustrur från andra folk. Ändå avföll folket, och det blev tragiska följder: krig på krig, fångenskap i Babel, osv. Det var för att skydda folket mot sådant som Gud utlämnade de andra folken i Israels händer. Det var i en konkret situation, och det ger oss ingen rätt att utsträcka denna order till andra tider och andra platser.

Det som också är viktigt, är att Guds folk i NT: kyrkan är en utvidgning av det gammaltestamentliga gudsfolket och har andliga ramar, med GT:s föreskrifter överförda från det konkreta till det andliga. Exempel: förbudet att äta vissa sorters mat har överförts till att ta avstånd från villfarelse; bestämmelserna om rening i yttre mening har vi i den formen att vi ska helgas genom Ordet och bönen; bestämmelserna om sabbat, högtider och andra fester har fått sin motsvarighet i den kristna kyrkan och dess gudstjänster. Ingen ska längre avrättas för att man inte tillhör gudsfolket, men de som inte tror ska inte ges plats i den kristna gemenskapen. Förbudet mot äktenskap med främmande kvinnor följs upp i förbud mot att ha gemenskap med falska lärare.

Sedan finns en annan sak att begrunda. Gud har skapat allt, han har allt i sina händer. Vi vet att han en gång beslöt att utrota allt liv, förutom åtta människor och ett antal djur. Han har lovat att inte upprepa denna katastrof. Men hur länge har han tålamod med all ondska som flödar fram bland människorna? Skulle han inte ha rätt att vredgas och låta svåra olyckor komma där han finner för gott – inte så att han vill det onda, men han kan låta det onda tjäna sina goda syften för att föra oss till bättring. Det ska vi tänka på när vi begrundar katastrofer av Estoniatyp eller terrordåd som 11.9. Vi ska inte anklaga Gud för orättvisor och grymhet, men vi ska veta vår plats och inse att det inte är vi som råder över livet.

Upp

3. Familjen

Jag har valt att kalla avsnittet om det sjätte budet för omsorg om familjen. Det är naturligtvis äktenskapet som i första hand är i fokus, men äktenskapet har som uppgift att trygga samhällets fortbestånd och skapa en kärnfamilj, som kan hålla ihop inför allt det svåra som drabbar genom det yttre samhällets ondska. Här finns också en härlig förebild för den kristna kyrkan som Kristi brud.

Redan i GT finns bilden av äktenskapet som en bild av Guds relation till sitt egendomsfolk Israel. Israeliterna var strängt förbjudna att dyrka andra gudar än Israels Gud. Att bedriva avgudadyrkan kallades horeri. Israels folk kallas på många ställen i Bibeln för sköka. Därför har vi också i Uppenbarelseboken talet om den falska kyrkan som skökan på vilddjuret.

Att äkta makar ska hålla ihop är alltså en synnerligen central sak både i GT- och NT-församlingen. Genom äktenskapsbrott demonstrerar man avfall från Gud. Dessutom skadar man barnen, som alltid lider mest.

Men äktenskapsbrott är inte bara att bryta ett lagligt äktenskap. Det är lika illa att bryta sig in i ett äktenskap genom att leva samman med horor eller genom att leva samman sexuellt utan äktenskap. På samma sätt vet vi att Bibeln på det skarpaste fördömer homosexuella handlingar.

Just här har djävulen lyckats slå in starka kilar. Äktenskapets helgd är borta. Var och en må göra som man finner bäst. Därmed söndras i första hand gudsrelationen, och i andra hand också samhällets grundvalar. Läget i våra västliga demokratier är alltså synnerligen allvarligt.

Det som är särskilt skrämmande är de homosexuella krafternas makt och inflytande. Det finns tydligen hur mycket pengar som helst att marknadsföra de onormala familjerna och beteendena i filmer, i TV-serier och via Internet. Och dessutom går man här in för en helt ny metod: att sätta stämpeln hets mot folkgrupp över Bibelns klara dom över utlevda homosexuella förbindelser, så att det rentav ska kunna bli möjligt att förbjuda Bibeln. Ett helt otroligt perspektiv i nordiska sammanhang! Men inte alls oväntat för den som läser sin Bibel och ser vad den säger om de yttersta tiderna.

Upp

4. Hur skall vi läsa Bibeln?

Första regeln: Läs Bibeln! Ett stort fel i dagens samhälle är att man inte vet vad Bibeln säger. Det finns en uppsjö av förståsigpåare som säger att deras Bibel inte vet om något förbud mot homosexuella handlingar, att deras Bibeln värnar om kärleken framför allt, och att var och en måste leva så som man upplever det bäst. De ställen i Bibeln som talar om underordning, om att hålla äkta säng obesmittad och att högakta det liv som Skaparen har gett oss, dem hoppar man över.

Fienderna till kristendomen har lyckats bra med att ta bort intresset för Bibeln. I kommunistdiktaturerna försökte man länge med förbud. I västerlandet har taktiken varit en annan: underminera tilltron till Bibeln genom bibelkritik och förakt för de bibliska värderingarna.

Andra regeln: Läs Bibeln som det står! ”Läs som det står, tro som det står, gör som det står och du ska få som det står!” I dag finns en klar tendens att omtolka och lägga in egna förutsättningar. En sådan är kärleksregeln, som läggs som ett filter ovanpå texten. Men vi måste då komma ihåg att Gud också är helig. Han kan inte fördra synden. Det glömmer man lätt i dag. Sedan ska man också läsa Bibeln naturligt: inte läsa in allegorier eller symbolspråk där det faktiskt talas klarspråk, precis som man ska läsa symboliskt där det framgår att det handlar om drömmar, syner. När Bibeln nämner exempel på hur kristna gör ska det inte uppfattas som påbud, om det inte uttryckligen står att det är påbud som gäller alla. Ex. 1 Kor 11 om hårets längd och huvuddukar.

Tredje regeln: Låt klara ställen kasta ljus över de dunkla! Ett annat uttryck: Skrift ska förklara Skrift. Läs Bibeln som man löser ett korsord. Bibeln har skrivits av många pennor, men har en enda författare: den helige Ande. När det gäller lärofrågor finns en luthersk regel, som säger att varje lära ska ha ett klart grundställe: sedes doctrinae.

Fjärde regeln: Låt huvudartikeln kasta ljus över de frågor som annars är svåra att förstå. Dvs. artikeln om rättfärdiggörelsen av nåd allena genom tron. Den regeln kan kasta ljus t.ex. över de svåra frågorna kring dagens Israel. Om man minns att det endast finns en väg till Gud, bara ett namn genom vilket vi kan bli frälsta, så klarnar mycket av det som annars är dunkelt.

2 Tim 3:

14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, 15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.


Till början | Tal, innehåll | Onos fatizon

16.11.2002 / Ola Österbacka