Domen och nåden

Inledning Bön: Himmelske Fader, kom och ge oss ett rätt allvar denna domsöndag, så att vi kan se vad din rättmätiga dom över oss betyder, och så att vi i tid flyr till dig och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Väck oss också till ett rätt ansvar för vår nästa, så att domens och nådens ord når honom redan här i tiden och inte som en förskräckelse på den sista dagen. Det senaste året har många debatter och spekulationer förts om Guds väsen och allmakt, och hur det skall gå med oss mänskor efter döden. Den finska präst som i en bok förnekat helvetets existens och Guds allmakt har i två repriser blivit frikänd av sin biskop och får fortsätta att predika en falsk frid åt oroliga själar, att allt nog går bra till sist, eftersom vi inte behöver räkna med någon dom. Dagens predikotext har ett annat besked: Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Matt. 13:47-50 Domen Vad ser Gud när han blickar ner över vårt land och våra grannländer i dag? Han ser familjunderhållningsprogram i teve som är fyllda av svordomar och fräckheter. Han ser smädelse av sin Son framme i Uppsala domkyrka, när Jesus framställs som homofil och transvestit. Han ser tonåringar som driver runt på gatorna för att söka tröst i narkotika. På dansplatser ser han tonåringar, t.o.m. barn, som är ute efter att skaffa sexuellt umgänge med första bästa för att vara likadana som sina kamrater. Han ser barn som slår ihjäl andra barn, för så har de lärt sig av sin barnvakt, videon, som deras föräldrar skaffat åt dem för att slippa ta ansvar för deras fritid. Han ser hatiska mänskor, som vill utrota andra på grund av deras hudfärg. Och vad ser han i våra hjärtan? Hos oss anständiga kristna, som förfasar oss över den brutala verkligheten omkring oss? Han ser själviska mänskor, som har nog om de själva har det gott, har god lön och fina kläder, äter och mår gott. Han ser vanekristna, som sätter sin ära i att gå i kyrkan eller i bönehuset, och ger sin lilla kollekt som hör till. Men han ser också de onda begären, som får dem att baktala sin kollega för att själv komma i bättre dager. Han ser lustarna, som får dem att i smyg titta på porrprogram i teve eller plocka fram häftiga sidor på Internet. Och han ser deras undanflykter att inte behöva avstå från invanda förmåner för att rädda andra som är i nöd, eller deras flykt undan en sådan bekännelse till Guds ord som skulle leda till att de blir förtalade och ensamma. Är det underligt om Gud besluter att straffa oss för allt detta? Är det inte märkligt, att han ännu nöjer sig med att utfärda varningar i form av naturkatastrofer, som ännu har hållits på långt avstånd från vårt land? När kommer vredens dag, som Bibelns profeter så klart talar om? Den dagen påminns vi om i dag. Och den dagen kan vara närmare än vi anar. Den skall komma som en tjuv. Man vet ju inte när en tjuv slår till. De tidens tecken, som Jesus undervisar oss om bl. a. i Matt. 24, och som Paulus räknar upp i 2 Tim. 3, är alla närvarande i dag. Ingenting av det som nämns som måste föregå domens dag kan vi ta som garanti för att domens dag är långt framåt i tiden. Var beredd! Vad skall du försvara dig med när du står inför Guds domstol? Inför den domstolen går det inte att bluffa. Det finns en skicklig åklagare: Djävulen. Han har minsann skaffat sig bevismaterial. Han har Lagboken till hands, och han kan visa på hur du varje dag och varje stund handlat fel. Vittnena som kallas fram är sannfärdiga. Dina tankar, ord och gärningar ligger som i en öppen bok och kan visas upp på en bildskärm inför allas ögon. Har du hållit måttet inför alla Guds bud, så att du kan säga: "Ja Herre, allt detta har jag hållit från min ungdom?" Skulle du vara så djärv, så drabbas du av orden: "Gå bort ifrån mig, du onda människa." För här gäller ingenting annat än fullkomlighet. Nåden Vem kan då bestå? Här finns bara en som kan träda fram som fullkomlig. Och han sitter själv som Domare. Det är han, som var till i gudsskepnad, men blev människa för att ta på sig vårt straff och för att ge oss sin helighet, sin oskuld, sin rättfärdighet. När Jesus sitter på sin tron då skall han dela människorna i två hopar. I vår text sägs att änglarna skall gå ut och skilja de onda från de goda, så som när man skiljer den goda fiskarna från de dåliga efter en fiskeresa. Hur vet änglarna vem som är god och ond? Är inte alla lika onda? Är det då månne så att det nu sker en rättegång, där änglarna efter att ha hört domarens utslag om vittnesmålen för var och en till sin rätta sida? Ska vi få en chans att försvara oss innan domen faller? Nej, det finns ingen tid för försvar då. Jesus skall direkt konstatera, vilka som går bort till evig eld och vilka som kommer in i hans eviga salighet. "Jag var hungrig och ni gav mig att äta", säger han. De som han talar till är frågande. När? Vem? "Det som ni har gjort för en av dessa minsta, det har ni gjort för mig." Det handlar om sådana gärningar, som inte har några namn. Det är handlingar som ingen har noterat i sin dagbok eller satt in i sin meritlista. De gärningarna flöt fram i de beredda gärningarnas flodfåra och den som gjorde dem förstod inte deras betydelse. Han hade tvärtom lidit över sin ofullkomlighet, sin slöhet och sina onda begär och ropat till Herren om förbarmande. Och Herren hade förbarmat sig. "Den som kommer till mig, honom kastar jag sannerligen inte ut." Här i livet har han levt på nåden, förtröstat på att han är döpt att tillhöra Jesus Kristus och om och om igen bett om förlåtelse för sina synder, och förundrat sig över att Jesus ännu har förbarmande och tar emot honom. På det sättet är han väl bekant med Jesus, och Jesus känner igen honom när han kallar samman alla människor, och det behövs ingen dom. Han ställer sig själv framför honom när åklagaren vill anklaga, och frågar: "Vem är den som vill fördöma? Vem vill anklaga Guds utvalda?" Och så hänvisar han till sitt blod som rann på korset, och som tog bort alla hans synder och gjorde honom ren och rättfärdig. Det går sämre med de andra, som samlade sina gärningar på sin fina meritlista. De plockar fram den fina listan: "Herre, Herre, har jag inte profeterat i ditt namn och i ditt namn gjort kraftgärningar? Och när såg jag dig hungrig och underlät att ge dig mat?" Men i omsorgen över sin meritlista har han inte kommit att tänka på att den kanske inte håller måttet. Han har varit så full av omtanke om sig själv att han inte känner Jesus på riktigt. Han har inte behövt Frälsaren, bara det fina föredömet och det högtidliga namnet. När han försöker hävda sin meritlista visar det sig att den är högst ofullkomlig. Domaren måste ge åklagaren rätt. Det är en som Jesus inte känner, och därmed har han ingen nytta av den rättfärdighetsdräkt som hade erbjudits åt honom, och som han kanske också hade provat men lagt av för att få ha sina egna kläder. Nu har vi två viktiga frågor framför oss: 1) Hur skall vi göra för att Jesus skall känna igen oss som sina egna på domens dag, så att vi undkommer den förskräckliga domen? 2) Vad ger Gud oss för uppgift så att vår nästa inte kommer inför domen och blir dömd till evig förtappelse? Den första frågan är redan besvarad: du som i det heliga dopet har fått Jesu egen rättfärdighet har där ett tecken på att du är hans egen, att du känns igen av honom och skall gå fri från domen. Håll dig till den, ta den inte av dig den dräkten! Låt inte djävulen föra dig bort genom villfarelse, världens frestelser och likgiltighet, utan håll dig tätt till Jesus genom att flitigt vara när honom i hans ord och hålla kontakt med honom i bön om beskydd och frälsning ur farorna i denna värld. Då behöver du inte ängslas. Jesus har lovat att ingen får rycka hans egna ur hans hand. Och om du har gått så långt bort i uppenbara synder och förnekelse att du inte ser någon räddning, så skall du se på hur Jesus tog sig an publikaner och horor, hur han förlät Petrus, efter att han hade förnekat honom, och hur han gjorde mördaren och förföljaren Paulus till sitt bästa redskap. Så länge nådens dag är här är det också frälsningens dag. Den andra frågan är också viktig: varje dag går många förbi oss, tiotals, kanske hundratals människor, som statistiskt sett är på väg mot helvetet. Jesus säger ju, att de flesta är på den breda vägen som leder till fördärvet. Vad kan du göra för dem? Är det inte så, kära vänner, att vi är alldeles otillåtligt lata att ta vara på varandra? Varför har vi inte större omsorg om vart våra närmaste, våra medmänniskor är på väg? Intalar vi oss att det inte angår oss? Vi har ett missionsfält runt om oss. I dag vill Herren höra av oss: "Se här är jag, sänd mig." Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans helige Ande må stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Till början | Tal, index | Onos fatizon