Några citat ur recensioner av
Vägen fram?
Lutherska väckelserörelser i uppbrott
Sändebudet nr 4/2001, Göran Stenlund:
I eller utanför folkkyrkan?
Under de senaste decennierna har alla de nordiska folkkyrkorna fattat beslut om och gått in för ordningar som man på konservativt lutherskt håll anser att strider mot Bibeln och den lutherska bekännelsen. Detta gäller inte minst beslutet att öppna prästämbetet också för kvinnor. Frågan blir då: Kan man trots detta kvarstå som medlem i sin folkkyrka, eller borde man utträda ur den?
- - -
I Vägen fram? medverkar sju författare. Niels Ove Vigilius och Mikkel Vigilius skriver om läget i Danmark, Ola Österbacka om Finland, Jan Bygstad om Norge samt Per Gustafsson, Gunner Jensen och Jan Nilsson om Sverige. Det som förenar alla de medverkande skribenterna är uppfattningen att vägen fram är vägen ut. Ut ur folkyrkan. Och i konsekvensens namn har flera av skribenterna själva tagit steget ut.Det är naturligt att författarnas utgångspunkt präglar bokens innehåll, som i huvudsak Iyfter fram de senaste årtiondenas oroande utveckling inom folkkyrkorna. Det är likaså naturligt att skribenterna utifrån sin ståndpunkt argumenterar för vägen ut och beskriver hur man på olika håll har försökt bygga upp alternativa församlingar och gudstjänstgemenskaper.
Mest nyanserade - och enligt min mening därför intressantast - är bokens inledande danska artiklar, som rättframt belyser också de svårigheter och problem som är förknippade med skribenternas egen ståndpunkt.
- - -
Pietisten nr 3/2001, Carl Henric Rehnström:
När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta?
Den frågan kan med rätta ställas inför våra nordiska folkkyrkor i dag. Under de senaste hundra åren har grundvalarna bokstavligen rivits upp. Med accelererande hastighet. Liberalteologi och modernism har brutit ner tilliten till Bibel och bekännelse. Frågan faller onekligen på plats: "Vad kan då den rättfärdige uträtta", i ett sådant sammanhang?
I mitten av 1970-talet deltog jag i en nordisk missionskonferens på Åh stiftsgård i Göteborgs stift. Representanter för de ledande nordiska missionsrörelserna var samlade där. Man dryftade bl.a. den svåra teologiska situationen i Kyrkornas Världsråd. Diskussionen böljade fram och tillbaka utan att några klara linjer kunde skönjas. Då reser sig Carl Fredrik Wislöff upp och säger klart och tydligt: "Dere må drage ut! Der finnes intet fast grunnlag at appelere til!" Denna appell, utifrån sanningsgrunden, glömmer jag aldrig.
"När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta?"
Detta är också den fråga som ligger bakom boken "Vägen fram? Lutherska väckelserörelser i uppbrott" under redaktion av Ola Österbacka, Vasa 2001.
Sju olika skribenter från de nordiska länderna har lämnat bidrag till boken. Vi får här hjälp till överblick och förståelse av en del av de nordiska väckelserörelsernas problematiska kamp med folkkyrkan.
- - -
Boken rekommenderas till läsning och eftertanke.
Kyrkpressen 23.5.2001, Joakim Förars
Väckelserörelser inför ett vägskäl
Hur skall den som på reformatoriskt vis håller Bibeln för den enda auktoriteten och inte kan acceptera annat än den av Kristus och apostlarna en gång för alla givna läran, reagera på att de kyrkor man utgör en del av släpper fram främmande läror?
Det har i regel varit en självklarhet inom väckelserörelserna, som stått för en konservativ syn, att man fortsätter som förr, håller fast vid sin linje, kritiskt följer utvecklingen och genom diskussion försöker styra kyrkan på rätt köl, så gott det går. Mycket talar dock för att vi idag lever i en brytningstid. Den s.k. kritiska solidariteten - vad denna än må vara - upplevs på många håll som ohållbar.
- - -
Vad man slås av är den öppenhet och önskan om dialog med sådana som företräder andra strategier. Författarna lutar åt nödvändigheten av ett utträde ur folkkyrkorna, även om flera av dem ännu tycks tveka. Man är medveten om de sekteristiska tendenser och den onödiga tvedräkt som i det förgångna präglat nya lutherska kyrkobildningar. Karakteristiskt för de nya församlingar som växer fram är att man aktivt vill distansera sig från dessa drag.
Biblicum 2/2001, Alvar Svensson:
- - -
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att boken är en intressant sammanställning av det gemensamma problem de lutherska väckelserörelserna har i kyrkofrågan. Den ger uttryck för det uppriktiga bekymmer som råder hos enskilda medlemmar i dessa sammanslutningar. Boken har ett frågetecken i sin titel och det är säkert inte en tillfällighet. Men vart leder vägen? Varför inte fortsätta med att utveckla de tio råd som ges på sidan 124?Tre av de punkterna är särskilt värdefulla:
- Studera flitigt din Bibel.
- Pröva alla läror och lärare.
- Uppsök rätta predikstolar.
Om Bibeln får avgöra vem som är en rätt lärare kommer inte folkkyrkorna att fyllas av väckelsens arvtagare. Det räcker knappast med en noggrann lägesrapport, eller en ingående analys av situationen, det måste också ges klara råd vid ett så ytterst allvarligt tillstånd. Det måste finnas ett andligt hem för de unga människor som lever i "andlig exil". Finns det inget hem för "flyktingarna" då måste man i likhet med fäderna bygga ett!
Fler citat följer ...
