Sauls offer - och vårt

Reflexioner med anledning av 1 Sam 15, Ola Österbacka, juni 1997.
Något bearbetat 1998.

Avsnitt 1

Kung Saul hade råkat i ett dilemma. Samuel ställde honom till svars: - Vad är det för ett läte av får som ljuder i mina öron? Varför skulle Saul inte få ta undan de finaste fåren och oxarna, så att de inte bara hamnade till slakt som det andra av amalekiternas boskap? Varför måste allt förstöras? Det var ju inte klokt, det kunde ju användas. Det var en förmögenhet. Men Samuel hade ju sagt så. Och Samuel var Guds profet. Han var inte att leka med, för det som han sade brukade slå in. Han fick alltid rätt. Nu gäller det att svara klokt. Jovisst, nu har jag det, tänkte Saul. Det är ju viktigt att tacka Gud när man vunnit en stor seger. Då brukar vi offra. - Folket skonade det bästa av fåren och fäkreaturen för att offra det åt Herren, din Gud. Men det övriga har vi gett till spillo. Men Samuel är inte lätt att lura. Nu talar han visst allvar. Han stramar upp sig så där otrevligt. - Stanna upp, så vill jag förkunna för dig var Herren har sagt till mig i natt. Se, fastän du var obetydlig i dina egna ögon, har du blivit ett huvud för Israels stammar, ty Herren smorde dig till kung över Israel. Och Herren sände dig iväg och sade: "Gå och tillspilloge amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, tills du har tillintetgjort dem." Varför har du då inte hört Herrens röst utan kastat dig över bytet och gjort vad ont är i Herrens ögon? Saul känner en isande kyla i ryggen. Nu gäller det att vara smart, annars är allt ute. - Jag har ju hört Herrens röst och gått den väg på vilken Herren har sänt mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks kung, och gett Amalek till spillo. Men folket tog av bytet får och fäkreatur, det bästa av det tillspillogivna, för att offra det åt Herren, din Gud. Det måste han gå på. Han får ge folket skulden för det att han inte hade lytt bokstavligen. Varför skulle nu det vara så farligt att ta undan lite, och särskilt om man vill offra det åt Gud? Det handlar ju verkligen om småsaker. Och egentligen vittnar det om en stor kärlek till Gud, att man vill offra det bästa åt honom fast ingen sagt det. Att han också skonade kungen, det är självklart. En kung är ändå en kollega. Det kan löna sig att visa honom barmhärtighet. - Menar du att Herren har samma behag till brännoffer och slaktoffer som till att man hör Herrens röst? Nej, lydnad är bättre än offer, och hörsamhet bättre än det feta av vädurar. Ty motsträvighet är trolldomssynd, och motspänstighet är avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han förkastat dig, och du skall inte längre vara kung. Det var en galen profet. Nu är det väl bara att spela med, tänker Saul. Det blir väl att dra den vanliga liturgin. Annars kan man ju missa höjdpunkten, när han, Israels kung, tillsammans med Samuel går fram till offerplatsen inför allt folket för att tända offret. - Jag har syndat därmed att jag har överträtt Herrens befallning och handlat emot dina ord. Ty jag fruktade för folket och lyssnade till deras ord. Men förlåt mig nu min synd, och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe Herren. Samuels svar slog till Saul, så att han liksom sjönk ner i en dimma. - Jag vänder inte tillbaka med dig. Ty då du har förkastat Herrens ord, har Herren också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung i Israel. Nästa avsnitt