Sändebudet 10/1996, Ola Österbacka
Martin Luther börjar sin Lilla katekes med Guds tio bud. Efter själva budorden, som är hämtade ur 2 Mosebok 20, ger han en förklaring till vart och ett av buden. Som en sammanfattning citerar han de ord, som i 2 Mos 20:5&endash;6 finns i anslutning till det s. k. bildförbudet:
Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.
Det är viktiga ord som Luther förmedlar till oss. Gud menar allvar med sina bud. Han har tänkt ut en väg som han vill att vi skall gå, och det är livsviktigt att vi följer den vägen.
Är buden då inte riktade till Israels folk? Det var ju Mose som förmedlade lagen till sitt folk. Gäller de alls oss längre?
Luther skilde mellan sådana lagbestämmelser, som hade en förberedande funktion och som därför gällde endast Israels folk, och sådana som är evigt gällande för alla människor.
Till de förra hörde politiska lagar, som t. ex. ekonomiska lagar om trälar, fastighet och återbetalning av skuld samt strafflagar om våldshandlingar och stöld. Dit hörde också ceremoniallagarna, som gällde offer, reningar, olika slag av ren och oren mat samt föreskrifter om gudstjänst och fester. Sådana lagar har i Nya testamentet förklarats vara skuggbilder av Kristus, och de behövs inte mera när Han själv, verkligheten, har kommit och uppfyllt dem alla. Läs Kol. 2:16&endash;17!
Till den senare gruppen hör morallagen. Den är inskriven i människornas hjärtan från skapelsen och kan inte mista sin kraft. Den handlar om relationen till Gud och vår medmänniska och i motsats till ceremoniallagarna förstärktes de av Jesus, inte minst i bergspredikan. Läs Matt 5:17&endash;20 och Matt 22:36&endash;40!
När Martin Luther formulerade de tio budorden lät han Jesu och apostlarnas undervisning förklara vad som kunde lämnas bort från den långa framställningen i 2 Mos 20. Han kunde exempelvis utelämna utsagorna om arbetet på sabbaten, som var en yttre föreskrift, medan han lyfte fram helgandet av Guds ord som det väsentliga. För att riktigt förstå detta behöver vi en djupgående insikt i Bibelns undervisning.
Vi brukar i pedagogiskt syfte tala om att lagen har tre bruk, eller användningsområden.
1. Lagens första bruk kan vi jämföra med en tygel, som vi sätter på hästen för att kunna styra den. Lagen som tygel hindrar oss från att göra yttre, grova synder, eftersom den hotar oss med straff om vi överträder lagen. Jämför med böterna, som polisen kan skriva ut om vi kör för fort!
2. Lagens andra bruk är som en spegel, som vi ser oss själva i. När David hade begått sin svåra synd med Batseba och mördat hennes man, kom profeten Natan till honom med ett rättsfall, som David löste genom att döma brottslingen till döden. Då vände Natan liksom en spegel mot David och sade: "Du är den mannen!" I lagens spegel ser vi vår synd och vänder oss i ånger och förkrosselse till Jesus för att få förlåtelse. Därför säger vi, att lagen driver oss till Kristus.
3. Lagens tredje bruk är som en regel, som vi behöver för att kunna hålla oss till Guds goda vilja. Den gäller enbart de kristna, som har fötts på nytt till ett liv i gemenskap med Jesus och som därför har en önskan att kunna leva rätt och följa Guds goda vilja. Också en kristen har kvar sin syndiga natur, som behöver dödas av lagen.
Lagen talar om vad vi skall göra men ger oss ingen kraft att göra det. För att kunna ha frimodighet inför lagens krav behöver vi evangelium, som talar om vad Gud gjort för oss och ännu gör för oss. Där finns kraften, som kan upprätta den som slås ner av lagen, och som kan hjälpa oss att följa Guds bud.
Artikelmeny | Logosmappen