Ola Österbacka
Publicerad i Sändebudet med Ungdomsvännen 18/1974

Bibeltrohet kan deklareras. Väl är det om man gör det. Det är tyvärr mycket sällsynt i vår tid med sådana deklarationer. Man kan inte heller mera anse det vara något självklart med bibeltrohet, såsom t.ex. under reformationstiden.

Numera är "bibeltrogen" något av ett skällsord. Men det är ingenting att vara bekymrad för. Det enkla talet om korset har alltid varit en dårskap. "För Herrens ord vi ej må skämmas."

Men ändå är det relativt lätt att deklarera bibeltrohet jämfört med att vara bibeltrogen i praktiken. Visst är det bra att våga stå bakom en bibeltrogen bekännelse fastän den möts med hån, men vågar vi verkligen dra konsekvenserna av vår bibeltrohet?

Frågan kan tyckas underlig. Det är väl fråga om att tro att Bibeln är Guds ord. Visst är det så. Men det är också något mera. Inte så att vi skulle lägga något till Guds ord, utan så att Guds ord vill få undervisa oss i alla stycken, så att vi är villiga att följa det vart än det bär.

Det är inte lätt att vara trogen mot sin Bibel då den kräver att vi skall avhålla oss från att lyssna till falska lärare och församlingen inbjuder till möten där sådana predikar. Kanske ännu svårare är det att nödgas påpeka för en mycket god vän att djävulens ande verkar i honom, då han i strid med Guds ord vill försöka få en med till dylika samlingar. Det är svårt att anklaga sin broder för att vara en falsk lärare. Det var säkert svårt för Jesus att säga till Petrus, den lärjunge han skulle bygga sin församling på: "Gå bort, Satan!"

Det är svårt att ta avstånd från alla goda vänners uppfattning och i deras ögon verka som fanatiker. Luther erkände: "Det är svårt att tvingas avsöndra sig från så många människors mening och kallas schismatiker." Det är ingalunda någon enkel sak att stå fast vid sin övertygelse om man får biskop, domkapitel, prästerskap emot sig och blir hånad i tidningspressen. Det är svårt att förbli vid Guds ord när det kräver att vi skall företa oss något som kan få oss att mista vårt arbete, eller när det vi arbetar för kan mista ett viktigt ekonomiskt stöd. Det är mycket lättare att ta världen till hjälp än att lita på Guds ord.

Men är det verkligen så, att Gud skulle kräva sådant? Ja, det behöver vi inte sväva i okunnighet om. Jesus sade: "Jag har inte kommit för att sända frid, utan svärd. Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att sonen sätter sig upp mot sin fader, och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder, och envar får sitt eget husfolk till fiender." (Matt. 10:34-36)

Men nu skall vi väl inte söka en sådan strid? Nej, ingalunda. Men behöver vi söka den? "I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull", säger Jesus (Matt. 10:22). Djävulen sörjer nog för striden, om vi bara håller oss till Gud och hans ord. Blir det lätt och behagligt, och vi får medhåll från alla håll, då har vi att se upp. Då måste vi fråga oss, om vi är så bra överens med djävulen, att han inte längre behöver ansätta oss.

Det hör till djävulens skickliga taktik, att han med hjälp av misstolkade bibelcitat vill föra oss vilse. Det försökte han med redan då han frestade Jesus. Han försökte leda honom i högmod och få honom att använda sig av en för lätt väg. Men av Jesus får vi lära oss hur vi skall bemöta frestaren. Han tillbakavisar honom med Skriften, så att det blir klart att djävulen misstolkat sina citat.

Djävulen använder samma strategi också i dag. Han visar på Bibelns maningar till enhet i tron och till kärleken. Han säger, att vi kristna skall vara eniga och inte döma dem som tänker annorlunda. Vi skall t.o.m. försöka lära oss av dem som har en annan tro. Han får oss att tro, att det är bibliskt att slå sig ihop med andra samfund, för hur kan vi nu veta, att just vi har rätt? Men när man kommer till det att Bibeln skarpt fördömer också den minsta villfarelse, och förbjuder oss att ha umgänge med dem som lär annorlunda, då vill man inte vara med längre. Då har djävulen genom sin farliga bundsförvant i oss, vårt kött och vårt förnuft, fått oss att ta avsteg från Bibeln.

När vi ställs inför utsikten att mista vår vänkrets eller att stöta oss med våra överordnade, om vi följer Bibeln, då kommer också djävulen och letar upp bibelställen. Och så försöker han visa på, hur mycket rikare verksamhetsformer vi har möjlighet till bara vi inte är så "fanatiska". Och så bygger vi hellre vårt liv och vår verksamhet på djävulens löften än på Guds ords rika löften.

Det är en allvarlig sjukdom i våra församlingar, att undervisningen i Guds ord gått så tillbaka att man snart inte mera vet vad som står i Guds ord. Därför kan man inte heller pröva allt inför Guds ord, utan sväljer allt utan kritik. Kommer någon sen och visar Bibelns utsagor, så verkar det främmande, ja rentav stötande. Det är oerhört viktigt, att vi ofta läser Bibeln, och inte hoppar över det som kan bli obehagligt, utan ser efter vad som verkligen står och låter Ordet allena bestämma vårt handlingssätt Vår princip borde vara, att i alla situationer se enbart till Bibelns utsagor och inte snegla åt något annat håll, vare sig mot våra inflytelserika vänner, våra mänskliga auktoriteter, vårt förnuft eller vår känsla.

Vi har alla orsak att be om förlåtelse för vår försumlighet. Och till all lycka säger Ordet, att förlåtelsen inte beror av vår framgång och insikt. Må vi också be om klarsyn, så att vi skulle kunna genomskåda djävulens angrepp och så bevaras vid tro och en gång från denna vacklande värld få komma hem, där inga strider mera finns.

För Herrens ord vi ej må skämmas,
dess kraft är Guds och icke vår.
Om otrons vågor skola hämmas,
om botas skola Sions sår,
vi måste bringa ordet ut
från folk till folk till tidens slut.

(SH 139)