Det
är upplagt för en dragkamp om Bibeln i de svenska
församlingarna. Kyrkomötet i Finlands
evangelisk-lutherska kyrka skall inom kort ta ställning
till ett förslag om att godkänna Bibel 2000
för bruk i gudstjänsterna - ett förslag som
man ännu inte har sett. Denna omtalade nya
översättning utkommer till första advent, men
har redan utropats till årets bok. För
ett knappt år sedan utkom en annan
bibelöversättning: Svenska Folkbibeln (SFB). Den
har tillkommit för att många kristna varit oroade
över att Bibel 2000 inte kommer att vara trogen
grundtexten, utan att den präglas av bibelkritik.
Bibelkommissionen
(BK) har arbetat i nära 30 år med Bibel 2000, om
man räknar in arbetet med Nya testamentet, som utkom
1981. BK representerar det statliga kulturdepartementet i
Sverige och har fått rikliga statsmedel för sitt
arbete. Den nya Bibeln kommer även att innehålla
de apokryfiska böckerna. De har sedan reformationstiden
inte ingått i den svenska Bibeln, däremot nog i
de katolska biblarna. Den nu aktuella utgåvan
innehåller dock inte den omfattande notapparat, som
skall utkomma i en fullständigare version om ett par
år. Redan
när BK utgav Nya testamentet i nyöversättning
(NT-81), svallade debattens vågor. Framför allt
var det en del fotnoter och förklaringar i
referensdelen som väckte protester. År 1983
bildades därför en stiftelse, vilken senare fick
namnet Stiftelsen Svenska Folkbibeln, för att arbeta
med en egen översättning utifrån en kristen,
bibeltrogen utgångspunkt. I samarbete med
bibelforskningsinstitutionen Biblicum utgavs Nya testamentet
i nyöversättning år 1996. Den helbibel som
utkom i fjol (SFB 98) innehåller även Gamla
testamentet, som delvis är en revision av kyrkobibeln
från 1917 och delvis är en
nyöversättning. Docent
Seth Erlandsson har som huvudöversättare för
SFB 98 gett ut en bok, "Hur skall Bibeln
översättas?", där han tar upp principerna
för bibelöversättning och redovisar för
en del skillnader i översättning mellan de
båda utgåvorna. Han har inte kunnat
jämföra allt, utan har endast haft tillgång
till vissa provutgåvor, och har dessutom fått
tillgång till en del noter. De jämförelser
som finns är mycket talande och visar att det finns fog
för den rädsla som framkommit. Den
stora skillnaden i synsätt mellan BK och SFB ligger i
frågeställningen om Gud kan ha medverkat till
Bibelns tillkomst på något övernaturligt
sätt. För kristna genom tiderna har det varit
självklart att tro Bibeln vara Guds ord. Den är en
helig skrift, och därmed av en annan dignitet än
vanlig mänsklig litteratur. För
BK är det däremot en självklar
utgångspunkt att man bedömer den bibliska
grundtexten utifrån samma kriterier som vilket
dokument som helst. Man jämför med annat material
från motsvarande tid och är skeptiska till
utsagor som inte kan verifieras med hjälp av andra
källor. Framför allt tror man inte att profeterna
kan ha fått uppenbarelser om vad som skall ske
långt i framtiden. Därmed står man
inför stora problem, eftersom Bibeln själv
gör anspråk på att ha en unik
tillkomsthistoria. Många gånger sägs att
profeterna såg det som skulle ske i framtiden. Ofta
används uttryck som att Herrens ord kom till
dem. En
följd av BK:s förutsättningar är att
många psaltarpsalmer, som tidigare allmänt
ansetts vara förutsägelser om Jesus, nu omtolkas
till att gälla samtida personer och företeelser.
Man kan helt enkelt inte acceptera att texterna skulle vara
profetior om framtiden. Detta framkommer till exempel i
förutsägelserna om Jesu övernaturliga
födelse (Jes 7:14), där Matteus citerar ordagrant:
"Se, jungfrun skall bli havande" (Matt 1:23), medan BK
översätter: "Den unga kvinnan är havande". I
en not skriver BK att profetian gäller en giftasvuxen
kvinna, gift eller ogift, men att det är omstritt om
profeten syftar på någon särskild
kvinna. Redan
i en not till Matt 1:23 i NT-81 framlägger BK sin
ståndpunkt. Man drar sig inte för att direkt
gå emot Nya testamentet, som klart framställer
Jesaja-profetian som en förutsägelse om Jesu
födelse. För den kristna kyrkan har det alltid
varit en omistlig sanning, att Jesus är född av en
jungfru, utan medverkan av någon man. Erlandsson
påvisar hur många texter, till exempel i Jesaja,
förvanskats utifrån antaganden att grundtexten
är skadad. Han räknar upp hela 18 verser i fem
kapitel (kapitlen 40-44) som har ändrats av denna
orsak. I avsnittet Jes 23-38 har ett tiotal verser eller
delar av verser hoppats över utan någon annan
orsak än att BK inte kan omfatta de tankar som
framställs där. Detta är ett synnerligen
skrämmande avslöjande och är inte
värdigt en kommission som har deklarerat höga
anspråk på texttrohet och
vetenskaplighet. Exempelvis
har avsnitt ur det gammaltestamentliga julevangeliet,
från Jesajas nionde kapitel, rekonstruerats fritt. BK
anger som förklaring endast att grundtextens
innebörd är osäker. Erlandsson går
igenom grundtextens betydelse och påvisar, att den
inte alls är osäker, om man inte betvivlar den
gudomliga uppenbarelsen. För
den kristna tron är det särskilt allvarligt
när BK förnekar att Jesaja 53 handlar om Jesu
ställföreträdande lidande. Man uppger att
avsnittet är mycket svårtolkat, att texten
sannolikt ställvis är skadad och att
översättningen är osäker. Herrens
lidande tjänare har med stöd av Nya testamentets
klara utsagor genom tiderna självklart setts som
Frälsaren, men BK tror att han förebildar Israel
eller en grupp inom folket. Enligt en annan tolkning är
tjänaren en person, till exempel profeten själv
eller en kung. Detta är gammal, välkänd
bibelkritisk skåpmat, säger Erlandsson, och
jämför med sin egen kristologiska
översättning. Ett
redan mycket omdiskuterat ställe är den andra
versen i skapelseberättelsen, som BK
översätter: "Och en gudsvind svepte fram över
vattnet." SFB översätter som de flesta andra
översättningar: "Och Guds Ande svävade
över vattnet." Varifrån
har BK fått denna vind? Uppenbart är att man har
jämfört med andra kulturers skapelsemyter,
där kaosmakterna spelar en central roll. Erlandsson
påvisar att det är omöjligt att få in
tolkningen "svepte fram" av det hebreiska verbet
ifråga. Det har man tvingats till helt enkelt för
att det inte går att låta en vind sväva,
och man vill inte ha Anden med i skapelsen. Det är
onaturligt att tala om en gudsvind. Erlandsson
argumenterar mot tanken att det finns två
skapelseberättelser, vilka möts i 1 Mos 2:4. Han
visar på textens uppbyggnad och till den systematiska
uppbyggnaden med tio "toledóth",
fortsättningshistorier, som gör fokuseringen
på människan i det andra kapitlet mycket
naturlig. BK
anför även gamla källsöndringsteorier i
noter till syndaflodsberättelsen. Tvärtemot dem
visar Erlandsson att texten utgör en förunderlig
komposition, men en så kallad kiastisk uppbyggnad (av
typen a-b-c-b-a). Det samma gäller också den
nämnda versen 2:4. En
synnerligen central vers för bibeltroende kristna
är protoevangeliet, 1 Mos 3.15, där Gud bestraffar
ormen och omtalar den kommande Frälsaren. I SFB:s
översättning lyder versen: "Jag skall sätta
fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och
hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall
hugga honom i hälen." BK
har neutraliserat profetian mot den grammatiska
ordalydelsen: "Jag skall väcka fiendskap mellan dig och
kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa
på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen."
Man har alltså helt avlägsnat möjligheten
att se profetian om Kristus i texten. Ytterligare
finns ett antal jämförelser från
Ordspråksboken. Avslutningsvis
konstaterar Erlandsson att BK har vägrat acceptera
översättningsföremålets egna villkor
och därmed automatiskt hamnat in i
bortförklaringar av själva texten. Man måste
då antingen hoppa över stället eller
rekonstruera en ny text som passar in, utan stöd i
någon handskrift. Detta avser inte de ställen
där man utifrån en eller flera handskrifter
sakligt kan diskutera vilken översättning som
bäst motsvarar grundtexten. Erlandsson
kommer att besöka Vasa i början av december
för att föreläsa om
bibelöversättningsarbetet. Det sker just vid den
tiden när Bibel 2000 lanseras.
10.11.1999
Kan
Gud stå bakom Bibeln?
Grundtexten
görs om
Anden
blir en vind