Hur skall Bibeln översättas?

Det är upplagt för en dragkamp om Bibeln i de svenska församlingarna. Kyrkomötet i Finlands evangelisk-lutherska kyrka skall inom kort ta ställning till ett förslag om att godkänna Bibel 2000 för bruk i gudstjänsterna - ett förslag som man ännu inte har sett. Denna omtalade nya översättning utkommer till första advent, men har redan utropats till årets bok. För ett knappt år sedan utkom en annan bibelöversättning: Svenska Folkbibeln (SFB). Den har tillkommit för att många kristna varit oroade över att Bibel 2000 inte kommer att vara trogen grundtexten, utan att den präglas av bibelkritik. Bibelkommissionen (BK) har arbetat i nära 30 år med Bibel 2000, om man räknar in arbetet med Nya testamentet, som utkom 1981. BK representerar det statliga kulturdepartementet i Sverige och har fått rikliga statsmedel för sitt arbete. Den nya Bibeln kommer även att innehålla de apokryfiska böckerna. De har sedan reformationstiden inte ingått i den svenska Bibeln, däremot nog i de katolska biblarna. Den nu aktuella utgåvan innehåller dock inte den omfattande notapparat, som skall utkomma i en fullständigare version om ett par år. Redan när BK utgav Nya testamentet i nyöversättning (NT-81), svallade debattens vågor. Framför allt var det en del fotnoter och förklaringar i referensdelen som väckte protester. År 1983 bildades därför en stiftelse, vilken senare fick namnet Stiftelsen Svenska Folkbibeln, för att arbeta med en egen översättning utifrån en kristen, bibeltrogen utgångspunkt. I samarbete med bibelforskningsinstitutionen Biblicum utgavs Nya testamentet i nyöversättning år 1996. Den helbibel som utkom i fjol (SFB 98) innehåller även Gamla testamentet, som delvis är en revision av kyrkobibeln från 1917 och delvis är en nyöversättning. Docent Seth Erlandsson har som huvudöversättare för SFB 98 gett ut en bok, "Hur skall Bibeln översättas?", där han tar upp principerna för bibelöversättning och redovisar för en del skillnader i översättning mellan de båda utgåvorna. Han har inte kunnat jämföra allt, utan har endast haft tillgång till vissa provutgåvor, och har dessutom fått tillgång till en del noter. De jämförelser som finns är mycket talande och visar att det finns fog för den rädsla som framkommit.   Kan Gud stå bakom Bibeln? Den stora skillnaden i synsätt mellan BK och SFB ligger i frågeställningen om Gud kan ha medverkat till Bibelns tillkomst på något övernaturligt sätt. För kristna genom tiderna har det varit självklart att tro Bibeln vara Guds ord. Den är en helig skrift, och därmed av en annan dignitet än vanlig mänsklig litteratur. För BK är det däremot en självklar utgångspunkt att man bedömer den bibliska grundtexten utifrån samma kriterier som vilket dokument som helst. Man jämför med annat material från motsvarande tid och är skeptiska till utsagor som inte kan verifieras med hjälp av andra källor. Framför allt tror man inte att profeterna kan ha fått uppenbarelser om vad som skall ske långt i framtiden. Därmed står man inför stora problem, eftersom Bibeln själv gör anspråk på att ha en unik tillkomsthistoria. Många gånger sägs att profeterna såg det som skulle ske i framtiden. Ofta används uttryck som att Herrens ord kom till dem. En följd av BK:s förutsättningar är att många psaltarpsalmer, som tidigare allmänt ansetts vara förutsägelser om Jesus, nu omtolkas till att gälla samtida personer och företeelser. Man kan helt enkelt inte acceptera att texterna skulle vara profetior om framtiden. Detta framkommer till exempel i förutsägelserna om Jesu övernaturliga födelse (Jes 7:14), där Matteus citerar ordagrant: "Se, jungfrun skall bli havande" (Matt 1:23), medan BK översätter: "Den unga kvinnan är havande". I en not skriver BK att profetian gäller en giftasvuxen kvinna, gift eller ogift, men att det är omstritt om profeten syftar på någon särskild kvinna. Redan i en not till Matt 1:23 i NT-81 framlägger BK sin ståndpunkt. Man drar sig inte för att direkt gå emot Nya testamentet, som klart framställer Jesaja-profetian som en förutsägelse om Jesu födelse. För den kristna kyrkan har det alltid varit en omistlig sanning, att Jesus är född av en jungfru, utan medverkan av någon man.   Grundtexten görs om Erlandsson påvisar hur många texter, till exempel i Jesaja, förvanskats utifrån antaganden att grundtexten är skadad. Han räknar upp hela 18 verser i fem kapitel (kapitlen 40-44) som har ändrats av denna orsak. I avsnittet Jes 23-38 har ett tiotal verser eller delar av verser hoppats över utan någon annan orsak än att BK inte kan omfatta de tankar som framställs där. Detta är ett synnerligen skrämmande avslöjande och är inte värdigt en kommission som har deklarerat höga anspråk på texttrohet och vetenskaplighet. Exempelvis har avsnitt ur det gammaltestamentliga julevangeliet, från Jesajas nionde kapitel, rekonstruerats fritt. BK anger som förklaring endast att grundtextens innebörd är osäker. Erlandsson går igenom grundtextens betydelse och påvisar, att den inte alls är osäker, om man inte betvivlar den gudomliga uppenbarelsen. För den kristna tron är det särskilt allvarligt när BK förnekar att Jesaja 53 handlar om Jesu ställföreträdande lidande. Man uppger att avsnittet är mycket svårtolkat, att texten sannolikt ställvis är skadad och att översättningen är osäker. Herrens lidande tjänare har med stöd av Nya testamentets klara utsagor genom tiderna självklart setts som Frälsaren, men BK tror att han förebildar Israel eller en grupp inom folket. Enligt en annan tolkning är tjänaren en person, till exempel profeten själv eller en kung. Detta är gammal, välkänd bibelkritisk skåpmat, säger Erlandsson, och jämför med sin egen kristologiska översättning.   Anden blir en vind Ett redan mycket omdiskuterat ställe är den andra versen i skapelseberättelsen, som BK översätter: "Och en gudsvind svepte fram över vattnet." SFB översätter som de flesta andra översättningar: "Och Guds Ande svävade över vattnet." Varifrån har BK fått denna vind? Uppenbart är att man har jämfört med andra kulturers skapelsemyter, där kaosmakterna spelar en central roll. Erlandsson påvisar att det är omöjligt att få in tolkningen "svepte fram" av det hebreiska verbet ifråga. Det har man tvingats till helt enkelt för att det inte går att låta en vind sväva, och man vill inte ha Anden med i skapelsen. Det är onaturligt att tala om en gudsvind. Erlandsson argumenterar mot tanken att det finns två skapelseberättelser, vilka möts i 1 Mos 2:4. Han visar på textens uppbyggnad och till den systematiska uppbyggnaden med tio "toledóth", fortsättningshistorier, som gör fokuseringen på människan i det andra kapitlet mycket naturlig. BK anför även gamla källsöndringsteorier i noter till syndaflodsberättelsen. Tvärtemot dem visar Erlandsson att texten utgör en förunderlig komposition, men en så kallad kiastisk uppbyggnad (av typen a-b-c-b-a). Det samma gäller också den nämnda versen 2:4. En synnerligen central vers för bibeltroende kristna är protoevangeliet, 1 Mos 3.15, där Gud bestraffar ormen och omtalar den kommande Frälsaren. I SFB:s översättning lyder versen: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." BK har neutraliserat profetian mot den grammatiska ordalydelsen: "Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen." Man har alltså helt avlägsnat möjligheten att se profetian om Kristus i texten. Ytterligare finns ett antal jämförelser från Ordspråksboken.   Avslutningsvis konstaterar Erlandsson att BK har vägrat acceptera översättningsföremålets egna villkor och därmed automatiskt hamnat in i bortförklaringar av själva texten. Man måste då antingen hoppa över stället eller rekonstruera en ny text som passar in, utan stöd i någon handskrift. Detta avser inte de ställen där man utifrån en eller flera handskrifter sakligt kan diskutera vilken översättning som bäst motsvarar grundtexten. Erlandsson kommer att besöka Vasa i början av december för att föreläsa om bibelöversättningsarbetet. Det sker just vid den tiden när Bibel 2000 lanseras.

Artikelmeny | Logosmappen 10.11.1999