Sändebudet 2/1997, Ola Österbacka
När vi i Gamla testamentet läser om sabbaten, får vi den uppfattningen att det tredje budet främst gäller yttre bestämmelser om vad man inte får göra på den dagen. I det sammanhang där buden först ges åt Israels folk, enligt 2 Mos 20:8&endash;11, finns det en längre skrivning:
Sex dagar skall du arbeta och utföra alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra någon syssla. &endash; Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt vad som är i dem, men han vilade på den sjunde dagen. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.
Sabbaten börjar enligt judisk sed på fredag kväll vid solnedgången och slutar på lördag kväll samma tid. Sabbaten har med tiden omgärdats av en massa detaljerade bestämmelser, vilket Nya testamentet omvittnar i berättelserna om Jesus och de skriftlärda.
Martin Luthers förklaring verkar kanske överraskande mot denna bakgrund:
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det.
Luther nämner inte med ett ord vilka sysslor som är tillåtna på söndagen. Det har två orsaker.
För det första firar vi inte sabbaten i den kristna kyrkan. Den hörde till de yttre regler som var skuggbilder av Kristus (Kol 2:16-17) och som skulle gälla som uppfostrare tills Kristus kom. Bestämmelserna om de andra judiska högtiderna, såsom reningar, offer samt ren och oren mat, hör till samma kategori. Genom undervisningen av Jesus och apostlarna får vi klara besked om varför de inte längre gäller efter Jesu död och uppståndelse. Jesus förklarade ju all mat för ren (Mark 7:19) och Petrus fick en handgriplig undervisning om varför det inte längre finns någon skiljemur mellan judar och hedningar (Apg 10:9-16, 28).
De första hednakristna hade ingen möjlighet att vara lediga på judarnas sabbat. De hade sitt dagliga arbete veckan igenom. Bara judarna hade tilldelats privilegiet att fira sin sabbat. De kristna började därför fira gudstjänst tidigt på söndag morgon, Herrens dag, till minne av Jesu uppståndelse. Det var först på 300-talet när kejsar Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion som söndagen blev allmän vilodag.
För det andra består vår kristendom inte i första hand i att göra vissa saker eller att underlåta andra. Vår kristna tro utgår från Guds ord. Den berättar om att Gud har gjort allt som kan göras för vår frälsning och att vi i tro får vila i denna frälsning. Jesu frälsningsverk är vår sabbat.
När vi därför frågar vad vi skall fästa vår uppmärksamhet på inför det tredje budet blir svaret inte att granska våra egna sysslor, utan att vi skall sätta Guds ord i centrum och helga det. Då kommer söndagens gudstjänst i blickpunkten. Där förkunnas Guds ord och där får vi bekänna våra synder och delta i lovsången för Guds underbara gärningar.
Till helgandet av vilodagen hör alltså en tacksamhet för att vi fått söndagen som en möjlighet att höra Guds ord och dela gemenskapen med kristna vänner. Den möjligheten behöver vi utnyttja, framför allt för att vi lever i en så farlig värld att vi behöver använda alla de försvarsvapen Gud har gett oss för att vi skall kunna hålla stånd mot djävulens angrepp. Att helga Guds ord betyder också att avstånd från allt som strider mot det, alltså falsk lära och falsk gudstjänst.
Visst är det något osunt när söndagen börjar användas som en vardag. Att också samhället släpper efter på det skydd för människorna som t. ex. lagen om butikernas öppethållning innebär visar att man inte längre bryr sig om Guds ord och bud. Vi är kanske på väg tillbaka till den situation som rådde i kyrkan före Konstantin. Frågan är om vi kristna förstår att slå vakt om Guds helighet på samma sätt som då &endash; eller vågar göra det.
Det ligger också en smygande fara i att ha så många sysselsättningar att det inte mera blir tid över för Guds ord. Den faran finns varje dag, inte bara på söndagen. Är du medskyldig till att kunskaperna om Bibeln och vår lutherska bekännelse så radikalt avtar i dag? Låt i så fall din söndag bli ett tillfälle att reparera skadan!
En viktig regel ger Jesus oss i bergspredikan: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla er" (Matt 6:33).
Artikelmeny | Logosmappen