Predikan vid julmorgonens gudstjänst 25.12.2003 (förkortad)
Föreningen Logos i Österbotten rf; Korsholms dagcenter
Jes 9:6
Bakgrund
Jesaja profeterar under flera decennier från ca 740 f. Kr. fram till 680-talet. Under 700-talet hotades de båda rikena av Assyrien, och Nordriket erövrades under Salmanassar V år 723 f.Kr. Då skövlades det som senare kallas Galileen och Samarien, Sebulons och Naftalis land, och folket fördes bort till andra länder. I stället fördes andra folk till Samarien, som delvis övertog israelernas religion.
En vändpunkt i Jesajas bok är år 701 f. Kr., då Sanherib hotar Jerusalem.Då regerar kung Hiskia i Juda. De historiska kapitlen 36–39 beskriver denna dramatiska tid, då ett under inträffade och en ängel slog assyriernas här så att de drog sig bort. Efter detta kommer sedan Jesajas trösteprofetior, där bl.a. det 53:e kapitlet om Herrens lidande tjänare ingår.
9:1 gör en åtskillnad mellan ”gången tid” och ”kommande dagar”. Den gångna tiden är det gamla förbundets tid, då trakterna kring Gennesarets sjö drabbas så hårt av den assyriske kungens härjningar. Men under de kommande dagarna ska de få se glädje, då barnet blir fött. Det är detta folk, som vandrar i mörkret, och som inte har sett någon stor glädje, som ska glädjas och bli talrikt. Det folket ska möta Fridsfursten som ska ta bort deras synder och skaffa fram den eviga rättfärdigheten, som ger dem frid med Gud.
(Läs hela juldagens profetia från Jes 9:1-7!)
Barnet som föds
Men till oss kommer ordet i dag om att barnet har fötts. Som Jesaja hade sagt (7:14) föddes han av en jungfru. Därför är hans första namn Under.
Aldrig någonsin har en motsvarande händelse inträffat: att Guds Helige Ande har avlat ett barn i en kvinna som inte har haft umgänge med en man. Det är ett under varje gång ett barn blir fött, men det är en stor klasskillnad mellan det ordet och det namn som Jesusbarnet bär. Tänk att det verkligen har hänt i historien – på en angiven plats, omvittnat av vanliga människor! Det enda som vi inte vet säkert är exakt tidpunkt, även om Lukas anger alla de tidpunkter som han hade möjlighet till för att bestämma tiden så noggrant som möjligt.
Hans andra namn är Rådgivare. Jesus är vår Hjälpare, som ger oss sitt ord till vägledning och stöd under vandringen i mörkret. Ordet är vår lykta, ett ljus på vår stig, som psalmisten säger. Och Jesus säger: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Joh 8:31-32) Vi behöver inte irra hit och dit och fråga var sanningen finns, och vi behöver inte slava under syndens välde, eftersom Jesus har kommit med frihetens budskap till oss som i gångna dagar var syndens fångar.
Så kommer vi till namnet Mäktig Gud. Det här har B2000 omskrivit med Gudomlig hjälte, även om motsvarande grundtextord översätts rätt i Jes 10:21. (Jfr. Seth Erlandsson: Profeten och julen.) Man tänker sig att Jesaja syftar på en samtida person som hyllas som hjälte. Att Jesus är Gud är en svår lära för människans förnuft. Hur kan Gud bli människa? Hur kan ett litet hjälplöst barn, som diar vid sin mors bröst och i allt är beroende av syndiga människor, vara Mäktig Gud? Det är helt omöjligt att förstå. Vi kan bara tillbe honom. Och just så här ville Gud ha det. Han vill inte att vi ska förstå allt. Han vill bli ärad som Gud.
När Jesus gjorde anspråk på sin gudomlighet i sina samtal med judarna blev de rasande på honom. När han tillämpade Jesajas profetia om Messias på sig själv ville de störta honom ned för berget som Nasaret var byggt på. (Luk 4:29) De ville stena honom för att han sade sig vara ett med Fadern (Joh 10:29f) De ville döda honom, för att han uppcäkte Lasarus, något som vittnade om hans gudomlighet. (Joh 11:53)
Det är inte att undra på att djävulen sätter in sina starkaste vapen just mot denna lära, att Jesus är Gud. Därför vill han ta bort profetens ord om att detta barn är Jesus, och få det att låta som om det är ett barn under profetens tid. Äldre människor kan kanske ännu förstå vad det handlar om, trots att texten är förvanskad, men hur ska våra barn och barnbarn kunna lära sig sanningen om Gud i Betlehems krubba? Särskilt när man inte längre sjunger så mycket om att Gud vilar på strå i krubban, eller att Han, som allt har gjort och vars välde är så högt och stort, nu vilar där på hö och strå. Detta är ofattbart, men helt omistligt.
Evig Fader är också ett namn. Ännu mera konstigt: hur kan det lilla barnet beskrivas som en far? Och varför ger man namnet Far åt honom som kallas Sonen? Därför att Jesus och Fadern är ett, som Jesus säger så tydligt i sin undervisning i Johannesevangeliet (Joh 10:30). Han säger också, att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. (Joh 5:23) All makt är given åt Jesus. Inget av det som Fadern äger undanhålls Sonen i hans gudomlighet. Däremot avstod han från att göra bruk av det under sin förnedrings dagar. Han gjorde sig själv ringare än Fadern för att i allt kunna bli vår bror och Frälsare. Han lät sig frestas i allt, han avstod från jordiska rikedomar, jordisk makt och ära och klädde sig i stället i slavkläder.
Så har vi det sista namnet: Fridsfurste. Det är också ett namn som har blivit grovt missförstått. Man har tänkt sig att han bokstavligt måste göra sig av med vapen och förtryck för att riktigt kunna vara sitt folks befriare, Frälsare. Därför tolkar man också verserna 4-5 så att de skulle avse en tid av fred på jorden. I första hand tänker man sig denna fredstid under profetens dagar, men bland många kristna i dag råder ett hopp om att det ska komma en tid av yttre fred här på jorden, ett tusenårsrike.
Men något sådant löfte ger inte Bibeln oss. Den tusenåriga fred som många längtar efter har kommit genom barnet i krubban! Då änglarna sjöng på julnatten för herdarna sjöng de om freden som har kommit till jorden. Men ändå ändrades inte de yttre förhållanden på något märkbart sätt, varken för herdarna eller för alla de mänskor som levde i skräck för romarna. En kort tid efter julnatten red Herodes soldater in i Betlehem för att urskillningslöst döda alla små pojkar. Så fick en massa martyrer dö för att Jesus skulle få leva en tid och bli deras Frälsare. Men sedan skulle han dö för att vi skulle få leva.
Att leva, det är att ha del av Guds välsignelse. Det jordiska livet är kanske inte till det yttre så behagligt, men har du Guds välsignelse med dig, genom att Jesus har kommit till ditt hjärta, då lever du det riktiga livet, det eviga livet som aldrig ska dö. Då har du också friden. Du behöver inte vara rädd för Guds vrede, för den drabbade Jesus när han dog på korset i världens ställe, i ditt och mitt ställe. För hans skull har du förlåtelse för dina synder, liv och salighet. Då kan ingen ofrid i världen skada dig.
Jesus säger om den yttre freden: Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. (Matt 10:34) För den som söker yttre välsignelse av Jesusbarnet finns inga förhoppningar. Han ställde aldrig upp på folkets förväntningar att bli deras jordiska kung. Inte heller i dag kommer han till den som söker sin egen ära, jordisk lycka eller rikedom. Han kommer fattig och föraktad, han kommer till det folk, som inte har fått mycken jordisk glädje, han kommer till det krossade strået och den rykande veken för att ge ny kraft. Den kraften kommer inte av oss själva, utan den kommer av honom som är Under och som är Fridsfursten.
Slutord
Så vill vi gå till Betlehem för att falla ner inför barnet i tillbedjan, som de enkla och föraktade herdarna. Och sen ska vi gå ut och berätta om honom och inte sätta vårt ljus under skäppan, utan frimodigt stå för Ordets sanning också när det yttre motståndet tilltar.
Juldagen följs av annandag jul, när vi påminns om den första martyren. Så nära är det mellan julfriden och förföljelsen. Också i dag är förföljelsen av de sant kristna ett faktum. Det finns många som lider för Jesu namn på ett rent bokstavligt sätt, men ännu fler som lider en andlig förföljelse. Men i sällskap med Rådgivaren, vår mäktige Gud, den evige Fadern och Fridsfursten lider Guds lilla barnaskara ingen nöd. Visst vill också du vara med i det sällskapet?
När profeten Elisa och hans tjänare befann sig vara omringade av tusentals fientliga soldater en morgon blev tjänaren förskräckt. (2 Kung 6) Men Elisa såg verkligheten och han kunde lugna sin tjänare: Frukta inte, ty de som är med oss är fler än de som är med dem mellan dem, för mellan dem och fienderna fanns en änglahär med hästar och vagnar av eld. Den änglaskara som sjöng utanför Betlehem på julnatten är fortfarande kvar i tjänst hos vår Mäktige Gud. Därför får vi avsluta med att instämma i änglarnas sång:
Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.
Amen.