Vilddjurets märke – och Guds

Insändare i Vasabladet 9.10.2015

Då och då hör man om en ny och omvälvande metod att lägga in ett chip i handen, så att det kan fungera som ett betalningsmedel (bitcoin) eller personligt ID-kort. De som har läst Uppenbarelseboken känner igen det här (Upp 13:16f):

Och det [vilddjuret] tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.

Senare kommer detta märke att tillmätas stor betydelse. Den som bär märket ska tvingas dricka av Guds vredes vin och plågas av eld och svavel i evighet. De heliga, Guds folk, drabbas däremot inte av plågan.

Den stora frågan blir: Är det detta märke som kommer att avgöra vilka som blir frälsta och vilka som blir fördömda?

Uppenbarelseboken kommer verkligen med kusligt exakta profetior. En annan profetia gäller den stora armén som väller in från Eufratområdet (Upp 9:14f; 16:12). Alltså det som vi i dag kallar Syrien och Irak. Kan någon låta bli att tänka på ISIS?

Det finns ett annat märke också. I det sjunde kapitlet berättas hur Gud förbjuder de fyra vindarna (som representerar fördärvsmakterna) att skada jorden innan hans eget folk har tecknats med sigill. Senare får vi veta att de som är tecknade går helt trygga genom alla bedrövelser och lidanden som ska drabba jorden som straff för att människorna vänt Gud ryggen.

Det här sigillet beskrivs med ett ord som anknyter till ett ställe i Hesekiels profetbok, där ett märke skulle sättas på de trogna. Det märket är den sista bokstaven i det hebreiska alfabetet, tau, som på gammalhebreiska såg ut som ett kors. Korsets tecken är segertecknet, inte som en amulett utan som ett vittnesbörd om tron på den korsfäste Frälsaren.

När man går djupare i Uppenbarelsebokens symbolik ser man att vilddjurets märke hör samman med ett system i tankevärld och samhälle. Det representerar de makter som bekämpar Guds rike, både den antikristliga världsmakten och den falska kyrkan som samverkar med världsmakten. Den kampen börjar med att ifrågasätta Guds ords auktoritet. Den förespråkar en tankevärld som både innehåller mammondyrkan, alltså att man upphöjer pengar och ekonomiska system till det främsta och högsta, och ateistiska ideologier.

Guds märke hör samman med förtröstan på Guds omsorg och beskydd. ”Sök först Guds rike, så ska ni får allt det andra också.”

Man kan lugnt säga, att dagens jakt efter materialistiska fördelar har gjorts möjlig genom att den gamla kristna grunden, som betonar förnöjsamhet och gudsfruktan, har trängts bort. Det har skett på bekostnad av grannhjälp och omtanke om de svagaste – inte att förglömma de allra svagaste, de ofödda barnen – och i stället har jaget lyfts upp på piedestal.

Detta leder med nödvändighet till tråkiga följder, för att uttrycka det milt. Uppenbarelseboken, liksom också Bibeln i övrigt, inklusive Jesus själv, utsäger följderna betydligt mera drastiskt. Redan Jeremia varnade för 2600 år sedan för följderna av regimens ogudaktighet och förmanade: ”O land, land, land, hör Herrens ord!”

Välsignelsen i att följa Guds ord och leva i den gemenskap med Frälsaren som dopets tecken förpliktar till framstår i skarp kontrast mot alla hemska följder av att ta vilddjurets märke. Då ska inget av allt detta onda skada. Det låter märkligt, när vi tänker på att Johannes fick sin uppenbarelse i förföljelsetider, när de kristna kastades för vilddjuren. Men detta onda var inte det verkligt onda.

Mitt i detta fanns ändå den stora tryggheten. Guds folk såg målet framför sig: att en dag stå med i den stora kör som hyllar Guds vägar som rätta och sanna. Det hoppet gav dem kraft att stå ut. Det är bara där som det verkliga hoppet finns också i denna tid. Och det hoppet har var och en som åkallar Herrens namn.

Ola Österbacka