Ett par år efter mitt första försök med datakommunikation var det dags att ta steget in i PC-världen. Vi skaffade en PC XT med 5 ¼” diskettstation och en hårdskiva på 20 Mbyte. Till den skaffade vi några program från SPCS, bland annat för ordbehandling, kalkylering och register.
Jag hade redan i mitten av 1980-talet, när jag sökte efter en lämplig kontorsdator, tittat in till Dataelektronics, föregångare till Intess, som sålde Macar. De hade en Mac 512 som kunde återge olika teckensnitt och storlekar på skärmen och som man styrde med en mus. Sedan fanns också en avancerad modell, MacPlus, med extern hårdskiva. Men priset var helt orimligt, ca 25 000 mk, om jag inte minns fel.
Göran Stenlund öppnade mina ögon på riktigt för Apple-världen. Det var när SLEF år 1989 skaffade en begagnad MacPlus med tanke på notskrivning. Med den fick man också med en del program, bland annat PageMaker och FileMaker II.
Jag berättade en gång om mina behov att utveckla våra dataregister. Jag skulle behöva skriva ut data i spalter. Det går att fixa med FileMaker, sade Göran. Och så skulle jag behöva kunna gruppera sorterade data, så att vi kunde få garantimedlemmarna ortsvis med varje ortnamn som rubrik. Inga problem i FileMaker, var Görans kommentar.
Det lät nästan för bra. Jag fick en snabbdemonstration och var överväldigad.
Jag var tjänstledig i augusti 1989. Vid ett besök på SLEF:s kontor, som då fanns på Skolhusgatan 20, frågade Bengt Strengell mig om jag var intresserad av att pröva på tidningsombrytning med dator. Visst, det lät intressant. Han gav mig en bunt papper, som visade sig vara manus till jultidningen Vinterblommor, och introducerade datorn för mig samt programmet PageMaker.
Att göra en tidningsombrytning för A4-sidor på en niotums skärm (svartvit) var i och för sig ganska jobbigt. Till det viktigaste hörde att lära sig snabbkommandon för att visa helsida och förstora texten till naturlig storlek.
Men en riktig chock blev det att ta del av manuset. Det visade sig att deadline för tryckning var efter tre dagar! Texterna var visserligen satta i råtextform, men för ombrytningen fanns bara skisser.
Jag ringde Esa Tiainen, som gjort ombrytningsinstruktionerna och skötte tryckerikontakterna, och han gav mig en tilläggstid på två veckor.
En som jag anlitade flitigt som rådgivare var Mao Lindholm, som hade arbetat med PageMaker en längre tid. En gång ringde jag honom då jag var helt uppgiven. Jag kunde inte kopiera text hur jag än försökte.
– Det ser ut som om du skulle ha hamnat på mallsidorna, funderade han efter att ha tagit del av mina bekymmer.
Så var det, och därmed fanns det en lösning. Det här har jag många gånger berättat som uppmuntran till kursdeltagare på senare tiders PageMaker-kurser.
Jultidningen blev ombruten, men jag fick höra att tryckeriet hade uttryckt missnöje med att de tvingats klippa upp väldigt mycket av materialet för att få spalterna jämna …
Mac och FileMaker
I augusti 1988 hade vi ordnat en första datakurs med hyrd utrustning i Korsholms medborgarinstitut, som hade en PC-klass. Via kontakt med Strömbäcks folkhögskola hade jag fått deras datalärare, Lennart Lundholm, intresserad att komma över och undervisa. Följande år drog jag själv ett par grundkurser.
Efter en tid insåg vi att vi skulle satsa på kurser i Mac-användning och vi skaffade oss själva en första Mac. Sen blev det ytterligare några, fast ännu 1991–92 när vi införde en inriktning benämnd Datatryck samlade vi ihop datorer från olika håll för lektionerna. Sommaren 1992 inredde vi en hel datorklass med bara Macar. Därefter kunde vi börja ordna regelbundna datakurser, både inom skolans kortkursprogram och som säljkurser. ABB hörde till våra kunder. Eftersom jag ledde de flesta blev det åtskilligt arbete med kurskompendier.
Vi skaffade oss också FileMaker-programmet. Det hade då kommit ut i en ny Pro-version. Jag började överföra våra register som vi redan hade haft på MicroBee. Jag märkte också att det fanns stora möjligheter att underlätta arbetet med kursadministrationen. Kursverksamheten var på den tiden mycket omfattande. Vi behövde kursprogram för länsstyrelsen och för eget bruk deltagarlistor, bankgiroblanketter och kursintyg. Dessutom ville vi ha möjlighet att beräkna budgeter för kurserna och efteråt kolla resultatet.
Arbetet med att lägga upp ett system för detta var som en hobbyverksamhet. Vår kurssekreterare Gun-Britt Hammarström provade ut funktionerna och gav mig hela tiden feedback och nya önskemål.
Efter ett par år hade vi kommit så långt att KursLänken blev en funktionell helhet. Jag sände in den till Studentlitteratur i Lund, som hade utlyst en tävling, och fick den publicerad i deras bok med FileMaker-lösningar. Stefan Schütt, även han en FileMaker-utvecklare, som just då jobbade en tid med att utbilda Vasabladets personal i det nya textbehandlingssystemet, uppmanade mig att söka medlemskap i utvecklarorganisationen FileMaker Solutions Alliance. Jag blev godkänd.
Eter hand började kolleger snegla på våra rutiner och vi demonstrerade KursLänken för dem. Några ville också köpa tillämpningen, och jag gjorde ett avtal med direktionen om hur försäljningsinkomsterna skulle delas och kundstödet skulle skötas.
Hösten 1994 grundade jag min firma OF system för att ta hand om databasaffärerna och stödfunktionen, med direktionens benägna bistånd. Vid det laget hade också några medborgarinstitut blivit intresserade. Eldsjälen var rektorn för Pedersöre medborgarinstitut, Claes-Åke Storå. Han gav mig underlag för arbetet som föranledde en hel del tilläggsmoduler.
Med hjälp av FileMaker kunde jag börja koppla ihop undervisningsplanen med betygen och årsberättelsen. Det här arbetet var inte fullt utvecklat när jag överlämnade det administrativa ansvaret 1996, men jag fortsatte med stöd för arbetet under några år. Hela databasen gav jag namnet Educa, och ett tag hade jag också planer på att utveckla ett fast paket och sälja det till andra folkhögskolor. Det behövde översättas till finska, och jag hade ett samarbete med ett par finska evangeliska folkhögskolor som använde delar av systemet. Paketet kom dock inte att färdigställas i den utsträckning som det var tänkt. Jag borde ha haft åtminstone en samarbetspart som kunde ha skött marknadsföringen och någon att bolla idéerna mot.
I nästa avsnitt följer mera från datasektorn, bland annat eföInet och kursInet.
1 kommentar