Utländska studerande och invandrare

Redan under 1970-talet fick vi då och då utländska studerande. De var till en början gäststuderande, antingen sådana som hade släktingar i nejden eller sådana som sökte utbildning för sin verksamhet i hemlandet.

En sådan var Aska från Kisii i Kenya, som en av Bibeltrogna Vänners missionärer hade tagit sig an. Aska var elev på musiklinjen under tre år, 1977–80, och återvände sedan till Kenya.

Som Lucia 1980 hade vi för ovanlighetens skull en mörk elev: Aska från Kenya.
Som Lucia 1980 hade vi för ovanlighetens skull en mörk elev: Aska från Kenya.

En annan med anknytning till missionen var Barnabas från Eritrea, som under 1980-talet studerade tre år på musiklinjen och senare också var musiklärare några år.

Senare började vi få ansökningar av annan typ. En del var asylsökande flyktingar som ibland kunde berätta de mest fantastiska historier. En av dem var Peiman från Iran, som var elev 1990–91. Han gjorde ett stort intryck genom sin humor och intellektuella skärpa, som lyste kring honom trots de fruktansvärda strapatser han berättade om från sin flykt.

Då hade vi redan etablerat kontakter med Estland och det internationella inslaget blev allt större. Varje år hade vi ca fem estniska frielever.

En grupp från Efös direktion, samt ett par elever och lärare, besökte Estland vintern 1991 på inbjudan av vice minister Kalle Leet. När vi kom tillbaka med Georg Ots den 3 februari fick vi handgripligt uppleva de finländska myndigheternas attityd mot invandrare.

Redan under färden förstod vi att det var något speciellt på gång. Ett par hundra somalier var våra reskamrater. När vi angjorde hamnen i Helsingfors blev det dröjsmål. Ett tjugotal poliser kom ombord och förde alla somalier till en samlingsplats. Sedan stod alla i spalje och kontrollerade oss andra, som fick gå i land, att vi hade rätt hudfärg. Det var kusligt. Jag kände att jag borde plocka fram kameran och föreviga denna historiska händelse – det var tydligen så att det var den första stora gruppen av somalier som kom till Finland – men jag vågade inte utmana de allvarliga poliserna, och dessutom var det för mörkt att fotografera utan blixt.

Under 1990-talet utvecklade vi en särskild språk- och invandrarlinje. Min åsikt var att den inte fick bli för stor, så att den hotade att dominera elevkåren och skolan. Vi hade under min tid ett dussin och lite mer. Men det blev ett stort tryck och efterhand ökade de utländska eleverna i antal.

Vi deltog också på ett synligt sätt i kampen för att invandrarna skulle tas emot och behandlas mänskligt. Ett uttryck för denna kamp som skedde i breda kretsar gällde familjen Dreshaj från Kosovo, som vi hade en representant för i vår elevkår under en kortare tid hösten 1993. Vi såg hur svårt kriget for fram med ungdomarna och hur mycket som krävdes av kärleksfulla insatser för att de skulle kunna anpassa sig.

Juan och Sandra kom från Kuba via Ryssland, där de hade fått studera tack vare stipendier under Sovjettiden. När den tiden var slut blev det kärvare för kubanerna och de kom till Finland. De gjorde ett stort intryck genom sina nya upptäckter hurudant ett västerländskt samhälle fungerar i verkligheten – vilket inte stämde med den bild de hade fått under de kommunistiska regimerna. De blev också döpta under sin tid i Efö.

Här ses Juan och Sandra som marskalker under elevförbundshögtiden 1994.
Här ses Juan och Sandra som marskalker under elevförbundshögtiden 1994.

Jag hade en del mellanhavanden med några av invandrarna. Det berodde oftast på mina krav att också de vuxna eleverna skulle underordna sig våra regler och visa respekt för dem och för överordnade. Jag var ibland för konsekvent med detta och de vuxna karlar som kom för att lära sig språk upplevde att jag inte visade tillbörlig aktning för deras livserfarenheter. I muslimska kulturer gäller det att det är familjen som man visar den största aktningen, och där blev det ibland kollisioner.

En gång drabbades jag av ett mordhot, som till all lycka visade sig bero på ett missförstånd. Hotet förelades mig rakt i ansiktet av två bröder. Jag fick klart besked: om det stämde som de hade hört, att jag hade uttalat ringaktning för en närstående, så hade jag ingen rätt att leva. De förklarade att utsikten att råka i fängelse betydde mindre för dem än att de försvarade sin familjs heder. Det var onekligen spännande dagar som följde, innan de kom tillbaka och sade att allt var uppklarat. Det fanns inget hot längre.

Dylika erfarenheter gav mycket att tänka på när det gäller vår beredskap att ta emot flyktingar från andra kulturer. Själv var jag inte tillräcklig tänjbar mera vid den här tiden. De många slitande åren med en tuff arbetsbörda hade satt sina spår, och de här erfarenheterna bidrog till att jag upplevde att jag inte var rätt person att stå i ansvar för den fortsatta verksamheten. Till det här bidrog också att min syn på skolans linje – att vi skulle förutsätta att alla elever respekterar den kristna profilen och går in under dess verksamhetsidé, både undervisning och andaktsliv – inte längre fungerade i praktiken.

FileMaker 14 är här!

FM14_Platform_Banner

FileMaker lanserade 12.5.2015  version 14 av FileMaker Pro, FileMaker Pro Advanced, FileMaker Server och FileMaker Go.

Den nya versionen ger utvecklare kraftigt förbättrade verktyg, men även slutanvändaren kan notera en del intressanta nyheter. Den som uppgraderar sin datorprogramvara kommer att notera ett förändrat statusområde, som tagit intryck av renheten i Apples nyare iOS.

Med ett helt nytt Startcenter kan användaren själv organisera sina databaser i ett fönster. Det fungerar på alla plattformar.

FileMaker Go finns möjlighet att editera rtf-text och det finns uppspelningskontroller för audio och video.

Många av OF systems kunder använder Web Direct, och där finns nu flera förbättringar. Det finns bl.a. stöd för mobila webbläsare på surfplattor och snabbare visning.

Servern tillser att den databas man har öppen vid ett uppkopplingsproblem återkopplar automatiskt.

För dem som själva utvecklar databaser erbjuder särskilt manusredigeraren en enorm förbättring genom internhjälp för varje manussteg, automatiska förslag för kommandon och kortkommandon. Bland nya layoutverktyg kan nämnas grafiska hjälpmedel med knapprad, knappikoner, visning av hjälptext i fält och en ny färgpalett.

Den nya versionen kräver Mavericks (10.9) eller Yosemite (10.10) för Mac OS resp. Windows 7 SP1 Ultimate, Professional eller Home Premium, eller 8/8.1. FM Go 14 kräver iOS 8.1 eller nyare. Av webbläsare krävs Safari 8.x, Explorer 10.x/11.x eller Chrome 38, och av mobila webbläsare Safari 8.x (iOS) eller Chrome 38 (Android).

Ladda ner gratis demoprogram här!

Intensiva internetprojekt

När vi etablerade vår datasal sommaren 1992 ville vi självfallet ha möjlighet att kommunicera med omvärlden via Internet. Jag hade själv börjat använda e-post i samband med studier om flerformsundervisning 1989, men World Wide Web var ett ganska okänt begrepp. Vi förhandlade om en Internetanslutning med olika företag och slutligen stannade vi för en 64 kbit/s-lina (!) via KD-soft. För kontakterna mellan datorna i skolan, även datasalen, hade vi till en början endast Apples eget AppleTalk, och med dagens mått var hastigheten ytterst klen.

Efter något år installerade vi Ethernet, vilket snabbade upp förbindelserna enormt. Då blev det redan möjligt att göra något mer än att skicka textbaserade filer, typ e-post. Det hjälpte oss att etablera en filserver, som var högst nödvändig t.ex. för att samla material för Efö-bladet, en tidning som vi började producera som reklam från 1991 och som genom ett annonsavtal distribuerades med Vasabladet.

Efter att jag hade avslutat mitt arbete som rektor (med ett års tjänstledighet från våren 1996) fortsatte jag som ansvarig för datalinjen några år. Det blev några intensiva år av utvecklingsarbete. Jag går  i detta inlägg lite utanför ramen – min tid som rektor – för att det här hör så intimt ihop med min verksamhet på Efö.

97_efoinetTvå ingenjörsstuderande, vår tidigare elev och senare datalinjens assistent Fredrik Lasén samt hans studiekompis Anders Nygård, installerade en Linux-server och ett e-postsystem. Tack vare detta kunde vi börja sälja e-posttjänster åt utomstående med domänen efo.fi för att få hjälp med ekonomin.  Denna verksamhet kallade vi eföInet. Vi kunde också börja skapa webbsidor och på Nobeldagen 1996 höll vi högtidlig öppning av skolans egen webbportal www.efo.fi.

Läsåret 1997–98 ledde vår driftige timlärare/konsult Nils Saramo ett multimedieprojekt på datalinjen tillsammans med småföretaget Solving i Jakobstad, som behövde PR-material. Det här gav oss råg i ryggen och vi anmälde oss till en tävling ordnad av Finlands miljöcentral för att göra multimedia. Vi kom så långt att jag blev kallad till intervju i Helsingfors. Det var en spännande tilldragelse, där jag inför en jury fick berätta varför vi trodde oss kapabla att ställa upp för ett långvarigt projekt av detta slag. Även om vi inte blev valda försäkrade Miljöcentralens chef, Erik Wahlström,  att vi skulle räkna det som en stor ära att ha kommit så långt i processen.

Logosmappen

Ungefär samtidigt med att vi öppnade vår server (i slutet av 1996) började jag fundera på möjligheter att använda Internet i evangeliets tjänst. Jag skrev brev till Evangeliföreningens styrelse, som tillsatte en arbetsgrupp för att fundera på idén. Gruppen stödde mina tankar på Logosmappen, men styrelsen såg ingen som kunde bära ansvaret och driva arbetet. I stället tyckte den att Efö kunde ha hand om verksamheten.

Vi fick ihop en grupp som samlades varannan tisdag kväll i datasalen under namnet Bibeln till Internet. Också datalinjen var inkopplad. Till en början tänkte vi oss att vi skulle lägga upp vanliga statiska webbsidor för NT 96, som Stiftelsen Svenska Folkbibeln nyss hade lanserat tillsammans med Stiftelsen Biblicum. Vi började arbetet med att manuellt skriva in texter. Samtidigt satte Klas-Erik Isaksson igång med att knacka in den mer än 600 sidor omfattande Konkordieboken, alltså den lutherska kyrkans bekännelseskrifter, och arbetsgruppen redigerade och förde över dem till html-format. Också några andra dokument fördes in i den växande Logosmappen.

Version 2 av Logosmappen, början av 00-talet.
Version 2 av Logosmappen, början av 00-talet.

FileMaker lanserade år 1997 version 4 med möjlighet att lägga ut databaser på webben med hjälp av ett tillägg, Web Companion, och ett eget kodspråk, CDML (Claris Dynamic Markup Language). Där såg jag en chans att göra en interaktiv sökfunktion. Vi fick tillgång till bibeltexterna i elektronisk form, och arbetsgruppen instruerades att fixa så att texterna gick att ta in vers för vers i en databas och även som kapitel och rubrikvis. När hela Bibeln utkom 1998 utvidgades arbetet, och hela bibeln kunde öppnas i databasen Sök i Folkbibeln 1.12.1999. Så småningom utökades databasen med fotnoter och parallellhänvisningar. Den blev senare Folkbibeln Online och tjänade i Logosmappen fram till hösten 2014. Den fick en bred användargrupp men ansvaret vilar numera på andra aktörer.

EföLive

Nisse Saramo hade i sin tjänst vid Vasa Övningsskola prövat på nymodigheter i undervisningen, bland annat att streama video på webben. Malte Björk var elev på datalinjen 1998–99, senare också assistent och timlärare, och genomförde en direktsändning av avslutningsfesten som slutarbete under handledning av Saramo.

Malte Björk vid direktsändningen och med webbannons inklippt.
Malte Björk övervakar direktsändningen den 28 maj 1999. En skärmbild från en uppkopplad dator är inklippt. Talare var direktionens ordförande John Lasén.

 

Wepu-kurs

På 1990-talet fanns ytterst få webbutiker och ville man köpa ett sådant kostade det skjortan. I samråd med Marianne West-Ståhl, inspektör på länsstyrelsen, och Vasa institut för företagsekonomi, genomförde vi en 80 timmar lång EU-stödd kurs riktad till företagare från maj 1999. I vardagslag talade vi om Wepu-kursen (webbpublicering).

Det var en kurs som nog gick lite över min förmåga, om jag ska vara ärlig, eftersom jag själv inte hade undervisat tidigare i att lägga upp en webbutik. Kursdeltagarna var till största delen erfarna företagare och kom med intrikata frågor som jag fick arbeta med mellan kurstillfällena. I branschen gick utvecklingen snabbt framåt och denna gamla teknik blev förbisprungen. Men ganska många av deltagarna fick blodad tand att börja tillverka sina egna FileMaker-lösningar.

98_wepureklam
En bild som vi använde som reklam för Wepu-kursen.

 

KursInet

Jag hade en idé om att hela Svenskfinland borde börja samarbeta kring marknadsföring och administration av korta kurser. Sedan vi började utveckla webbdatabaser tyckte jag att en gemensam sökfunktion på Internet för all utbildning i kursform skulle vara behövlig. Ingenjörsstuderande Johnny Sundstedt ställde upp som programmerare inom ramen för sina studier och Malte Björk var en viktig resursperson.

Vi lämnade in en ansökan om bidrag till Svenska kulturfonden, och jag åkte vid ett tillfälle för att informera Pär Stenbäck personligen. Jag hade i förväg haft kontakt med fondens datasakkunniga som gjorde en beredning för Stenbäck. När jag presenterade ärendet märkte jag att han var ganska negativt inställd.

– Vi kan inte börja stöda så här små och udda tillämpningar som inte kan användas överallt, menade han.

Varför skulle den här vara så udda, undrade jag. Jo, den är ju gjord för Macintosh, fick jag veta.

Då utgöt jag min besvikelse i raka ord.

– Alltid tycks jag drabbas av att vara i minoritet. Vi är en folkhögskola, mycket udda och små i skolsystemet. Vi är dessutom en liten svensk folkhögskola, som ofta fått kämpa med händer och tänder för att försvara vår plats mot de stora. Vidare är vi en kristen skola, och till råga på allt med en konservativ profil som gör oss marginaliserade inom det svenska stiftet. Och nu får vi oss också påskrivet att vi jobbar med Macintosh, en udda produkt som inte möter standardiseringskraven från PC-världen.

– Dessutom är det så, att den här beskyllningen är alldeles felaktig, fortsatte jag. FileMaker fungerar precis lika bra både i Mac- och PC-miljö.

99_kursinetPär Stenbäck tycks trots allt ha tagit intryck av min argumentation, för vi fick ett bidrag för projektet KursInet. Vi fick också bidrag från utbildningsstyrelsen. Hösten 2000 köptes projektet in av Svenska Folkskolans Vänner från Efö för 50 000 mk och lade in detta som privat delfinansiering av verksamheten inom EU-projektet Runvi som jag drog under åren 2000–2002. I samband med det fick jag på Christoffer Grönholms initiativ ett personligt stipendium på 25 000 mk.

Tyvärr blev KursInet inte så långlivat som jag hade hoppats. Projektet lades ned våren 2004. Tiden var inte mogen, och datamängden nådde inte den erforderliga kritiska massan.

Macintosh drar in

Ett par år efter mitt första försök med datakommunikation var det dags att ta steget in i PC-världen. Vi skaffade en PC XT med 5 ¼” diskettstation och en hårdskiva på 20 Mbyte. Till den skaffade vi några program från SPCS, bland annat för ordbehandling, kalkylering och register.

Jag hade redan i mitten av 1980-talet, när jag sökte efter en lämplig kontorsdator, tittat in till Dataelektronics, föregångare till Intess, som sålde Macar. De hade en Mac 512 som kunde återge olika teckensnitt och storlekar på skärmen och som man styrde med en mus. Sedan fanns också en avancerad modell, MacPlus, med extern hårdskiva. Men priset var helt orimligt, ca 25 000 mk, om jag inte minns fel.

Göran Stenlund öppnade mina ögon på riktigt för Apple-världen. Det var när SLEF år 1989 skaffade en begagnad MacPlus med tanke på notskrivning. Med den fick man också med en del program, bland annat PageMaker och FileMaker II.

I november 1990 hölls en kurs i datanotskrivning med Göran Stenlund som lärare. Vi hade ingen datasal, utan Mac-datorer lånades ihop där de gick att få.
I november 1990 hölls en kurs i datanotskrivning med Göran Stenlund som lärare. Vi hade ingen datasal, utan Mac-datorer lånades ihop där de gick att få.

Jag berättade en gång om mina behov att utveckla våra dataregister. Jag skulle behöva skriva ut data i spalter. Det går att fixa med FileMaker, sade Göran. Och så skulle jag behöva kunna gruppera sorterade data, så att vi kunde få garantimedlemmarna ortsvis med varje ortnamn som rubrik. Inga problem i FileMaker, var Görans kommentar.

Det lät nästan för bra. Jag fick en snabbdemonstration och var överväldigad.

Jag var tjänstledig i augusti 1989. Vid ett besök på SLEF:s kontor, som då fanns på Skolhusgatan 20, frågade Bengt Strengell mig om jag var intresserad av att pröva på tidningsombrytning med dator. Visst, det lät intressant. Han gav mig en bunt papper, som visade sig vara manus till jultidningen Vinterblommor, och introducerade datorn för mig samt programmet PageMaker.

Att göra en tidningsombrytning för A4-sidor på en niotums skärm (svartvit) var i och för sig ganska jobbigt. Till det viktigaste hörde att lära sig snabbkommandon för att visa helsida och förstora texten till naturlig storlek.

Men en riktig chock blev det att ta del av manuset. Det visade sig att deadline för tryckning var efter tre dagar! Texterna var visserligen satta i råtextform, men för ombrytningen fanns bara skisser.

Jag ringde Esa Tiainen, som gjort ombrytningsinstruktionerna och skötte tryckerikontakterna, och han gav mig en tilläggstid på två veckor.

En som jag anlitade flitigt som rådgivare var Mao Lindholm, som hade arbetat med PageMaker en längre tid. En gång ringde jag honom då jag var helt uppgiven. Jag kunde inte kopiera text hur jag än försökte.

– Det ser ut som om du skulle ha hamnat på mallsidorna, funderade han efter att ha tagit del av mina bekymmer.

Så var det, och därmed fanns det en lösning. Det här har jag många gånger berättat som uppmuntran till kursdeltagare på senare tiders PageMaker-kurser.

Jultidningen blev ombruten, men jag fick höra att tryckeriet hade uttryckt missnöje med att de tvingats klippa upp väldigt mycket av materialet för att få spalterna jämna …

Mac och FileMaker

I augusti 1988 hade vi ordnat en första datakurs med hyrd utrustning i Korsholms medborgarinstitut, som hade en PC-klass. Via kontakt med Strömbäcks folkhögskola hade jag fått deras datalärare, Lennart Lundholm, intresserad att komma över och undervisa. Följande år drog jag själv ett par grundkurser.

Efter en tid insåg vi att vi skulle satsa på kurser i Mac-användning och vi skaffade oss själva en första Mac. Sen blev det ytterligare några, fast ännu 1991–92 när vi införde en inriktning benämnd Datatryck samlade vi ihop datorer från olika håll för lektionerna. Sommaren 1992 inredde vi en hel datorklass med bara Macar. Därefter kunde vi börja ordna regelbundna datakurser, både inom skolans kortkursprogram och som säljkurser. ABB hörde till våra kunder. Eftersom jag ledde de flesta blev det åtskilligt arbete med kurskompendier.

I mitten av augusti 1992 var det bråda tider att installera program i de nya datorerna i Mac-klassen som hade inretts i kursgårdens tredje våning. De flesta datorerna var av typ Mac LC II.
I mitten av augusti 1992 var det bråda tider att installera program i de nya datorerna i Mac-klassen som hade inretts i kursgårdens tredje våning. De flesta datorerna var av typ Mac LC II.

Vi skaffade oss också FileMaker-programmet. Det hade då kommit ut i en ny Pro-version. Jag började överföra våra register som vi redan hade haft på MicroBee. Jag märkte också att det fanns stora möjligheter att underlätta arbetet med kursadministrationen. Kursverksamheten var på den tiden mycket omfattande. Vi behövde kursprogram för länsstyrelsen och för eget bruk deltagarlistor, bankgiroblanketter och kursintyg. Dessutom ville vi ha möjlighet att beräkna budgeter för kurserna och efteråt kolla resultatet.

Arbetet med att lägga upp ett system för detta var som en hobbyverksamhet. Vår kurssekreterare Gun-Britt Hammarström provade ut funktionerna och gav mig hela tiden feedback och nya önskemål.

Efter ett par år hade vi kommit så långt att KursLänken blev en funktionell helhet. Jag sände in den till Studentlitteratur i Lund, som hade utlyst en tävling, och fick den publicerad i deras bok med FileMaker-lösningar. Stefan Schütt, även han en FileMaker-utvecklare, som just då jobbade en tid med att utbilda Vasabladets personal i det nya textbehandlingssystemet, uppmanade mig att söka medlemskap i utvecklarorganisationen FileMaker Solutions Alliance. Jag blev godkänd.

Eter hand började kolleger snegla på våra rutiner och vi demonstrerade KursLänken för dem. Några ville också köpa tillämpningen, och jag gjorde ett avtal med direktionen om hur försäljningsinkomsterna skulle delas och kundstödet skulle skötas.

Hösten 1994 grundade jag min firma OF system för att ta hand om databasaffärerna och stödfunktionen, med direktionens benägna bistånd. Vid det laget hade också några medborgarinstitut blivit intresserade. Eldsjälen var rektorn för Pedersöre medborgarinstitut, Claes-Åke Storå. Han gav mig underlag för arbetet som föranledde en hel del tilläggsmoduler.

Med hjälp av FileMaker kunde jag börja koppla ihop undervisningsplanen med betygen och årsberättelsen. Det här arbetet var inte fullt utvecklat när jag överlämnade det administrativa ansvaret 1996, men jag fortsatte med stöd för arbetet under några år. Hela databasen gav jag namnet Educa, och ett tag hade jag också planer på att utveckla ett fast paket och sälja det till andra folkhögskolor. Det behövde översättas till finska, och jag hade ett samarbete med ett par finska evangeliska folkhögskolor som använde delar av systemet. Paketet kom dock inte att färdigställas i den utsträckning som det var tänkt. Jag borde ha haft åtminstone en samarbetspart som kunde ha skött marknadsföringen och någon att bolla idéerna mot.

I nästa avsnitt följer mera från datasektorn, bland annat eföInet och kursInet.