Aktiviteter vid sidan av undervisningen

Detta är ett tredje inlägg i syfte att systematisera den socialpedagogiska verksamheten,  kompletterat med några bilder. En del av detta har redan tidigare skymtat fram i andra inlägg. Här lyfter jag fram ytterligare några aktiviteter utanför den ordinarie undervisningen.

Motionsaktiviteter

En vanlig aktivitet som traditionellt genomfördes alla år var en skiddag, ofta på fastlagstisdagen, då vi skidade över isen till Öjberget. De som inte hade skidutrustning promenerade. I skidstugan hade vi beställt soppa. Många skidade ytterligare något eller några varv i Öjbergets krävande skidspår.

Start på Öjbergsutfärd 22.2.1977. I första ledet Fride Häggblom.
Start på Öjbergsutfärd 22.2.1977. I första ledet Fride Häggblom.

De evangeliska folkhögskolorna, tio finska och två svenska, brukade växelvis hålla vinterdagar, då man också ordnade skidtävlingar. Vår skola deltog inte varje år. I februari 1974 ordnades dagarna i Kaustby. Vi hade under några år hade haft ett elevutbyte med Kaustisen evankelinen opisto, och jag var också intresserad att delta då jag hade växt upp alldeles i grannskapet. Det var den enda gången i mitt liv jag vann en skidtävling! Jag skidade i personalklassen.

1983 deltog vi åter i Kaustby och efter det i Helsingfors, Loimaa, Karkku, Iitti. Den 15–17 februari 1989 vågade vi själva arrangera vinterdagarna. Men det blev spännande: den vintern var det väldigt ont om snö. Ännu dagen innan regnade och slaskade det. Men vi gav inte upp hoppet – och på eftermiddagen när dagarna inleddes blev det snöstorm och snön vräkte ner i mängder! Skidtävlingen ordnades av Vaasan Hiihtäjät och även om spåren var lite mjuka gick det utmärkt att skida nästa dag.

En del av vårt tappra skidlag i Kaustby 17.2.1983.
En del av vårt tappra skidlag i Kaustby 17.2.1983.

De svenska folkhögskolorna ordnade under flera år en volleybollturnering. Våren 1974 noteras i årsberättelsen att vårt damlag gick till final, medan pojklaget stannade i semifinalen. Vissa år ordnades turneringen mellan alla folkhögskolor i Finland.

Hösten 1975 arrangerades en terrängstafett i Sandviksterrängen med tre elevlag och ett lag för lärare och personal. Vintern 1981 hade vi en skidstafett i samma område.

Senare på våren ordnade elevkåren en pingisturnering, ”Folkis Cup”, som avslutades med en final i festsalen den 22 april. Inför finalen skedde något överraskande. Gustav Norrback introducerade en gäst från USA: Mr Pingpongsmash, alias Göran Stenlund, fantasirikt utstyrd med frack, mustasch och gummistövlar.

Mr Pingpongsmash ger prov på sin konst.
Mr Pingpongsmash ger prov på sin konst. Här har fracken lagts av.

 

S-timmar och maskerad

Jag skrev i annat sammanhang om de regelbundna kvällssamlingar som vi kallade ”s-timmar”. Vi fick idén från ett nordiskt folkhögskolmöte. S står för socialpedagogik. Vi samlades i matsalen varannan torsdag kväll och det var en elevgrupp som varje gång svarade för programmet.

Tidigare berättade jag om ett inslag från S-timmarna och här nedan är en bild från ”Wåschnaja”-spexet.

En grupp pojkar framförde i februari 1981 ett par egna låtar på en S-timme, inspirerade av de kreativa musikeleverna Anders och Macka. En grupp bibelkursdeltagare deltog och vi var smått ängsliga hur de skulle uppfatta visorna, men de hade roligt.
En grupp pojkar framförde i februari 1981 ett par egna låtar på en S-timme, inspirerade av de kreativa musikeleverna Macka och Anders längst framme. En grupp bibelkursdeltagare deltog och vi var smått ängsliga hur de skulle uppfatta visorna, men de hade roligt.

Här nedan en bild som är ganska typisk från s-timmarna, då det ofta var tävlingar av mångahanda slag.

Maria och Liisa balanserar en potatis i en vanlig skedlek, under överinseende av Ravel.
Maria och Liisa balanserar en potatis i en vanlig skedlek, under överinseende av Ravel. Bild från 1982-83.

 

Ibland hände det att eleverna ville ordna maskerad. Det kunde bli väldigt roligt med all fantasi som flödade bland de unga.

Bild från en maskerad 1982-83 där 2 x M leker siamesiska tvillingar.
Bild från en maskerad 1982-83 där 2 x M leker siamesiska tvillingar.

 

Kreativitet blev PR

För en liten folkhögskola är det livsviktigt att den syns och hörs, särskilt i de kretsar där potentiella elevaspiranter finns. Från allra första början fick jag lov att satsa rätt mycket tid och funderingar på hur informationen skulle ordnas. De första somrarna reste jag runt i Österbotten och besökte skriftskolorna. Under ganska många år var det fritt fram att ringa till studiehandledare i grundskolorna och boka tid för en timmes information, men det blev svårare längre fram.

Vid dessa tillfällen var det värdefullt att kunna presentera skolan med bilder. Åke Lillas tog rätt mycket diabilder under sina år, och senare fortsatte jag. Men kraven växer, och vi ville göra något mera. Vi ville ha en videofilm!

En av skolans före detta elever är Jan-Erik Widjeskog, som många år hjälpte oss med Elevförbundshälsningen. Han är också en duktig filmare och med När-TV:s utrustning i nypan kom han några dagar och gjorde en film. En elevgrupp gjorde manus och uppträdde som skådespelare. Det här skedde inte bara ett år, utan flera gånger. Tack vare videoapparaterna som gjorde sitt intåg på 1980-talet blev det möjligt att uppleva skolan ”live”.

En bild från inspelningen för videon som gjordes 1982-83.
En bild från inspelningen för videon som gjordes 1982-83. Nere vid stranden gjordes inramningen.

 

Jag brukade ha med ett par elever på besöken i skolorna. De fick berätta om livet och undervisningen ur sin synvinkel.

På 1990-talet började det ordnas skolmässor där skolorna fick var sitt stånd för sina presentationer. I många år var köerna långa till vårt stånd, där vi tog stillbilder av frivilliga via videokamera och sedan snabbt ”photoshoppade” bilderna: lade till ny frisyr, bytte huvuden på ungdomar osv. Sådant var inte vanligt på den tiden.

Kontakter med andra folkhögskolor

Ovan berättade jag om de evangeliska vinterdagarna. Till de regelbundna programmen hörde de österbottniska folkhögskolornas samlingar. Under mina första år skedde de alltid på SÖFF i Yttermark, mycket tack vare att det var rektor Alfons Sundqvist som var initiativtagare.  SÖFF var på den tiden den enda folkhögskolan i Österbotten som hade ett andra skolår, och det var viktigt för skolan att locka till sig elever från de andra skolorna som var intresserade att fortsätta ett andra år på SÖFF.

Sedan avtog motivationen för det här, och traditionen med österbottniska samlingar fortsatte så att vi turvis besökte varandra. Det blev en stor skara elever och lärare som manifesterade folkhögskolan som skolform. Varje skola presenterade sig med ett programnummer som skulle visa skolans profil så typiskt som möjligt. För oss var det givetvis sång av körerna och musikinslag som gällde.

Från ett av dessa tillfällen, som det året hölls hos oss i Vasa, minns jag särskilt personalkören från Kronoby, som under sin entusiastiska unga lärare Nina Åström sjöng ”Helhjärtat”. Det inspirerade oss att något år senare öva en välkomstsång med hela personalen när vi stod värdar för folkhögskolföreningens årliga sommarmöte.

Vi besökte naturligtvis andra folkhögskolor också andra gånger, t.ex. i samband med våra veckoslutsresor, och likaså fick vi många gånger hälsa andra skolfamiljer välkomna.

En särskilt betydelsefull kontakt fick vi på 1980-talet med Hållands folkhögskola, en kristen folkhögskola i Undersåker nära Åre. Vi ordnade flera år skidresor dit på vårvintern och fick också besök av dem. De hade många invandrare som saknade permanent uppehållstillstånd, och det kunde vara nog så knepigt att få tillstånd för dem att besöka Vasa. Jag ska återkomma till våra resor, liksom också till gäster och speciella högtider.

1 kommentar

  1. Ola,
    Följer med intresse dina minnesanteckningar.Var elev på skolan 1956-57,Johannes Kronlund var rektor o Ingmar Skata lärare.
    Skolåret var en viktig tid i mitt liv,när skolan slutade hade jag fyllt 17 år.I Ordspråksb.22:6 heter det,”Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av från den när han är gammal”.Är tacksam idag över folkögskolvintern som förde mej in i den kristna gemenskapen.
    Du nämner Elevförbundshälsningen och Jan-Erik Widjeskog.Blev vald till Elevförbunds ordförande i början på 1970 talet,under min ordförandetid började Elevförbundshälsningen utges med Jan-Erik som primusmotor.Tidningen hade planerats när Stefan Gustavsson var ordförande och jag fick vara med och förverkliga utgivningen.Minns också att vi bedrev frimärks -o pappersinsamling.Vi bytte frimärksinsamlingen med Jan-Erik Gustavsson (Stefans bror),han hade en möbelfabrik om jag minns rätt i Riihimäki trakten.Den brann ner några år senare.Vi kom överens med honom om att få 3 st bokhyllor för frimärks samlingen och bokhyllorna såldes vid elevförbundets
    auktion i samband med Elevförbundsdagarna.

Lämna ett svar till Ole Sandlin Avbryt svar