Det här kåseriet sände jag till Vasabladet via modem. Tyvärr har jag ingen datering på försändelsen, men årtalet bör ha varit 1986. Texten blev inte publicerad, vilket förklaras här.
Med förundran och respekt har man då och då stannat upp vid tidningsredaktionens teleprinter, som smattrar ut texter på löpande band. Sedan dataåldern nådde vårt lilla skolkansli öppnades alla möjligheter att vara med på ett hörn: att själv kunna telefonera in notiser, artiklar och annat som tidningen kan tänkas ha intresse av.
Det som ännu behövdes var ett datamodem. Teledistriktet kallade till demonstration. Tänk, så bekvämt! Att kunna sitta vid sitt skrivbord och sända texter, och inte behöva stressa iväg med det hoprafsade manuset till redaktionen! Och för alla trycksaker sen! Allt behändigt och snabbt. Och det hela kostar inte mer än några hundralappar.
Goda råd för anskaffningen inhämtades. Datorns manual varnar: att välja modem kan vara en knepig sak. Men man är ju omtänksam, och inhämtar alla tänkbara råd. Tidningens tekniskt kunniga medarbetare ger sin syn på saken, och teledistriktets information lusläses, tillsammans med konkurrenternas erbjudanden. Datorns återförsäljare, som är hur villig och hjälpsam som helst, kan bara konstatera att det brister i rådgivning från importörens sida. Men – god karl reder sig själv …
Grunkan landar så småningom på skrivbordet. Redan från förr finns sladdar mellan dator och monitor, till kassettminnet och printern. Nu behövs det mer sladdar och utrymme på skrivbordet. Återförsäljaren skaffar beredvilligt fram en modemkabel.
Trots stressiga tider ges en och annan stund för att börja experimentera fram en kontakt till lokalbladet. En lista på nödvändiga kommandon uppgörs, och så provar vi. ”Får jag 129” – så ett välkomnande pip i luren. Men varför tänds inte lampan på modemet, som utvisar att kontakt har etablerats?
Olika försök med kommandon från datorns tangentbord ger inga resultat. Manualen studeras i detalj, men njet.
En god vän med synnerligen vederhäftiga kunskaper i elektronikens djungler rådfrågas angående kabeln och kontakterna. Efter att ha blivit inmatad med uppgifter om RS-232-C-standardens 25 pinnar, där vi borde använda numren 2,3,5,7, och några till, och en utredning om korskopplingar och direktkopplingar börjar jag förstå att det inte är så alldeles enkelt med modem.
Ett par ingenjörsbekanta på Strömbergs rådfrågas. Trots flera modem på skrivbordet, och daglig erfarenhet av dylika kontakter kan vännerna inte ge någon hjälp just för mig.
På direktionens sammanträde rådfrågas en ingenjörmedlem, som har bekanta på jobbet med samma datormärke. Men efter någon dag kommer ett brev – tyvärr.
En ny kontakt till teledistriktskontoret visar att kabeln kanske inte var den rätta. En hjälpsam tjänsteman erbjuder sig att löda åt mig en ny kabel. Han ringer dataimportören för att få nödig information, och kabeln avhämtas.
Samma resultat. Ingen röd lampa tänds.
Det börjar så småningom bli dags för semester. Men lämna modemet obrukbart över semestern? Aldrig.
Tjänstemannen får sig en ny funderare. Han kontaktar åter importören. Nu är det nytt besked. Vår dator måste få sig ett extra batteri med 9 V spänning. Det modem som vi köpt går inte ihop med vår dator utan den extra finessen.
Återförsäljaren ställer naturligtvis upp och löder, efter att i sin tur har införskaffat de exakta anvisningarna.
Nu då? Skall lampan lysa?
Vem som helst gissar, att den inte gör det. En resignerad semestrande folkhögskolrektor ringer upp teledistriktet. Vad göra? Vi kommer överens att jag hämtar in modemet med dator och allt till byrån. Där börjar en jakt efter fel. Ett annat modem utprovas. Och röda lampan tänds! Men ingen kontakt till tidningens dator. Under semesternatten genomgås manualens instruktioner, som vid det laget är nog så bekanta. Kan ett kommando ha blivit oanvänt?
På morgonen dyker jag upp med manualen på byrån. Nu provar vi ut en möjlighet som vi inte kom att tänka på igår. Och det funkar! DET FUNKAR!
Som socker på botten blir det att byta modem till ett billigare, som vi fick kontakt med. Och när jag åter fått manickerna installerade på skrivbordet måste tidningsredaktionen naturligtvis få sin provtext. I en något lättare semesterstil än modemet var tänkt för. Direktionen må ursäkta.
1 kommentar